Tillväxten i Sverige är på historiskt höga nivåer och betydligt bättre än väntat. Arbetslösheten sjunker och har inte varit så låg som nu på många år. SCB rapporterar om idel positiva besked för konjunkturläget, med kraftigt ökad orderingång för industrin, växande industri- och tjänsteproduktion och uppgång i restaurangförsäljningen. Efter åtta år av borgerligt mörker ljusnar det äntligen.
I den budget som Vänsterpartiet förhandlat fram med regeringen finns stora satsningar på välfärden. Vi anställer fler i äldreomsorgen och satsar på bostadsbyggande och renovering av miljonprogrammen. Vi ökar tryggheten på arbetsmarknaden. Vi lagar revor som uppstått efter de borgerligt styrda åren.
Vi bygger också ut välfärden med helt nya byggstenar. Sådant som statligt glasögonbidrag och gratis mediciner för barn är inte att återställa till ett bättre förflutet, det är sådant som Sverige aldrig haft tidigare. Tack vare Vänsterpartiets avtryck i budgeten har vi en budget som visar att det att det är möjligt gå framåt, bara man vill.
Men det behövs så mycket mer. Vårt lands styrka har alltid varit att vi har investerat i samhället och direkt i människor – i utbildning, hälsa och jämlikhet. Tidigare generationer fick bättre utbildning och bättre jobb samtidigt som vi blev fler. Det var möjligt tack vare att man gjorde långsiktigt lönsamma satsningar. Det är en lärdom Sverige måste ta till sig i dag.
Här finns ett vägval – passivitet eller att satsa långsiktigt. När Sverige nu växer vill vi göra lönsamma investeringar och en ordentlig utbyggnad av välfärden. Det är dags att investera i framtiden. Det finns stora samhällsbehov, det finns människor som kan lösa dem och det finns även pengar för att finansiera det. Nu är det hög tid för nästa våning i samhällsbygget.
För Vänsterpartiet är utgångspunkten att alla människor ska ha rätt till ett arbete. Därför är det glädjande att tillväxten i Sverige nu är på historiskt höga nivåer, att arbetslösheten i Sverige sjunker, och att SCB dessutom rapporterar om en kraftigt ökad orderingång för industrin, växande industri- och tjänsteproduktion och uppgång i restaurangförsäljningen. Utvecklingen av Sveriges välstånd går åt rätt håll.
Samtidigt har utvecklingen på arbetsmarknaden under lång tid gått åt fel håll. Alla människor som kan jobba ska ha rätt till ett arbete. Men inte med vilka villkor som helst. Goda arbetsvillkor, inflytande och utvecklingsmöjligheter på jobbet är en förutsättning för att människor ska må bra och samhället utvecklas. Den förra regeringens politik har lett till att allt fler blivit arbetslösa eller tvingats till osäkra anställningar. Det är hög tid att vända den utvecklingen.
Ingen ska behöva jobba år ut och år in som timvikarie, extraanställd eller med kontrakt på några månader i taget. I åldersgruppen 16-24 år har fler än hälften av de som jobbar en tidsbegränsad anställning. Att vara anställd på tillfälliga kontrakt innebär stora nackdelar. Livet går inte att planera, ekonomin är osäker och man befinner sig ständigt i underläge på arbetsplatsen.
Det är svårare att engagera sig fackligt och säga ifrån om orättvisor och problem på jobbet. Att inte ha en fast anställning gör det svårt att teckna ett hyreskontrakt eller låna pengar till en bostad. Otrygga anställningar är en stor källa till stress och oro. När antalet visstidsanställningar blir för många på en arbetsplats påverkar det även de fast anställdas arbetssituation negativt.
Vi vill skärpa lagstiftningen för att öka anställningstryggheten. Anställningsformen Allmän visstid ska avskaffas. Fast anställning ska vara norm och det ska krävas särskilda skäl för att anställa någon tillfälligt. Den som varit tillfälligt anställd i sammanlagt två år under en period av fem år ska ges fast anställning. Olika former av tillfälliga anställningar ska inte kunna staplas på varandra på samma sätt som är möjligt idag.
Såväl visstidsanställningar som inhyrning används inte bara för att täcka upp tillfälliga arbetstoppar eller för att få ett avgränsat uppdrag utfört, utan i allt högre utsträckning för att täcka personalbehov som är permanenta. Hot om att ersätta anställd personal med inhyrd arbetskraft har också kommit att bli ett maktmedel i arbetsgivarnas händer.
