Skip to main content

Etikett: välfärd

Landstingsgruppens nyhetsbrev maj

I början av maj presenterades de riktlinjer inför höstens budget som vi arbetat med sen i januari. Trots tuff ekonomisk situation så blev det en hel del offensiva satsningar. Och som vanligt en hel del V-märkt. Några av satsningarna som kan nämnas är: En köfri sjukvård ska bli verklighet senast år 2018, cancervård ska ses som akutsjukvård med målet att alla patienter ska få behandling inom fyra veckor, den nära hälso- och sjukvården ska byggas ut i hela länet, satsningar ska göras på våra medarbetare och beroendet av hyrläkare ska brytas. Mer kan man läsa på hemsidan https://kalmarlan.vansterpartiet.se/2014/05/05/nya-steg-mot-en-mer-jamstalld-och-jamlik-halso-och-sjukvard/

Det vi från Vänsterpartiets sida inte fick med i dessa riktlinjer tar vi nu istället med i vårt eget valprogram. Plus en hel del annat förstås.

Den riktigt stora nyheten denna månad är annars att Kalmar blir ny studieort för läkarutbildningen vid Linköpings universitet. Samverkan utvecklas i flera steg med start den 1 juli i år, då Kalmar blir en av huvudorterna för läkarutbildningen vid Linköpings universitet. Fullt utbyggd kommer Kalmar årligen att ha 100 studenter. Det innebär också en satsning på medicinsk forskning i Kalmar. Avtalet innebär såklart ett stort lyft för sjukvården i Kalmar län och inte minst kommer det att bidra till att på sikt säkra tillgången till läkare i Kalmar län.

Vid landstingsstyrelsens möte 7 maj kunde man konstatera att efter en bra start på året fortsätter landstinget att ytterligare förbättra tillgängligheten till länets sjukhus. I mars fick nio av tio patienterna en tid till besök hos läkare eller behandling/operation inom 60 dagar. När det gäller tid till läkare var resultatet 88 procent och för operation/behandling 91 procent. Därmed fortsätter landstinget att ligga i topp i landet när det gäller tillgänglighet till vården.

Tillgängligheten till psykiatrin fortsatte också att förbättras under mars. Drygt 90 procent av patienterna till vuxenpsykiatrin fick komma till en läkare inom 60 dagar. Inom barn- och ungdomspsykiatrin fick nästan samtliga tid inom 30 dagar för ett första besök. För drygt 95 procent startade fördjupad utredning och behandling inom 30 dagar.

För vårt landstingsråd Linda Fleetwood har maj månad inneburit mycket kultur och psykiatri.

Först deltog hon i Vänsterpartiets kulturkonferens i Malmö. Den upplevdes som spännande och givande av deltagarna, vilket ledde till att man önskade en uppföljning. Denna konferens kommer då Linda att stå värd för, troligtvis sista helgen i november – i Kalmar! Då hoppas vi att många partikamrater som sitter i kulturnämnder i våra kommuner, eller som bara är allmänt intresserade av kulturfrågor, kan komma.

Under maj anordnades också en Skola och Kulturkonferens i Kalmar. Flera ur landstingsgruppen var på plats när de två projektledarna för Skola och Kulturprojektet som genomförts i Kalmar län redogjorde för sitt arbete med införliva estetiska lärprocesser och kultur i grundskolan.

Förutom dessa konferenser har det varit sydostkulturmöte, kulturberedning och träff med kulturrådet. Dessutom har en kulturplan tagits fram, som snart ska gå ut på remiss. Den kommer även att finnas på regionförbundets hemsida och där är alla välkomna att tycka till!

Utöver detta har det varit en hel del besök hos psykiatrin i Västervik där vi träffat såväl chefer på olika nivåer som personal ”på golvet”. Månaden avslutades med en heldag där såväl BUP, rättsspyk på Reimersholm, som slutenspykiatrin inne på sjukhuset besöktes.

Kaj Raving, politisk sekreterare
Vänsterpartiet Kalmar län

Rapport från IF Metalls kongress

Fredrik Jonasson (V)
Fredrik Jonasson (V)

Nyligen avslutades IF Metalls kongress i Stockholm, där man bland annat beslutade om att säga nej till vinster i välfärden, vilket rapportserats om tidigare. Ett av alla ombuden på kongressen var Fredrik Jonasson (V) som till vardags jobbar på Scania i Oskarshamn, där han också är fackligt förtroendevald. Här följer hans rapport från kongressen.

