Skip to main content

Etikett: Vänsterpartiet

Vänsterpartiet vill sänka riksdagens arvoden

Kaj Raving (V)
Kaj Raving (V)

Snart höjs riksdagsledamöternas arvoden igen. Många upprörs över detta. Med rätta! Sedan 1998 har grundarvodet ökat från 30 300 till snart 63 800 kronor per månad. Dessutom tillhör riksdagsledamöterna den grupp högavlönade i samhället som tjänat mest på den tidigare regeringens klasspolitik eftersom jobbskatteavdragen har gett tusentals kronor extra per månad till dem.

Riksdagsledamöter ska både vara representativa för sitt parti och dess ståndpunkter och för folket. Jämfört med de flesta inom väljarkåren har riksdagsledamöterna mycket höga månadsersättningar. Det riskerar att skapa en förtroendeklyfta mellan de folkvalda ledamöterna och det folk de representerar. Vänsterpartiet vill därför sänka riksdagens arvoden istället för att höja dem.

Vänsterpartiet har även i år lagt en motion om att sänka arvodena för riksdagsledamöterna. Vi föreslår att arvodet fastställs till ett prisbasbelopp per månad. Det vore en mer rimlig nivå och har också fördelen att arvodet inte skulle vara föremål för ständig diskussion och nya årliga beslut. Dessvärre lär väl som vanligt alla andra partier rösta emot förslaget.

Utöver de redan höga arvodena som riksdagsledamöterna har så betalas extra arvoden ut för vissa uppdrag inom riksdagen. Vänsterpartiet tycker att det är onödiga utgifter för staten och vill avskaffa dessa. Det rimliga vore att inom partierna fördela arbetet så att de ledamöter som innehar sådana uppdrag i motsvarande mån avlastas när det gäller andra delar av riksdagsuppdraget.

För Vänsterpartiets ledamöter har arvodeshöjningen dock ingen betydelse. Vi har nämligen en obligatorisk partiskatt som gör att alla riksdagsledamöter, även Jonas Sjöstedt, inte behåller mer än c:a 27.500:- efter skatt. Det är definitivt en tillräckligt hög ersättning. Att vara politiker är ett förtroendeuppdrag, inte en karriär som man ska bli rik på.

Kaj Raving (V)

Tre sätt att göra vinst i välfärden

Jens Körge (V)
Jens Körge (V)

1.Ge personalen sämre villkor.

Enligt siffror från SCB har en kommunalare i ett privat vårdföretag 1200 kr mindre i grundlön än sina dito i offentlig verksamhet. Av de som jobbar deltid i den privata sektorn hade 45 procent velat jobba heltid, motsvarande siffra för offentlig verksamhet är 25 procent. Vinstdriva privata välfärdföretag har dessutom lägre personaltäthet.

2. Ha ett avancerat skatteupplägg.

Vårdföretaget Attendo och skolkoncernen Academedia är exempel på välfärdsföretag som har ägare med kopplingar till skatteparadis. Genom avancerade upplägg av olika ägarkonstellationer och räntesnurror mörkar dessa mångmiljonvinster och på så vis undkommer flera av välfärdsjättarna att betala skatt till den kassa de själva är finansierade av.

3. Dra en rövare – hoppas att ingen märker något.

Hälsans förskola serverade knäckebröd och vatten till barnen. Inte för att man hade brist på pengar. Den skrala matbudgeten var frampressad av ledningen för att man ville använda skattepengarna till att köpa upp fler förskolor och på sikt kunna göra än mer vinst. Vårdföretaget Caremas blöjvägningar är ett annat sådant skamligt exempel.

Dagens svenska välfärdsmodell är idag en av de mest marknadsliberala i hela världen. Ett system som gjort för att vilken skrupelfri riskkapitalist som helst ska kunna sno åt sig av våra skattepengar genom att driva ett välfärdföretag. Detta måste få ett slut. Möjligheterna att göra vinst på skattefinansierad välfärd måste kraftigt begränsas. Så får vi en välfärd fri från skadlig vinstjakt och så får vi en välfärd styrd efter människors behov.

Jens Körge (V)
Vänsterpartiet i Kalmar

 

Läs artikeln i

 

Stoppa besparingarna på personlig assistans

Irene Fleetwood (V)
Irene Fleetwood (V)

I ett samhälle för alla har alla människor, oavsett funktonsvariation, full delaktighet i samhället och möjlighet att leva som alla andra. Personlig assistans är verktyget för att göra det möjligt. Därför kräver Vänsterpartiet att regeringen backar från kravet att Försäkringskassan ska minska antalet assistanstimmar.

Regeringen tycker att kostnaderna för personlig assistans är för höga. Att regeringen därför gett Försäkringskassan i uppdrag att ”bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen” får förödande konsekvenser för personer med stort hjälpbehov. Hittills i år har antalet personer med assistansersättning minskat med mer än 300 i landet.

Nyligen uppmärksammades ett fall, där en kvinna som nekats assistans för toalettbesök, avled efter att ha blivit kvarglömd på en offentlig toalett i en galleria. Det är ett fruktansvärt exempel på vad restriktiva bedömningar kan leda till, men i de flesta fall blir konsekvenserna aldrig synliggjorda. Det handlar om förtvivlade familjer som inte får sina behov tillgodosedda och om individer som isoleras.

När assistansreformen genomfördes 1994 så revolutionerade den livet för människor som tidigare varit hänvisade till ett liv på institution. Många har fått möjlighet att leva ett självständigt liv, bo i egen bostad, till en aktiv fritid, att arbeta och vara aktiva föräldrar. Det är med andra ord i grund och botten en reform för att alla människor, oavsett funktionalitet, ska ha möjlighet att bestämma över sitt eget liv.

Regeringen måste erkänna LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, som en rättighetsreform och inte se den som en bricka i ett ekonomiskt spel. Menar vi allvar med alla människors rätt att delta i samhällslivet så är LSS något att värna och utveckla, inte att spara in på.

Irene Fleetwood (V)
Ordförande Vänsterpartiet Kalmar län