Därför behövs en tydligare reglering av bemanningsverksamheten som värnar anställningsskyddet och kollektivavtalen samt garanterar likabehandling av inhyrda. Vi vill sätta stopp för bemanningsbranschen, men det kräver ändringar i EU:s regler. I väntan på det vill vi skärpa lagstiftningen vid inhyrning från bemanningsföretag och bland annat förbjuda inhyrning av arbetskraft för att tillgodose permanenta arbetskraftsbehov.
Vi välkomnar att människor från andra länder kan komma till vårt land. Men vi motsätter oss att löntagare utnyttjas. Arbete och konkurrens ska ske på lika villkor. Därför kräver vi att alla som arbetar i Sverige ska omfattas av svenska kollektivavtal. På så sätt får både den enskilde arbetaren schyssta löner och arbetsförhållanden samtidigt som det är ett sätt att upprätthålla villkoren på arbetsmarknaden.
På nationell nivå behövs en nationell handlingsplan mot skattefusk, svartjobb och social dumpning. Lex Laval ska rivas upp så att svenska kollektivavtal ska gälla, att huvudentreprenörer tar ansvar för förhållanden hos underentreprenörer, krav på schyssta villkor vid offentlig upphandling och bättre kontrollmöjligheter för myndigheterna och fackföreningarna.
Bättre villkor på arbetsmarknaden är en av våra viktigaste frågor de kommande åren, en av de vi kommer arbeta allra mest med. Det påverkar så många människors liv, framför allt ungdomar och kvinnor.
Vänsterpartiet vill se ett Sverige som fortsätter växa i både välfärd och befolkning. Vi har inte råd att sitta passiva. Att satsa långsiktigt i lönsamma samhällsinvesteringar och en ordentlig utbyggnad av välfärden är både möjligt och nödvändigt. Det finns stora samhällsbehov, det finns människor som kan lösa dem och det finns pengar. Vi har råd – avgörande är den politiska viljan.
”Vi har inte råd” hörs ofta från partier på högerkanten. Vi har inte råd att ta emot flyktingar säger någon. Vi har inte råd med en generös välfärd en annan. Andra bygger hela sin politik på att ställa flyktingmottagande mot välfärd samtidigt som man har sänkt skatten för de svenska storbankerna så att de i år gör en vinst som är dubbelt så stor som UNHCR:s årsbudget för alla världens flyktingar.
”Vi har inte råd” säger dessa partier, som har drivit igenom skattesänkningar på hundratals miljarder som främst gynnat de rikaste. För att inte tala om alla bidrag som främst hamnar i Täby och Danderyd. Trots dessa enorma skattesänkningar och alla bidrag snillar svenska skattefifflare undan i runda slängar 20 miljarder kronor om året, bara i utebliven kapitalinkomstskatt.
”Vi har inte råd” säger dessa partier, samtidigt som de försvarar att miljard efter miljard försvinner ur välfärden i form av privata vinster, inte sällan i olika skatteparadis. Att skattepengar för välfärd istället hamnar i privata fickor har vi tydligen råd med. Hur mycket svenska storföretag, som också fått sänkt skatt, trixar till sig genom att flytta vinster och utnyttja skumma låneupplägg vet ingen.
”Vi har inte råd” säger dessa partier, samtidigt som Sverige är rikare än någonsin och antalet svenska miljardärer aldrig varit fler. Sjuka, arbetslösa, fattigpensionärer och andra utsatta är de som fått betala kalaset när de rikaste har blivit rikare – tack var dessa partier som säger att ”vi har inte råd”. Vissa av dem försöker dessutom stoppa människor som flyr för sina liv. ”Vi har inte råd”…
Men nog har vi råd alltid. Vi har råd att visa medmänsklighet OCH vi har råd med en god välfärd. Vi har råd med en rimlig a-kassa och en sjukförsäkring som inte tvingar ut människor i fattigdom. Vi har råd att se till att de som arbetat ett helt liv får en pension de inte bara kan överleva på utan också leva på. Pengarna finns uppenbarligen, det handlar om hur politiken väljer att fördela dem.
Vad vi inte har råd med är fortsatt ökande klassklyftor, fortsatt sönderslagen och privatiserad välfärd. Vi har inte råd med fortsatt avvecklande av landsbygd och glesbygd, nedmontering av arbetsrätt och arbetstrygghet. Vi har inte råd med fortsatta skattesänkningar och stora bidrag för de rikaste. Vi har inte råd att fortsätta göda storbankerna. Vi har inte råd med mer högerpolitik.
