Skip to main content

Författare: kalmarlan

(V) satsar på dem som är unga och på framtiden

Vad händer med ett samhälle som i decennier ägnat sig åt att kratta mest för dem som redan har jobb och bostad och pengar på banken?

Det blir som i Sverige idag, där de djupnande klassklyftorna också är generationsklyftor, för det är du som är ung som får betala när den som redan har kan leva gott på ROT och RUT, ränteavdrag, platt fastighetsavgift och tillbringar en månad varje år i Thailand medan du får stressa runt mellan minimala bostäder skyhög andrahandshyra och den ena sms-anställningen efter den andra.

Det är som om politiken har glömt att nya generationer måste kunna få fotfäste på arbets- och bomarknaden. Att barn och barnbarn ska kunna växa upp och ta över och leva bra och trygga liv. Och att det då behöver byggas annat än enbart dyra bostadsrätter och villor och en och annan gigantisk shoppinghangar och jättearena till.

Troligen har ingen annan generation under efterkrigstiden haft så stora problem att kunna flytta hemifrån eller i trygghet bilda familj eftersom man sedan 90-talet struntat nästan helt i att bygga nya bostäder. Dessutom har allmännyttan sålts ut, vilket nu resulterar i att de unga som överhuvudtaget kan köpa bostad i krisen, med bankernas krav på kapitalinsatser, tvingas belåna sig över taknocken, så att de äldre tjänar ännu mer på sina lägenheter som de en gång fick köpa billigt.

På arbetsmarknaden har det alltid varit de yngsta som har haft svårast att få fast jobb medan det varit norm för den äldre generationen. Den nya med vår tids otrygga arbetsmarknad är att det den påtvingade flexibiliteten följer med upp i åldrarna och gör det ännu svårare att känna sig trygg med att skaffa en bostad och bilda familj.

Visstidsanställningar, selfiejobs och sms-tjänster inriktas på unga, fast heltidsanställning är för många är en avlägsen dröm. Det är bland unga som de osäkra anställningarna är vanligast och förväntningarna utnyttjas mest av mindre nogräknade arbetsgivare.

Vi får gå tillbaka ända till 30-talet för att hitta en liknande stor otrygghet bland unga som idag. Men då hände ju något. Då gjorde arbetarrörelsens partier mycket i Sverige. Då byggdes bostäder som unga hade råd med, då skapades den svenska barnomsorgen och ett pensionssystem så att de som var unga då kunde räkna med att ha något att leva på när de slutade jobba. Tillsammans kan vi göra det igen.

Vänsterpartiet accepterar inte den ojämlikhet som följt i marknadsanpassningens och flathetens spår. Liksom tidigare i historien vill vi satsa på dem som är unga och på framtiden.    

Därför har Vänsterpartiet förslag för att

  • Avskaffa allmän visstid
  • Stärka rätten till heltid
  • Bygga så att unga har råd att bo
  • Införa en rättvis fastighetsskatt
  • Slopa RUT och ROT och trappa av ränteavdragen.
  • Stoppa vinstjakten i välfärden

Vänsterpartiet är det parti som utan tvekan står upp för jämlikhetsidealen. Vi drar oss inte för den nödvändiga omfördelning som måste till för att sluta klyftorna mellan rika och fattiga. Därför vågar vi också ge ett löfte om jämlikhet till alla unga i Sverige. Det är vår tur nu!

Irene Fleetwood (V), distriktsordförande


Artikeln är publicerad i 

 


På söndag håller Jonas Sjöstedt sitt sommartal i Umeå Döbelns park. Kan du inte vara på plats men vill se talet kommer det att livesändas på Facebook.

  • Söndag 27/8 klockan 14.00.
  • https://www.facebook.com/events/160160947870307/
  • #vårturnu

 

Linda Fleetwood – intervju med det ofrivilliga landstingsrådet

Linda Fleetwood är sedan valet 2010 landstingsråd för Vänsterpartiet i Landstinget Kalmar län. Men att hon skulle hamna där var inte ett medvetet val och långt ifrån en självklarhet. Det politiska intresset fanns där men som så många andra så tyckte hon att det lät lite tråkigt och komplicerat med landstingspolitik. En uppfattning som hon snabbt fick anledning att ändra på. 

