Skip to main content

Vi förstår er skräck och upprördhet, SD!

Vi förstår er upprördhet. Nu när till exempel pensionärerna får det bättre. Sänkt skatt och dessutom höjt bostadstillägg med upp till 400 kronor vardera. Siffror som ska läggas till redan tidigare genomförda åtgärder av samma slag under mandatperioden.

Dessutom saker som avgiftsfri öppen hälso- och sjukvård från 85 års ålder eller seniorkort på buss och tåg inom länet för 100 kronor i månaden? Det går såklart inte ihop med SD:s värld. Där pengar bara kan komma från flyktingar och invandrare, eftersom det är de som ”tagit” pensionärernas pengar.

När det i själva verket är så att alliansen, med ert stöd, istället sett till att pengarna går till Per Miljonär och hans kompisar. 140 miljarder varje år i skattesänkningar, där den fattigaste tiondelen – bland dem pensionärerna – knappt fått någonting alls, men den rikaste fått desto mer.

Det är er skräck att fler ska inse det. Då faller det ekonomiska fundamentet för er politik. Dagen då allt fler människor inser att ni sätter Per Miljonär före våra pensionärer. Våra barn. Våra sjuka. Våra arbetslösa.

I er värld kan alla dessa bara få det bättre om flyktingar och invandrare får det sämre. I den riktiga världen kan alla få det bättre genom en ansvarsfull fördelningspolitik!

Vänsterpartiet i Vimmerby


Artikeln är publicerat i


 

Det är skillnad på att bygga och driva skolor

Borgare frågar ofta, förvisso retoriskt, vad det är för skillnad på att bygga en skola och göra vinst på det och att sedan driva skolan och göra vinst på det.


Skillnaden är ju den att en byggnad, oavsett dess avsedda funktion, slutbesiktigas när den är färdigbyggd. Efter den besiktningen så finns oftast en garanti mot fel som inte syntes i besiktningen.

Låt oss nu säga att företag A har byggt skolan och klarat besiktningen och nu börjar driva sin skola. Vidare så säger vi att det är en 4-9-skola. Eleverna är nöjda med skolan, föräldrarna är nöjda med skolan och lärartätheten är jämförbar med kommunal skola. Men sedan börjar de första som gått hela högstadiet på skolan på gymnasiet och man upptäcker stora brister i deras kunskap, brister som inte fångades i nationella prov. Vad händer nu?

Marknaden sållar bort dåliga företag heter det från tillskyndarna av privatisering och det är sant. Hade företag A byggt dåliga byggnader som inte klarat slutbesiktningarna eller läckt som såll vid första regnskuren så hade de inte fått bygga många fler byggnader, därmed inte kunnat göra vinst och försvunnit, men hur är det med skolan här? De fick varje år en vinst utan att bristerna synts.

Kunden som i det här fallet är kommunen i vilken skolan är belägen, kan de begära skolpengen tillbaka? Nej, den har redan gått ut i vinst. Finns där någon garanti för kommunen att falla tillbaka på? Nej, givetvis inte, det är ju en omöjlighet att ställa ut en sådan garanti.

Men säger privatiseringsapologeterna, vi får ju tillsätta en bättre kontrollmyndighet så att ingen dålig skola kan sippra igenom. Men den stora fördelen med privatiseringar, enligt dess tillskyndare, är ju att det är billigare då företag är effektivare än kommuner och då kan skatterna sänkas.

Så för att vi ska kunna sänka skatterna så ska vi privatisera ut verksamheter där vi inte kan få några garantier från utföraren och vinst kan tas ut utan att vi vet att målen nås och från den sjunkande skattepengen så ska vi sjösätta en gigantisk kontrollapparat så vi kan kontrollera att den billigare verksamheten gör det den ska, för marknaden kan inte sålla bort dåliga företag om man inte vet att det är det de är.

Denna förklaringsmodell kan appliceras på alla verksamheter som vi enligt borgerlig modell måste privatisera och resultaten blir samma varje gång. Hur många gamla far illa innan företag B som driver ”Gammelsippans vårdkedja” fastnar i kontrollen och det visar sig att de inte skött de gamla på rätt sätt?

Privatiseringsivrarna talar då om att det minsann finns kommuner som inte sköter sig och visst finns det det. De politiker som sitter i dess ledning åker ut när det visar sig att de inte skött sitt uppdrag ordentligt. Minns Motala! När det gäller kommunala verksamheter så har kommunen ett klart kontrolluppdrag över sina verksamheter och de anställda är lagligt skyddade att påtala brister, något som inte finns hos de privata. Denna kontrollmyndighet kostar inget extra.

