I ett samhälle för alla har alla människor, oavsett funktonsvariation, full delaktighet i samhället och möjlighet att leva som alla andra. Personlig assistans är verktyget för att göra det möjligt. Därför kräver Vänsterpartiet att regeringen backar från kravet att Försäkringskassan ska minska antalet assistanstimmar.
Regeringen tycker att kostnaderna för personlig assistans är för höga. Att regeringen därför gett Försäkringskassan i uppdrag att ”bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen” får förödande konsekvenser för personer med stort hjälpbehov. Hittills i år har antalet personer med assistansersättning minskat med mer än 300 i landet.
Nyligen uppmärksammades ett fall, där en kvinna som nekats assistans för toalettbesök, avled efter att ha blivit kvarglömd på en offentlig toalett i en galleria. Det är ett fruktansvärt exempel på vad restriktiva bedömningar kan leda till, men i de flesta fall blir konsekvenserna aldrig synliggjorda. Det handlar om förtvivlade familjer som inte får sina behov tillgodosedda och om individer som isoleras.
När assistansreformen genomfördes 1994 så revolutionerade den livet för människor som tidigare varit hänvisade till ett liv på institution. Många har fått möjlighet att leva ett självständigt liv, bo i egen bostad, till en aktiv fritid, att arbeta och vara aktiva föräldrar. Det är med andra ord i grund och botten en reform för att alla människor, oavsett funktionalitet, ska ha möjlighet att bestämma över sitt eget liv.
Regeringen måste erkänna LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, som en rättighetsreform och inte se den som en bricka i ett ekonomiskt spel. Menar vi allvar med alla människors rätt att delta i samhällslivet så är LSS något att värna och utveckla, inte att spara in på.
Irene Fleetwood (V)
Ordförande Vänsterpartiet Kalmar län
Valet 2014 handlade mycket om vinster och bonusar i välfärden. För många var valet inte så svårt. Fler undersköterskor eller fortsatt aktieutdelning för riskkapitalister? En bra skola och start i livet för alla barn eller bara för de som anses lönsamma? Förtjänar våra äldre en värdig ålderdom eller ska det snålas för att pressa fram maximal vinst? Det var kort sagt ett val mellan omtanke och girighet.
Jesefin Hellvin, Jens Körge, Lena Fyhr, Kaj Raving, Anita Strömberg, Sylvia Borg, Irene Fleetwood och Per Gawelund
Länge var Vänsterpartiet ensam om att debattera och kämpa mot vinsterna i välfärden. I takt med att skandalerna och girigheten i välfärdsbolagen avslöjades växte vreden hos allmänheten. Miljöpartiet och Socialdemokraterna började anamma Vänsterpartiets politik mot vinster i välfärden. Även Sverigedemokraterna och stora delar av övriga borgerligheten försökte låta som en vänsterpartist. Till och med den förra finansministern, moderaten Anders Borg, ondgjorde sig över gnidna och skrupelfria välfärdsprofitörer.
På valnatten stod det klart att många röstat för en politik bort från vinstjakten i välfärden. Den nya S och Mp regeringen behövde Vänsterpartiet för att få igenom en statsbudget. Ett absolut villkor från Vänsterpartiet att ens inleda förhandlingar var att vinsterna i välfärden skulle fasas ut. En utredning tillsattes som i november i år ska presentera hur detta ska förverkligas.
I spåren av den värsta flyktingkatastrofen sedan andra världskriget har debatten om vinsterna i välfärden klingat av. Under tiden har Svenskt Näringsliv och andra lobbyorganisationer för välfärdskoncernerna gjort en rejäl motoffensiv. Efter hemliga lobbymöten med lyxiga middagsbjudningar gjorde SD en kovändning i synen på vinster i välfärden. Därmed har det parlamentariska läget i riksdagen förändrats och vinstutredningen riskerar att röstas ner. Samtidigt har festen på skattemedel i skymundan fortsatt i allt högre fart.
Men härom veckan kom en granskning av välfärdsmarknaden av SKL:s nyhetstidning Dagens samhälle. De 16 största välfärdsbolagen rankades och i topp hittar vi riskkapitalbolagägda Academedia och Ambea (f.d. Carema), börsbolagen Capio, Attendo och Humana samt Aleris och Kunskapsskolan som ägs av familjen Wallenbergs maktbolag Investor. 2014 ökade köpen av privata välfärdstjänster med ungefär 5 procent och landade på 103 miljarder kronor. Granskningen av årsboksluten för 2015 visar att trenden med stabila vinstökningar fortsätter. Det framgår också att utvecklingen gynnar jättarna på välfärdsmarknaden. De små verksamheterna, ofta idéburna utan vinstsyfte, trängs alltså undan.