Min första kongress

På torsdagseftermiddagen åkte vi i avdelning 38 upp till Stockholm, checkade in på hotellet och gick sedan och åt middag tillsammans. Innan läggdags läste jag igenom talmanusen till de två motioner jag skulle upp i talarstolen och prata för. Så mycket mer blev inte gjort den dagen.

Fredagen började med en välbehövlig sovmorgon, men efter hotellfrukosten var det snart dags att bege sig till Stockholm City Conference Center för inregistrering och invigningsprogram med tal av LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson som bland annat talade om ungdomsarbetslösheten och försämringarna i A-kassan. Helgens första kulturinslag stod Peter Carlsson & Blå Grodorna för. Diverse förändringar i stadgarna diskuterades. Bland annat hade förbundsstyrelsen föreslagit att man, istället för att välja vice förbundsordförande, förbundssekreterare och avtalssekreterare endast skulle utse tre vice förbundsordförande, varav en även väljs till avtalssekreterare. Detta röstades dock ner av kongressen, med motiveringen att det vore en försvagning av demokratin. Diverse mötesformalia avhandlades samt val av förbundsordförande och förbundsstyrelse.

På lördagen inleddes genomgången av alla de 497 motioner som inkommit till kongressen. Flera motioner handlade om att i kommande avtalsrörelser förhandla om löneökningar i kronor och ören istället för procentuella ökningar. Motiveringen var i första hand att vi inte ska vara med och öka inkomstklyftorna. Förstagångsombudet Simon Petersson (avd 41 Kalmarsund) menade: ”I kampen mot klassklyftorna måste vi vara trovärdiga.” IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä ville skicka frågan till avtalsrådet. Han argumenterade även mot förslaget: ”Med den konstruktionen skulle arbetsplatser med högre snittlön inte komma upp i den procentuella höjningen. Den skulle bli lägre. Därmed bjuder vi tjänstemännen på löneutrymme och det är ingenting som gynnar våra medlemmar.” Efter votering och rösträkning vann förbundsstyrelsens förslag att skicka frågan till avtalsrådet.

Den så kallade ”korridoren” i Teknikavtalet säger att arbetsgivarna har rätt att variera arbetstiden med 40 minuter per arbetspass – om parterna inte kan komma överens om arbetstiderna. Denna stupstocksregel har enligt flera motionärer blivit så attraktiv för arbetsgivaren att de inte är intresserade av att komma överens om något annat. Förbundsstyrelsen ville skicka frågan till avtalsrådet, men kongressen beslutade att bifalla motionen som ville förhindra att korridoren utökas ytterligare. Målet nu är istället att minska ”korridoren”.

Glädjande nog för en vänsterpartist fanns flera motioner som förespråkade sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Förbundsstyrelsen argumenterade emot detta förslag: ”Det är som att kräva en löneökning på 33 procent. Då måste vi lägga alla andra krav åt sidan för en väldigt lång tid.” En majoritet av kongressombuden gick också på förbundsstyrelsens linje.

På lördagskvällen var det så dags för mig att gå upp i talarstolen för första gången. Jag var väldigt nervös, men väl förberedd och min stund i centrum gick bra. Efter att ha sett inspelningen efteråt kan jag konstatera att jag inte såg ett dugg nervös ut vilket känns bra. Motionen var gemensam från avdelningarna i Småland och Östergötland (SAMSÖ) och handlade om att se till att medlemmar som går över från andra förbund ska kunna ge avdelningarna fullmakt att begära övergångsbevis för medlemmens räkning. Många som kommer från förbund med delat medlemskap i fack och a-kassa, missar idag övergångsbevis från sin gamla a-kassa. Förbundsstyrelsen ansåg motionen beaktad i och med att de tillsatt en arbetsgrupp för webbinträden, men vi yrkade på bifall för att vi ville snabba på processen så att inte fler medlemmar drabbas i onödan. Vårt yrkande gick också igenom, vilket var lite extra kul för mig eftersom jag var den enda som pratade för den här motionen.

