Skip to main content

Etikett: Vänsterpartiet i Kalmar län

Med kortare arbetsdag orkar vårdpersonalen

På ortopedkirurgiavdelningen på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Mölndal hade man för tre år sedan en situation som känns igen från stora delar av sjukvårdssverige. Man hade nämligen bestående svårigheter att rekrytera och även behålla de anställda. Man har dock hittat en lösning på problemet, en lösning som vi i Vänsterpartiet vill prova här i landstinget i Kalmar län.

Vi i den rödgröna majoriteten har länge arbetat för att på olika sätt förbättra arbetsmiljön och göra landstinget i Kalmar län mer attraktiv som arbetsgivare. På riksnivå har Vänsterpartiet under lång tid drivit på för att sjuksköterskor ska kunna läsa specialistutbildningar på betald arbetstid. Landstinget i Kalmar län blev först med att införa det.

Vi erbjuder heltid till alla anställda, ett introduktionsprogram för nyutbildade sjuksköterskor och genomför en lång rad andra åtgärder för att klara rekryteringen. Men på ett område har vi i Vänsterpartiet svårt att få gehör: när det gäller sänkt arbetstid med bibehållen lön. Jag är dock säker på att det är en åtgärd som skulle få fler att vilja stanna kvar och få fler att vilja jobba hos oss.

För tre år sedan var personalomsättningen skyhög på avdelningen i Mölndal och uppemot hälften av de operationssjuksköterskor som var i tjänst för att hålla operationssalarna öppna kom via bemanningsföretag. Trots detta räckte inte bemanningen, utan man tvingades ständigt hålla en eller flera operationssalar stängda. Patienter drabbades och arbetsmiljön för personalen var ohållbar.

Avdelningsledningen insåg att något måste göras – och nyckeln visade sig vara arbetstiden. I början av 2015 införde man på försök sextimmarsdag med full lön för sjuksköterskor och undersköterskor. För drygt ett år sedan var jag tillsammans med Vänsterpartiets landstingsgrupp på plats i Mölndal för att ta del av det som redan då visats sig vara ett framgångsrecept.

Satsningen hade enligt ledningen lett till flera positiva effekter. Bland annat en klart förbättrad arbetsmiljö och en ökad produktion. Personalen vittnade om att den kortare arbetstiden gav möjlighet till återhämtning. De sökte sig inte längre därifrån och sjukskrivningarna hade minskat. Det var inte längre var svårt att rekrytera personal och man var oberoende av bemanningsföretag.

På akuten i Huddinge är erfarenheterna liknande. Sänkt arbetstid var en av flera åtgärder man tog till för att stoppa personalflykten och försämringen av patientsäkerheten. Personalen själva tog in en arbetstidsmodell som sänkt sjuktalen, tagit bort vakanserna och gett medarbetarna bättre återhämtning. Det har gjort det attraktivt även för erfarna sjuksköterskor att arbeta där.

Listan över arbetsplatser inom vården som kortar arbetstiden för att kunna rekrytera och behålla sin personal kan göras längre, men är inte begränsad till sjukvårdspersonal. Lokalvårdarna är en grupp som sällan uppmärksammas men som fyller en viktig roll för att vården ska fungera på ett bra och patientsäkert sätt. Och de har ett ofta tungt och slitigt jobb.

På Skellefteå lasarett firar nu lokalvårdarna att ett försök med sex timmars arbetsdag med bibehållen lön infördes för ett år sedan. Även här syns framgångarna. Färre har blivit sjukskrivna sedan försöksperioden inleddes och de vittnar om att fler orkar med jobbet och får tid till återhämtning, vilket är en vinst för individen och samhället i stort.

Det finns många sätt att förbättra arbetsmiljön i välfärden och vi måste använda sig av dem alla om vi ska klara dagens och morgondagens rekryteringsbehov. Sex timmars arbetsdag har visat sig vara effektivt. Kortare arbetsdag ger tydliga positiva effekter och hållbara arbetsplatser. Personalen blir friskare, mindre stressad och får mer energi.

I dagarna kom beskedet att framgångarna lett till att projektet på ortopedkirurgiavdelningen på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Mölndal nu har permanentats. Jag kan inte förstå varför vi i vårt landsting inte skulle inspireras av dessa och andra framgångar. Sex timmars arbetsdag är en framtidsreform. Vi vet att den fungerar. Så vad väntar vi på?

Linda Fleetwood (V)
Landstingsråd


Artikeln är publicerad i


 

Friskolors drivkraft ska inte vara pengar

”Miljoner i bidrag – miljoner i vinst.” Detta är rubriken till en artikel i Lärarnas tidningen nr 15, 15 december 2017 – 18 januari 2018. Innehållet i artikeln har gjort mig och bör göra alla andra skattebetalare fullständigt vansinniga av ilska.


Lärartidningen har undersökt hur mycket i statsbidrag som delats ut till friskolor och hur mycket som betalats ut i vinst. Tidningen uppger att 115 friskolebolag fick 131 miljoner kronor i bidrag avsedda att användas till läxhjälp, mattelyft, mindre barngrupper och lärarlyft. Utdelningen till aktieägare blev 232 miljoner kronor.

Ett exempel är Internationella engelska skolan som fick 47 miljoner i statsbidrag år 2016 . Vid senaste årsstämman beslutades om utdelningar på 45,6. British Schools AB fick 2,1 miljoner i bidrag och delade ut 10,7 miljoner. Enligt vad som framgår av Lärartidningen ville styrelsen skydda ägarnas medel, tidigare gjorda överskott, inför hot om ändringar i rätten att ta ut vinster.

Grundaren liksom styrelseordföranden argumenterar att man betalat 44 miljoner i bolagsskatt och att de lärare som numer är aktieägare förväntar sig ersättning på sina investeringar. De anför även sina goda resultat.

Om eleverna i just British Schools AB:s skolor har bättre resultat än andra skolor har undertecknad inte en aning men nyligen rapporterades i media, radio och tv, att trots högre betyg från gymnasier klarar sig friskoleelever generellt sämre första året på postgymnasiala skolor än dem som gått i kommunala skolor. Man kan ju undra varför.

Det går i vart fall att konstatera att stora statsbidrag som betalas ut till friskoleaktiebolag allt för ofta bidrar till höga vinstuttag. Minsta antydan om vinstbegränsning utlöser ramaskri och påståenden om att eleverna från dessa skolor kommer att mista sin undervisning. Varje sunt tänkande inser ju att så inte kan vara fallet. Skolbyggnaderna finns ju kvar, lärarna finns och eleverna lär till närmast 100 procent bo kvar.

Det är väl ändå rimligt att de budgetmedel som anslås till våra skolor ger alla lärare rimliga löner, goda arbetsförhållanden och att eleverna får bra förutsättningar att inhämta kunskap. Om alla betalade den skatt de ska och skattemedel går till det de är avsedda skulle samhället bli bra mycket bättre för alla.

Ingen ska kunna göra sig förmögen på de pengar som betalas i skatt. Visst finns det bra friskolor men det ska inte vara höga vinster på elever och andra lärares bekostnad som ska vara drivkraften.

Monica Johansson (V)