I artikeln intervjuas Henrik Borelius, VD i vårdkoncernen Attendo. Han berättar att kommunerna är pressade av ökande omsorgsbehov och nu inte ens ställer frågor om bolagens vinstkrav. Den statliga utredningen om vinsterna i välfärden anser han vara otidsenlig. Egenintresset ljuger sällan. Han kammar hem svindlande summor på businessen i välfärden. Räknat i enbart lön leder han ligan för bäst betalda direktörer i branschen. Han tjänade 435 000 kronor i månaden, det vill säga 5,2 miljoner, förra året. Det är dock VD:n i vårdbolaget Ambea, Fredrik Gren, som totalt sett toppar ligan för 2015. Med en årslön på 4 miljoner och en bonus på 3,5 miljoner kronor, fick han en sammanlagd inkomst på 7,5 miljoner kronor. Värt att komma ihåg är att detta är skattepengar som skulle gått till sjuka, barn och äldre.
Nu får det vara slutfestat på våra skattepengar. När utredningsförslagen redovisas ligger makten hos riksdagen. Lita på att Vänsterpartiet kommer ta fighten för att få bort vinstintresset i välfärden. Men det är bara tillsammans med en folklig opinion som vi kan hjälpa de andra partierna att välja omtanke istället för girighet.
Kaj Raving (V) Sylvia Borg (V) Irene Fleetwood (V) Lena Fyhr (V) Per Gawelund (V) Josefin Hellvin (V) Jens Körge (V) Anita Strömberg (V)
Många pensionärer har idag svårt att få ekonomin att gå ihop. Många lever faktiskt på en pension som ligger under EU:s fattigdomsgräns. Även de i yrkesverksam ålder oroar sig över hur de själva kommer att få det.
När borgaralliansen och Socialdemokraterna nu gjort en överenskommelse om pensionerna innehåller den tyvärr steg åt fel håll. Istället för att verkligen ta itu med de stora problemen, som det orättfärdiga skattesystemet för pensionärerna, den s k bromsen och ett PPM-system som missgynnar pensionärerna och endast gör fondförvaltarna rika, så föreslås höjning av pensionsåldern. Visst finns det de som orkar och vill jobba till 69 år och det är bra om de får göra det. Men den som jobbar som undersköterska eller på ett bygge har sällan den möjligheten. Även de måste få en pension som går att leva på.
Vi måste alltså göra om pensionssystemet. Idag läggs allt större ansvar på individen, vilket har inneburit att pensionssystemet förstärker de klyftor som finns mellan fattiga och rika, mellan kvinnor och män. Det är därför som andelen kvinnor är större bland fattigpensionärerna och kvinnor endast får 65 % av mäns pension. Poängen med att ha ett offentligt pensionssystem ska vara att vi tar gemensamt ansvar för alla pensionärer, inte att var och en sparar ihop det den förmår.
PPM-systemet är ett misslyckande som har fått kritik både från pensionärsorganisationer och LO. Det är mycket dyrt och fondväljandet har inte blivit någon framgång, inte för pensionärerna i alla fall, men för fondförvaltarna.
Vi måste också göra något åt den s k bromsen. Problemet med underfinansiering i pensionssystemet måste lösas genom att tillgångarna ökar, inte genom att mindre pengar betalas ut. Om hela avgiften redan från början hade gått till inkomstpensionen – och inte till fondval – skulle bromsen inte slagit till och pensionerna inte sänkts.
Det behövs också en höjning av garantipensionen för att stärka ekonomin för de fattigaste pensionärerna.
Regeringen har förvärrat situationen genom att pension beskattas mer än lön. Vi i Vänsterpartiet är kritiska till detta och arbetar för att vi ska få tillbaka en likformig beskattning. Det är helt enkelt en rättvisefråga. Vänsterpartiet står bakom de skattesänkningar som gjorts för pensionärerna. Men ålderspensionärer som inte fyllt 65 har inte fått lägre skatt. Bland dem finns många som inte orkar arbeta längre och därför mer eller mindre tvingats att gå i pension. Vi föreslår att skatten på deras pensioner sänks med ungefär 500 kronor per månad.
En välfärdsstat ska kunna garantera ett bra liv även efter pensionen. Därför måste också socialdemokraterna sluta att lägga sig tätt intill borgaralliansen även i denna fråga. Med vänsterpartiets förslag skulle vi få ett stabilt och solidariskt system fritt från spekulation. Så får vi ett pensionssystem att lita på.