Flera motionärer ville ta bort karensdagarna vid strejk, med motiveringen att kostnaden för enskilda individer kan vara förödande. Någon motion ansåg att förbundsstyrelsen vid särskilda omständigheter istället kunde besluta att införa karensdagar. Redan idag kan förbundsstyrelsen besluta att ta bort karensen vid strejk, något som också oftast gjorts. Avtalssekreterare Säikkälä menade att karensveckan mest handlar om att väcka ytterligare respekt: ”Det är en klar signal till arbetsgivarna. Det ger oss en stor styrka om vi kan säga att vi går ut i konflikt, att medlemmarna är med på det, trots en karensvecka.” Kongressen beslutade, efter röstning, att ha kvar karensveckan.

En motion föreslog att all representation inom förbundet skulle vara alkoholfri. Flera personer argumenterade för detta och många var de gripande historier som folk delade med sig av. Många menade också att det är en fråga om vårt förtroende bland medlemmarna och att inga medlemspengar borde få gå till alkohol. Men som vanligt är det en känslig fråga och flera personer menade att stadgarnas regler om max två glas öl eller 2 glas vin till maten är tillräckligt restriktivt. Det var i alla fall tillräckligt jämnt i frågan för att det skulle krävas rösträkning, vilken slutade med att stadgarna behålls som idag.

Något som diskuterats livligt inom SAMSÖ var förbundets förslag att sänka medlemsavgiften med 0,2%. Många var vi som tyckte att det var bättre med större, riktade sänkningar (eller hel avgiftsbefrielse) för grupper som saknar inkomst av arbete, exempelvis studerande, föräldralediga och arbetslösa. Även här gjorde Simon Peterson från avd 41 Kalmarsund bra ifrån sig i talarstolen. ”Upp till kamp för solidariteten” manade han. I denna fråga gick undertecknad upp i talarstolen för andra gången denna helg och yrkade på bifall till motion 212 från vår avdelning (38 Östra Småland), som ville sänka avgiften för de som inte har inkomst av arbete. Beslutet blev enligt förbundsstyrelsens förslag att sänka avgiften generellt med 0,2% och minsta avgiften (”golvet”) med 50 kronor. När Simon och jag samtalade senare på kvällen var vi ganska besvikna, men överens om att detta inte är någon katastrof. I och med att ”golvet” sänks blir det ju en slags låginkomstsatsning i alla fall, även om vi gärna hade sett mer.

En av de motioner som blev mest uppmärksammade var också en av de kortaste. Motion C24 från avd 6 Mellersta Norrland löd i sin helhet: ”Vinster i välfärden. Vinsterna i välfärden måste tas bort. Vi föreslår kongressen besluta ge förbundsstyrelsen i uppdrag att verka för att ta bort vinsterna i välfärden.” Förbundsstyrelsens inställning i frågan var att vinstuttag i sig inte är något problem, men att verksamheterna behöver regleras med riktlinjer för bemanning och arbetsvillkor, och ansåg därmed motionen besvarad. Många ombud argumenterade för motionen och efter rösträkning stod det klart att motionen bifallits, vilket följdes av kraftiga applåder. En tydlig majoritet av ombuden på IF Metalls kongress var alltså emot vinster i välfärden.

En av kongressens längsta debatter blev den om bemanningsföretag. Många ombud talade för att på sikt förbjuda bemanningsföretag. Flera motionärer hade förslag på begränsningar som att facket skulle ha veto-rätt vid inhyrningar samt att inhyrning endast skulle få ske vid tillfälliga toppar i produktionen. Många vittnade om bemanningsanställda som inte behandlas lika som anställda på företagen där de är och jobbar. En av motionerna som ville förbjuda bemanningsföretag var för övrigt skriven av bemanningsanställda! Förbundsstyrelsen ansåg att ett förbud inte är rätt väg att gå utan menade att vi istället ska se till att bemanningsanställda får samma villkor som de anställda på företagen. De menade att företagen behöver flexibilitet för att konkurrera och om vi förbjuder bemanningsföretag hittar de på något annat. Michael Gustafsson från Scania i Södertälje argumenterade: ”Vi vill förbjuda skiten, på sikt. Då menar jag inte jobben, utan branschen. Det är inte okej att arbetsgivarna får köpa sig fria från ansvar. Förbundsstyrelsen säger att man inte kan förbjuda en hel bransch. Jag företräder medlemmarna, inte branschen. […] Vi ska inte lindra symtomen utan operera sjukdomen. Därför ska vi ha bort bemanningsföretagen. Vi kan hantera flexibiliteten på annat sätt.” Till slut vann förbundsstyrelsens linje och varken förbud eller begränsningar mot bemanningsföretagen gick igenom.

