Vad händer med missbruksvården?
Etikett: Vänsterpartiet
Klart en bank ska ha kontanter
Småföretagaren får inte sätta in dagskassan, mormor får åka fem mil med bussen för att komma till en bankomat och klassföräldern som kommer till banken med en påse guldtior från loppisförsäljningen betraktas som en ovälkommen gäst som banken inte vill ha.
Vad var det som hände med bankerna? Skulle de inte vara till för oss, istället för tvärtom?
Bankernas kontantvägran ställer till rejält besvär i människors liv. Trots att inget politiskt beslut kommer att fattas om att avskaffa kontanter i samhället håller det på att ske via storbankernas agerande och makt.
De har på eget bevåg bestämt sig för att det är för dyrt att hålla och ta emot kontanter för och från sina kunder. De vet att det är lättare att tjäna pengar på våra kontokort.
Vi har alltså fått ett samhälle där bankerna bestämmer över om vi ska ha tillgång till kontanter eller inte. Banker som gör svindlande vinster, 80 miljarder i de fyra storbankerna förra året.
Sedan 2010 har det blivit drygt 500 färre bankkontor som inte hanterar kontanter hos Swedbank, Nordea och SEB. Sverige ligger också i EU:s bottenliga vad gäller tillgången till bankomater samtidigt som möjligheterna att ta ut kontanter ur dessa har sänkts kraftigt.
Detta får konsekvenser. Småföretag tvingas förvara kontanterna på mer osäkra ställen eftersom bankerna vägrar ta emot dem. När de väl kan sätta in dem får de göra det till höga avgifter. Även äldre, asylsökande och personer med funktionsnedsättningar drabbas hårt, likaså föreningar som bedriver verksamheter som bingo, lotteriförsäljning och annan försäljning. Lägg därtill människor som av integritetsskäl inte vill använda kort. Tillgången till kontanter har också blivit en skillnad mellan stad och land. I dag har mer än 130 000 människor mer än två mil till sin närmaste bankomat och av dessa är 40 000 personer 65 år eller äldre.
Vänsterpartiet har länge drivit på i frågan om samhällets ansvar för en kontanthantering tillgänglig för alla. Tyvärr verkar den nuvarande regeringen inte ha några andra konkreta förslag än att uppmana kunderna att byta bank. Denna regering ser alltså på frågan på samma sätt som den borgerliga: det är bankkundernas fel och ansvar.
Men vilka valmöjligheter har den enskilda människan när det bara finns en bank på orten eller om man har skrivit på helhetspaket, där lån och alla ekonomiska transaktioner ska gå genom en bank? Låt mig påminna om att det inte finns någon fungerande bankkonkurrens i Sverige.
Det är hög tid att ta samhällsansvar för denna centrala demokratifråga. En bank utan kontanter är som en mack utan bensin. Politiken behöver överta kontrollen över situationen och bestämma reglerna i stället för att låta bankerna göra det.
Det brådskar Bolund. Vänsterpartiet menar att bankerna inte ska ges tillstånd att bedriva verksamhet alls om de inte upprätthåller kontanthanteringen. För detta krävs en lagändring så snart som möjligt. Det är dags att ta ansvar och låta demokratin styra utvecklingen – inte bankerna.
Lars Holmberg
Distriktsordförande Kalmar län (V)
Håkan Svenneling
Landsbygdspolitisk talesperson (V)
SD har aktivt och konsekvent stött den högerpolitik som lett till nedmonterad välfärd
Jag vill ha ett samhälle som styrs utifrån solidaritet, rättvisa och omtanke. Ett tryggt samhälle där vi tar hand om varandra. En välfungerande välfärd är avgörande för tilliten och tryggheten i samhället. I spåren av åtta års högerstyre och extrema skattesänkningar ser vi nu på många håll hur välfärden krackelerar alltmer. SD har aktivt och konsekvent stött denna högerpolitik.
I detta Sverige drömmer sig Mikael Svärdshammar (SD) tillbaka till 70-talet. ”Hur kunde det bli såhär i vårt folkhem?” undrar han. Oförmågan, eller oviljan, att se konsekvenserna av den egna politiken är närmast skrämmande. Att SD röstade med Alliansens budget innebär att de rikaste i Sverige tjänar närmare 4,5 miljarder, bara i år.
På 70-talet var Sverige ett land med en växande välfärd och minskande klassklyftor. Idag är Sverige ett av de länder där klassklyftorna har ökat mest samtidigt som alltfler upplever hur välfärden inte räcker till. ”Vi ska absolut inte höja skatterna” skriver Mikael Svärdshammar och bekräftar därmed bilden av SD som ett stabilt stödhjul åt övriga högern.
Knappt något annat västland har sänkt skatten så mycket sedan 2006 och SD har hejat på hela vägen. SD har sänkt skatten för bankerna som nu kan glädjas åt 100 miljarder i beräknade vinster för 2014. SD har också aktivt bidragit till en ökad skatteklyfta mellan pensionärer och löntagare genom att fälla ett rödgrönt förslag som krävde att pension inte skulle beskattas hårdare än lön.
Samtidigt försvann enbart under 2011 vinster motsvarande 24 000 undersköterskor från välfärden till olika riskkapitalbolag. Den summan har sannolikt ökat rejält sen dess. Kanske tycker Mikael Svärdshammar att dessa undersköterskor inte skulle göra skillnad i vård och omsorg? SD har i alla fall inget intresse av att stoppa vinstintressets framfart i välfärden.
SD slickar uppåt och sparkar nedåt. Man står konsekvent på direktörernas och riskkapitalisternas sida, ökar klassklyftorna och saboterar välfärden. Sverige har inte råd med mer högerpolitik. Sverige har inte råd med SD!
Kaj Raving, partistyrelseledamot (V)