I dagarna blev det klart vilka som får del av det forskningsstöd som Ingvar Kamprad genom sin stiftelse årligen delar ut.
Mer resurser till forskningen är såklart någonting positivt, men när IKEA och Ingvar Kamprad med andra handen ägnar sig åt att skatteplanera bort hundratals miljoner kronor så blir det hela till ett äckligt spel för galleriet. För skattepengarna är våra och de skulle ha gått till vård, skola, omsorg och för den delen även statligt finansierad forskning. Nu har pengarna stället trixats ut ur landet genom räntesnurror och annat fiffel.
Så tack min gode herre för pengarna.. Men börja du med att betala den skatt du ska istället.
I dagarna har en bild med namn på moderata och folkpartistiska förtroendevalda politiker och deras kopplingar till välfärdsföretag cirkulerat i sociala medier. Det är höga höns inom partierna och flera innehar både riksdagsplatser och regeringsposter samtidigt som de sitter som ledamöter i välfärdsbolagens styrelser, är delägare eller har annan koppling till nämnda bolag.
Det hela får mig att tänka på en låt av det gamla proggbandet Blå Tåget, Den ena handen vet vad den andra gör även känd som Staten & Kapitalet.
Låtens refräng inleds med texten ”Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt. Staten och kapitalet, dom sitter i samma båt. Fast det är inte dom som ror, som ror så svetten lackar.”
Just nu sitter staten och kapitalet i samma båt, och det är definitivt inte dom som ror. Ror gör kocken på Hälsans Förskola som inte lyckas få ihop matbudgeten och tvingas ge förskolebarnen knäckebröd och vatten i slutet av månaden. Ror gör Undersköterskan på Caremas vårdboende som tvingas springa för två när bemanningen ska effektiviseras. Rodde gjorde lärarna på JB-gymnasiet som försökte få undervisningen att fungera trots nedskärningar när elevantalet minskade. Detta är exempel på skapade brister som är en direkt följd av att vi har företag i vår välfärd med ekonomiska vinster som största drivkraft.
Och det värsta av allt är att det här är helt i sin ordning i ett samhälle med makthavare som prompt ska göra en marknad av varenda del av våra liv. Allt för att företag ska kunna tjäna skattepengar när vi går på förskola, går i skola, behöver vård eller blir gamla. Vi i Vänsterpartiet vill bygga en välfärd att lita på, en välfärd som styrs av människornas behov istället för riskkapitalisternas giriga vinstintressen. På söndag väljer Du hur Sveriges välfärd ska formas. Rösta för en välfärd utan vinstjakt.
Nu ska ni få höra om Mats ”Six Hours” Pilhem. På andra sidan landet i Sveriges eget vilda västern bor Mats. Sen i torsdags har han varit jagad av internationell media. Australiska radion SBS, brittiska Independent, Telegraph, NBC och BBC för att nämna några av alla som varit efter Göteborgaren. Vad i hela friden har han ställt till med?
Vänsterpartisten, socialisten, feministen och kommunalrådet Mats Pilhem har drivit igenom ett förslag om att under en begränsad tidsperiod prova 6 timmars arbetsdag inom den kommunala verksamheten, exempelvis utvalda delar av äldreomsorgen. Detaljerna kring genomförandet har ännu inte fastställts.
Mats ”Six Hours” Pilhem är ingen ensam tok från Göteborg. Vi är många Vänsterpartister som är övertygade om att 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön är rätt väg att gå. Arbetstidsförkortning innebär mer tid åt familjen, vännerna, träning, matlagning och kultur. Arbetstidsförkortning innebär också minskande sjukskrivningar och att stora yrkesgrupper i större utsträckning kommer hålla hela vägen till pensionen. Dessutom kommer människor, gammal som ung, som idag går utan jobb att inkluderas i arbetslivet igen då arbetet delas upp på flera individer.
Måtte nu bara försöket först och främst genomföras och senare verkligen grundligt utredas och utvärderas, även om många positiva långtidseffekter kommer bli svåra att påvisa med den här typen av tidsbegränsade försök.
När 6 timmars arbetsdag som nytt lagstiftat heltidsmått blivit en realitet kommer Mats Pilhem att skrivas in i historieboken som en av de stora pionjärerna(och glöm för all del inte vem du hörde det av först). I historiebokens förord kommer Socialdemokraten och f.d. finansministern Ernst Wigforss citeras.
”Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.”