Idag brinner hon för dessa frågor och inte minst utvecklingen av den psykiatriska vården ligger henne varmt om hjärtat. Hon har genom sitt kunnande och engagemang fått såväl respekt som inflytande både inom och utom partiet. När Vänsterpartiet har utvecklat sjukvårdspolitiken på nationell nivå så är nu Linda Fleetwood en av de som agerat rådgivare.

Nu ser hon gärna att fler engagerar sig i landstingspolitiken och ställer upp som kandidater i valet nästa år. Varför då? Och hur gick det till när hon själv blev landstingsråd?

Hej Linda Fleetwood. På 80-talet plockade du kaffe som volontär hos Sandinistgerillan i Nicaragua. Idag är du landstingsråd. Hur gick den resan till?

Hahaha, ja det var en bra fråga. Jag har varit politiskt aktiv sedan 1982 på olika sätt. En hel del som fritidspolitiker i kommunen. Att jag halkade in i landstingspolitiken var mest en slump. Jag arbetade som högstadielärare men kände att jag började tröttna på det. När Vänsterpartiet 2009 behövde en ny politisk sekreterare i Landstinget Kalmar län kände jag att det vore intressant att även få möjlighet att sätta mig in i och kunna påverka landstingsfrågor som ändå hänger ihop med de kommunala politiska besluten. Jag sökte jobbet – och fick det.

Så jag engagerade mig i landstingspolitiken i augusti 2009 då jag blev anställd som politisk sekreterare. Inför valet 2010 så aviserade Vänsterpartiets dåvarande landstingsråd Johnny Petersson att han inte ställde upp för omval. Jag fick frågan om inte jag skulle ställa upp och kandidera istället. Absolut inte!, var min reaktion. Jag hade ju knappt hunnit börja som politisk sekreterare men till sist blev jag övertalad mot bättre vetande eftersom ingen annan ville ställa upp.

Hur var det då? Att ge sig in i landstingspolitiken?

Jag hade egentligen ingen kunskap alls om landstingspolitiken när jag började som sekreterare. Tyckte som många andra att det lät lite tråkigt och komplicerat med sjukvård. Valrörelsen blev hemsk med intervjuer och annat där jag knappt hade en aning om vad jag skulle säga. Men det visade sig vara så intressant med landstingspolitik när jag väl började lära mig. Det var mycket att sätta sig in i, många förkortningar, många helt olika verksamheter, stora och komplexa frågor men så spännande att försöka förstå och fördjupa sig i.

Efter valet fick jag ansvar för våra fyra folkhögskolor som gör ett fantastiskt arbete med bland annat våra nyanlända och med både ungdomar och vuxna som av olika anledningar inte klarat av gymnasiet och som genomsyras av demokrati och kultur. Inte alls något som jag visste var en del av landstinget. Alla träffar med funktionshinderrörelsen, pensionärsorganisationerna och patientföreningarna är så lärorika och de pushar hela tiden på så att jag känner att det jag gör är viktigt och meningsfullt. Att samarbeta och att känna att jag är med och påverkar och gör skillnad är naturligtvis väldigt roligt. Som när vi kunde få igenom att den psykiatriska tvångsvården blev avgiftsfri. Den tacksamheten jag har fått från patienter är värd alla kvällstimmar läsandes olika dokument och alla helgmöten.

Vad tycker du är roligast inom landstingspolitiken?

Jag tycker att det roligaste är att jag får en så stor möjlighet att på flera sätt ta del av landstingets olika verksamheter, genom besök, praktik och möten, liksom att träffa patientorganisationer och invånare som
tar en aktiv del i verksamheterna. Det ger även en bra grund för att få förståelse både för vår personals situation liksom våra patienters, våra resenärers och våra deltagare på våra fyra folkhögskolor. Det är svårt att beskriva varför, men landstingspolitiken tycker jag har varit det roligaste av alla mina politiska uppdrag. Förutom att plocka kaffe i Nicaragua.

Varför tycker du att fler ska engagera sig inom landstingspolitiken?

Det är stora viktiga frågor som behandlas inom landstinget och regionen. Nu kommer vi bli en regionkommun vilket innebär att de som nu ska sitta i regionfullmäktige väljs direkt. Landstinget och regionförbundets ansvarsområden slås ihop och det politiska uppdraget breddas. Att så många vänsterpartister finns med och har möjlighet att påverka är naturligtvis nödvändigt.