Annat som avhandlades var handlingslinjerna som förbundet ska arbeta efter de kommande åren. Diverse redaktionella ändringar klubbades igenom. Dessutom skrevs det för första gången in i handlingslinjerna att IF Metall är en feministisk organisation.

Stefan Löfvén avslutningstalade och passade på att ge regeringen en och annan känga, bland annat om deras misslyckade arbetsmarknadspolitik: Vi ska göra om arbetsförmedlingen, vi vill skapa ett nytt kunskapslyft  och vi ska befria alla från Fas 3. Det är det mest själlösa skämt till arbetsmarknadsåtgärd vi har sett.Han kallade även bemanningsbranschen för ett ”förbannat oskick”. Han avslutade med att lova att bilda en feministisk regering efter valet, vilket väl i alla fall kan tolkas som en liten invit till Vänsterpartiet (och Feministiskt Initiativ.) –En regering som ska gynna exportindustrin och stoppa mängden otrygga visstidsanställningar.

Efter Löfvéns tal fick vi springa till stationen för att hinna med tåget och vi missade till mitt stora förtret allsången av Internationalen.

Avslutningsvis var det en omtumlande långhelg i Stockholm. Nästan 500 motioner avhandlades i rask takt och med nattmangling till 24:00 på lördagen, och kongressfest på söndagskvällen kände man sig onekligen ganska sliten när det var dags att åka hem igen. –Och trots nervositeten innan, över att tala inför så mycket människor, skulle jag inte tveka en sekund om jag får medlemmarnas förtroende att åka på någon mer kongress. Att få vara med i förbundets högsta beslutande organ var en häftig och inspirerande upplevelse!

Demokratin är inte till salu! Bara en stark vänster i EU kan vända utvecklingen.

Lars Johansson (V)
Lars Johansson (V)

När vi nu går mot EU-val pratas det mycket om hur viktigt det är att vi röstar, inte minst för att högerextrema och rasistiska partier inte ska få mer makt. I takt med att klyftorna mellan fattig och rik har ökat i hela Europa har dessa partier vuxit. I ett demokratiskt samhälle är alla människors lika värde grundläggande, men skrämmande nog är det inte längre en självklarhet i dagens Europa.

Vänsterpartiet, tillsammans med andra vänsterpartier i hela Europa, kämpar ständigt för verklig demokrati. En demokrati som innebär möjlighet att påverka på riktigt,och inte bara att få välja parti att lägga sin röst på. Och tyvärr är högerextremismen inte det enda hotet mot vår demokrati idag.

Under trettio års tid har vi fått uppleva hur allt mer makt har flyttats från folket och våra demokratiska system, och till storföretagen. Idag fattas många beslut om hur vårt samhälle ska utvecklas snarare av de som äger mest än av medborgarna i demokratiska val.

EU-valet handlar till stor del om vi ska återta makten och våra rättigheter, eller om vi ska fortsätta låta marknaden styra. Just nu förhandlar EU och USA om ett nytt frihandelsavtal och man vill att det ska bli förbjudet för enskilda länder att fatta beslut som skadar företag ekonomiskt, oavsett medborgarnas vilja.

För oss i Sverige skulle ett sådant avtal innebära att om vi förbjuder vinster i välfärden kommer amerikanska riskkapitalbolag kunna stämma staten för att vi hindrar dem från att göra vinst på våra gemensamma skattepengar. Hur våra skattepengar ska användas kommer alltså bestämmas i domstolar istället för av medborgarna själva.

Bara en stark vänster i EU kan vända den här utvecklingen. Andra partier pratar också om demokrati och mot rasism, men ingen annan vågar stå upp mot storföretagen, som har den verkliga makten.

Nu är det dags att säga stopp, och börja bygga vårt samhälle på omtanke och medmänsklighet istället för på vinstintresse och girighet. Demokratin är inte till salu!

Lars Johansson (V)