Därför kan företag bygga byggnader till det offentliga och gå med vinst men därför ska de inte få driva verksamheten i dem.

Ulf Åman (V)
Oskarshamn


Artikeln är publicerad i 

 


 

Åttatimmarsdagen hör till en svunnen tid

Högt tempo, stress och en press att arbeta övertid är vardag i många människors arbetsliv. I spåren följer ohälsa och sjukskrivningar. Med dagens arbetstidsnorm är det dessutom svårt att nå en hygglig balans mellan lönearbete, familjeliv och fritidsintressen – tiden räcker inte till. Istället för arbetsglädje och en avkopplande fritid sliter åtskilliga ut sig långt före pensionen.


Detta sker samtidigt som många andra inte alls får något jobb eller är hänvisade till deltidsjobb och knappt kan få inkomsten att räcka till. Så här kan vi inte ha det. Vi måste skapa ett hållbart arbetsliv. För alla. Det är dags att korta normalarbetstiden.

Vänsterpartiet har länge kämpat för sex timmars arbetsdag. Vi har upprepade gånger i förhandlingar med S och MP-regeringen försökt få dessa partier att inse behovet av en ny reform för arbetstidsförkortning. Men tyvärr förstår, vill eller vågar de inte. Vi ger dock inte upp. Sex timmars arbetsdag kommer bli en av de stora valfrågorna för Vänsterpartiet.

Vår plan är att starta direkt efter valet 2018 med en satsning på sex timmars arbetsdag med bibehållen lön på en arbetsplats i varje kommun och landsting/region. Detta blir det första större steget att nå målet om en generell arbetstidsförkortning på 30 timmar per vecka. Vår strategi är att förkortningen av arbetstiden ska införas stegvis. Självklart måste det kombineras med stora insatser för utbildning i bristyrken.

Flera kommuner och landsting har redan gått före och provat att införa sex timmars arbetsdag på utvalda arbetsplatser. Även många företag har infört kortare arbetstid. De positiva effekterna är många gånger långt över förväntan.

För individen innebär kortare arbetstid förbättrad hälsa och livskvalitet. Stressen minskar och vi får mer tid för vila, sociala relationer, motion och intressen. Vi hinner ta hand om våra barn, umgås med våra föräldrar och sköta livets nödvändiga vardagssysslor. Studier visar, föga förvånande, att många också får en bättre parrelation och sexliv när det finns mer tid och ork för varandra.

Utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv ger kortare arbetstid stora vinster. Genom att dela på jobben minskar vi både arbetslösheten och förbättrar arbetsmiljön. Praktiska erfarenheter av kortare arbetstid visar att sjukskrivningarna minskar och själva arbetet upplevs som roligare. Därmed minskas kostnaderna för arbetslöshet, sjukskrivningar och annan ohälsa. Även företagsekonomiskt blir förkortad arbetstid ofta en lönsam affär. Utvilade och friska medarbetare som trivs gör helt enkelt ett bättre jobb.

Kortare arbetstid är också en fråga om jämställdhet och rättvisa. Kortare arbetsdagar leder till att både kvinnor och män får mer tid för hem och barn. Många kvinnor som idag arbetar ofrivillig deltid skulle få en heltidstjänst. Det skulle minska det ekonomiska beroendet av en man både under arbetslivet och efter pensioneringen. Dessutom skulle kortare arbetstid minska klassklyftorna som de senaste årtiondena har vidgats alltmer. De enorma produktivitetsökningarna ska fördelas till alla. Inte bara de som redan har mest.

Våra politiska motståndare är fixerade vid timtalet åtta och hävdar att en arbetstidsförkortning är praktiskt omöjlig alternativt blir för dyr att genomföra. Dessa ”argument” har borgerligheten rutinmässigt använt sig av alla gånger som vi under 1900-talet har förkortat arbetstiden eller infört fler semesterdagar för vanliga arbetare. Då som nu talar de mot bättre vetande. Resultaten från verkligheten visar att sex timmars arbetsdag i allra högsta grad är genomförbart. Övergången är i själva verket en tämligen stillsam historia. Det dramatiska är istället vinsterna för både individen och samhället.

Vetenskapliga och tekniska framsteg har lett till att allt färre producerar allt mer. Produktiviteten har mer än tiodubblats sedan åttatimmarsdagen infördes för snart hundra år sedan. Åttatimmarsdagen har med tiden blivit förlegad. Det är nu dags att påbörja resan mot sex timmars arbetsdag. Att korta arbetstiden handlar om att skapa ett samhälle för alla. Inte bara för några få.

Per Gawelund (V)
sjuksköterska


Artikeln är publicerad i