Här måste vi diskutera klass och kön och se till att öka jämlikheten och jämställdheten för länets alla invånare. Det ges goda förutsättningar för partierna och fritidspolitikerna att vara med genom arvoderade heldagsmöten och flera möjligheter till utbildning. Dessutom är det som sagt roligt att påverka politiken och få vara en del av driva igenom viktiga frågor som gör skillnad i människors vardag.


Är du intresserad av landstings/regionpolitik?

Nästa år den 9 september 2018 är det dags för val igen. Då avgörs vilka som ska styra Kalmar län under de kommande fyra åren. Nu söker vi dig som vill bli en del av vår framgångsrika vänstergrupp. 

Klicka på knappen och läs om de informationsmöten som Vänsterpartiet i höst anordnar runt om i Kalmar län. 

[su_button url=”https://kalmarlan.vansterpartiet.se/informationsmoten-om-regionvalet/” target=”blank” style=”soft” background=”#ED1C24″ color=”#ffffff” size=”6″ icon=”icon: arrow-circle-right”]Mer info[/su_button]

 

[su_animate type=”flash” duration=”8″]Missa inte chansen att vara med och forma politiken i den kommande regionen Kalmar län! [/su_animate]


 

Bra vård för alla, inte bara några få

Säg mig var du bor och vad du jobbar med och jag ska säga dig hur gammal du kommer att bli. Hälsa är helt enkelt är en fråga om klass. Du som har läst flera år på universitetet lever längre än du som slutade dina skolår efter grundskolan eller gymnasiet. I Sverige skiljer det fem år dem emellan i medellivslängd. Det är en orättvisa som leder till förtidig död. Ett sådant samhälle vill vi inte ha. Just därför driver vi stenhårt kravet på en jämlik sjukvård i hela landet. En vård fri från vinstintresse.

När klyftorna i samhället ökar, ökar också skillnaderna i hälsa och livslängd. Det hänger ihop. För tre decennier sedan, i början av åttiotalet var Sverige världsmästare i jämlikhet. Så ser det inte ut längre. Tvärtom. De ekonomiska klyftorna – och därmed hälsoklyftan – ökar snabbare än i något annat OECD-land och har så gjort de senaste tjugo åren. Därför tjänar 1 vd i ett svenskt storföretag lika mycket som 66 undersköterskor. I Sverige i dag står fattiga och rika hushåll långt ifrån varandra, vilket även avspeglar sig i folkhälsan.  

 

En jämlik hälsa innebär att du ska få samma hjälp oavsett var du bor, vem du är eller hur mycket pengar du har. I Sverige är vi i dag tio miljoner invånare och behoven skiljer sig åt för varje region och landsting – men oavsett det, ska du kunna få tillgång till den vård just du behöver.

Det måste samhället rusta för, det är inget som händer av sig självt. Det är en av anledningarna till att Vänsterpartiet har förhandlat fram 10 årliga välfärdsmiljarder som ska gå till kommuner och landsting för att göra det möjligt att erbjuda vård efter behov, oavsett tjockleken på din plånbok.

Vi vill också höja skatten för dem som tjänar allra mest, så att de är med och bidrar till en vård för alla och inte bara några få.  Till det säger såväl Socialdemokraterna som partierna på högerkanten nej. De är inte beredda att se till att vården har de resurser som krävs.

Jämlik sjukvård kräver ett stopp för vinstintresset i vården. I den frågan vacklar Socialdemokratin än hit än dit. På andra kanten hittar vi SD och högerpartierna som hejar på riskkapitalisterna, vilka gör enorma vinster med hjälp av våra skattekronor. Vi anser att alla skattepengar ska gå till den vård som de är avsedda för. Det är din rätt.

Målet om en god och jämlik hälsa för var och en som bor i vårt land måste vara en självskriven del av välfärdspolitiken. Ett mål mindre än så är inte värdigt ett välfärdsland.

Att Vänsterpartiet finns med vid förhandlingsbordet med regeringen gör skillnad – vi ser till att patienten står i centrum, inte pengarna. Med oss får Sverige en bra vård för alla, inte bara några få.

Karin Rågsjö (V), vårdpolitisk talesperson

Linda Fleetwood (V), landstingsråd


Om du är prenumerant kan du även läsa artikeln i