Etikett: Vänsterpartiet

KD drömmer om att rulla tillbaka historien

Skrivet av kalmarlan den 26 november, 2015. Postad i Okategoriserade.

Vi lever nu i den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget. Miljontals människor flyr från krig, svält, tortyr och våldtäkter. Några av dessa flyktingar söker asyl i Sverige. Vad är borglighetens svar? Hårdare flyktingpolitik och ett utökat RUT-bidrag.

Välbeställda har genom RUT-bidraget i åratal fått skatterabatt för köp av tjänster som städning, tvätt, matlagning, barnpassning, läxhjälp, poolrengöring och spritservering på privata gardenpartys. Är detta verkligen vad skattemedel ska gå till?

Det tycker inte Vänsterpartiet. I förhandling med regeringen har vi i nästa års budget fått igenom att åtminstone halvera det maximala RUT-bidraget för personer som inte har fyllt 65 år. Och de mest uppmärksammade och hårt kritiserade avarterna av skattesubventioner slopas från årsskiftet; privat läxhjälp för tonåringar, rengöring av poolen och att hyra bartender vid fester. Vänsterpartiet vill gå mycket längre i att fördela skattemedel efter behov och därför avskaffa RUT-systemet. Men denna omläggning är i alla fall steg i rätt riktning.

Med offentliga uppgifter från Skatteverket vet vi att de som mest utnyttjar RUT-systemet är invånare i välmående kommuner som Danderyd, Lidingö och Vellinge. Detta är i sig talande statistik. Men bakom siffrorna blottlägger RUT-bidraget människosyn, etik och värderingsfrågor. Tycker man att pigor och drängar hör till ett förlegat samhälle? Eller vill man istället se en comeback för det råa klassamhället? Är det viktigt att lära sina barn att bli självständiga och kunna tvätta, städa och laga mat? Eller är det okej att avsäga sig delar av föräldraansvaret och vänja barnen att en hushållerska tar hand om livets nödvändiga sysslor?

Kristdemokraterna, Sveriges motsvarighet till Tea party-rörelsen, och nya partiledaren Ebba Busch Thor tar plats och försöker med alla medel locka väljare från Sverigedemokraterna och de övriga allianspartierna. I samma andetag som hon pliktskyldigt nämner orden ”medmänskligt ansvar” för flyktingarna förkunnar hon RUT-evangeliet. Det är osmakligt. Integrationen ska tydligen ske genom lågbetalda hushållstjänster i förmögna hem. Därutöver är KD:s omsvängning och närmande till SD:s rasistiska flyktingpolitik både djupt tragisk och oroväckande. Vad är det för jobb som Ebba Busch Thor tycker är lämpliga för nyanlända flyktingar?

I antologin ”Rena hem på smutsiga villkor?” från 2013 granskas RUT-branschen av flera framstående forskare. Professor Calleman konstaterar att det sällan finns kollektivavtal med reglerade löner. Lönen i hemstädbranschen är skamligt låg. För att klara ekonomin tvingas många arbeta först heltid och därefter extra, ofta svart, för olika privilegierade familjer. Timanställning är regel och OB-tillägg sällsynt. Arbetsresorna mellan villorna obetalda. Arbetet är ensamt och utan insyn. Sexuella trakasserier sker i det tysta. Calleman identifierar migranter och särskilt de papperslösa som en extremt utsatt grupp. I deras vanmäktiga situation får arbetsgivaren en väldig makt. Forskarna Gavanas och Mattsson visar att nästan 70 % av dem som har de lägsta lönerna i hemstädbranschen är utlandsfödda. Samtliga är kvinnor. Många har vittnat hur de pressats till urusla villkor hämtade från en förlegad tid.

Vi har idag en välfärd som behöver repareras efter åtta år av enorma skattesänkningar av förra regeringen. Det måste anställas mycket folk för att tillgodose de reella behov som finns i t ex. äldreomsorg och sjukvård. Men istället slösas både skattemedel och skickliga yrkesmänniskors arbete på att ge ”hemtjänst” till friska och lata med välfylld plånbok. Dagens RUT-bransch har många likheter med forna tiders pigjobb. Nu som då hänvisas arbetarkvinnor utan utbildning, många utlandsfödda, till de mest utsatta och lägst betalda jobben dvs. hushållstjänster i välbärgade hem. Det är uppenbart att Kd drömmer om att rulla tillbaka historien till ett samhälle uppdelat i herrskap och tjänstefolk.

Per Gawelund (V)
Sjuksköterska

Landstinget har ett ansvar att bekämpa mäns våld mot kvinnor

Skrivet av kalmarlan den 25 november, 2015. Postad i Okategoriserade.

Internationella dagen mot våld mot kvinnor, den 25 november, instiftades 1999. I den resolution som instiftade dagen slog man fast att våld mot kvinnor hindrar dem att uppnå jämställdhet i samhället i juridisk, social, politisk och ekonomisk mening. Våld mot kvinnor avser enligt resolutionen handlingar som orsakar fysisk, sexuell eller psykologisk skada, både om det sker i det offentliga eller i privata sammanhang.

Våld i nära relationer är ett omfattande samhällsproblem och mäns våld mot kvinnor har sin grund i rådande könsmaktordning och det faktum att vårt samhälle är ojämnställt. Det kräver att samhället tar ett ökat ansvar. I de jämställdhetspolitiska mål, som antogs 2006 och som samtliga dåvarande riksdagspartier står bakom, är ett av delmålen att Mäns våld mot kvinnor skall upphöra, samt att kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma rätt till kroppslig integritet.

För Vänsterpartiet är det ett självklart politiskt ansvar på alla nivåer att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det handlar om att synliggöra våldet, sprida kunskap och förändra attityder. Kraven på att kommunerna ska ha handlingsplaner mot våldet måste skärpas. Varje dödsfall orsakat av en närstående ska utredas grundligt.

Misshandlade kvinnor och kvinnor med skyddad identitet måste få bättre skydd och livsvillkor. Därför har vi under lång tid slagits för ett permanent statligt stöd till kvinnojourernas verksamhet. I förhandlingarna med regeringen har vi nu lyckats med detta. Stödet till kvinnojourerna uppgår till 25 miljoner kronor i år och därefter 100 miljoner kronor per år 2016 och 2017.

Att minska mäns våld mot kvinnor, samt våld i nära relationer är en viktig folkhälsofråga med tanke på hur många som drabbas. Det fysiska våldet i sig orsakar lidande, skador, sjukskrivningar och stora sjukvårdskostnader. Därutöver kommer den psykiska press och ohälsa som drabbar den som utsätts för misshandel och hot, men även närstående till den våldsutsatta kvinnan. Och naturligtvis är de barn som upplever våld i den egna familjen oerhört utsatta.

Landstinget är en viktig aktör för att upptäcka och stötta de våldsutsatta. Att minska mäns våld mot kvinnor, samt våld i nära relationer är därför ett särskilt prioriterat område för landstinget. All verksamhet och all berörd personal i landstinget ska vara delaktig i detta arbete. Konkreta åtgärder för hur landstingets verksamheter ska uppmärksamma förekomst av våld i nära relationer kommer att tas fram.

Kvinnor som utsatts för våld eller övergrepp söker ofta hälso- och sjukvården för akut vård av skador men också indirekt för olika fysiska och psykiska eller psykosomatiska symtom. Fysiskt och psykiskt våld ska därför uppmärksammas hos alla som söker vård och all personal ska ha kunskap om till vilken myndighet eller organisation man skall hänvisa en våldsutsatt person.

Akutmottagningarna och primärvården har ett stort ansvar att lotsa de drabbade personerna vidare till socialtjänst, brottsofferjour, kvinnojour eller annan hjälpinstans. Våld i nära relationer kan dessutom vara en dold bakomliggande orsak i samband med sjukskrivningar. Landstinget ska uppmärksamma förekomst av våld i nära relationer i samband med sjukskrivning och erbjuda lämplig åtgärd.

För Vänsterpartiet, som ett feministiskt parti, är det ett politiskt ansvar på alla nivåer att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det gäller självklart även i landstinget.

Linda Fleetwood (V), landstingsråd med ansvar för jämställdhet

Vi har inte råd med mer högerpolitik

Skrivet av kalmarlan den 24 november, 2015. Postad i Okategoriserade.

Vänsterpartiet vill se ett Sverige som fortsätter växa i både välfärd och befolkning. Vi har inte råd att sitta passiva. Att satsa långsiktigt i lönsamma samhällsinvesteringar och en ordentlig utbyggnad av välfärden är både möjligt och nödvändigt. Det finns stora samhällsbehov, det finns människor som kan lösa dem och det finns pengar. Vi har råd – avgörande är den politiska viljan.

”Vi har inte råd” hörs ofta från partier på högerkanten. Vi har inte råd att ta emot flyktingar säger någon. Vi har inte råd med en generös välfärd en annan. Andra bygger hela sin politik på att ställa flyktingmottagande mot välfärd samtidigt som man har sänkt skatten för de svenska storbankerna så att de i år gör en vinst som är dubbelt så stor som UNHCR:s årsbudget för alla världens flyktingar.

”Vi har inte råd” säger dessa partier, som har drivit igenom skattesänkningar på hundratals miljarder som främst gynnat de rikaste. För att inte tala om alla bidrag som främst hamnar i Täby och Danderyd. Trots dessa enorma skattesänkningar och alla bidrag snillar svenska skattefifflare undan i runda slängar 20 miljarder kronor om året, bara i utebliven kapitalinkomstskatt.

”Vi har inte råd” säger dessa partier, samtidigt som de försvarar att miljard efter miljard försvinner ur välfärden i form av privata vinster, inte sällan i olika skatteparadis. Att skattepengar för välfärd istället hamnar i privata fickor har vi tydligen råd med. Hur mycket svenska storföretag, som också fått sänkt skatt, trixar till sig genom att flytta vinster och utnyttja skumma låneupplägg vet ingen.

”Vi har inte råd” säger dessa partier, samtidigt som Sverige är rikare än någonsin och antalet svenska miljardärer aldrig varit fler. Sjuka, arbetslösa, fattigpensionärer och andra utsatta är de som fått betala kalaset när de rikaste har blivit rikare – tack var dessa partier som säger att ”vi har inte råd”. Vissa av dem försöker dessutom stoppa människor som flyr för sina liv. ”Vi har inte råd”…

Men nog har vi råd alltid. Vi har råd att visa medmänsklighet OCH vi har råd med en god välfärd. Vi har råd med en rimlig a-kassa och en sjukförsäkring som inte tvingar ut människor i fattigdom. Vi har råd att se till att de som arbetat ett helt liv får en pension de inte bara kan överleva på utan också leva på. Pengarna finns uppenbarligen, det handlar om hur politiken väljer att fördela dem.

Vad vi inte har råd med är fortsatt ökande klassklyftor, fortsatt sönderslagen och privatiserad välfärd. Vi har inte råd med fortsatt avvecklande av landsbygd och glesbygd, nedmontering av arbetsrätt och arbetstrygghet. Vi har inte råd med fortsatta skattesänkningar och stora bidrag för de rikaste. Vi har inte råd att fortsätta göda storbankerna. Vi har inte råd med mer högerpolitik.

Kaj Raving (V)