Skip to main content

Etikett: välfärd

Ingen ska behöva var beroende av välgörenhet

Stadsmissionen är en organisation som gör fantastiska insatser och ofta finns där för att fånga upp människor som faller genom välfärdens skyddsnät. Men alltför många av deras insatser borde inte behövas i ett välfärdssamhälle som vårt, i ett av världens rikaste länder.

Under många år har dock maskorna i vårt samhälleliga skyddsnät blivit allt glesare och alltfler faller igenom. Sjukskrivna, arbetslösa, fattigpensionärer m.fl. Människor som borde fångats upp av samhället tvingas nu istället söka hjälp hos Stadsmissionen. Nu försörjer de 20 hushåll i Kalmar med en matkasse i veckan – och det står folk på kö. Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle.

Vi har alla möjligheter att skapa ett gott liv åt alla som lever här. Sverige som land är rikare än någonsin. Ekonomin är stark, BNP växer, sysselsättningen är hög. Men det är inte alla som får del av dessa rikedomar. För medan vi har fler och rikare miljardärer än någonsin så är det samtidigt många som har lämnats efter. Som tvingas klara vardagen med hjälp av matkassar från Stadsmissionen.

Det borde inte vara så. Det behöver inte vara så. Det är politiska beslut som lett till att det är så. Det kan ändras genom att ta andra politiska beslut. Välfärdsstaten i Sverige byggdes för att samhället i grunden är orättvist – och uppgiften borde vara att göra det mer rättvist. Idag är det, absurt nog, inte längre så. Såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar bär skulden för det.

Sverige har blivit ett extremland när det kommer till att sänka skatterna för de allra rikaste. Sedan 2005 har Sverige avskaffat fler skatter på kapital än något annat land i västvärlden och är också det land i västvärlden där inkomstklyftorna växer som allra mest. Borgarna riggade skattesystemet för att passa de rikaste, och socialdemokraterna – de vill inte göra något åt det.

Det kan vi i Vänsterpartiet aldrig acceptera. För oss är det uppenbart att när de rika blir allt rikare borde de också vara med och bidra mer till vår gemensamma välfärd. För oss är inte politiken ett politiskt maktspel. Politik handlar för oss om att göra livet bättre för de som bäst behöver det. Det goda ska komma fler till del och jämlikheten öka, då mår samhället bättre.

Om nio månader är det val. När vi står där och ska plocka upp valsedeln så står vi inför ett avgörande vägval. Ska vi bygga ett samhälle som är till för folket, där alla garanteras ett gott liv eller ska vi ha ett samhälle där de rikaste får diktera villkoren medan andra är beroende av matkassar från Stadsmissionen? Det handlar om vilket slags land vi ska vara.

Stadsmissionen gör ett fantastiskt arbete, men i ett välfärdssamhälle som vårt, i ett av världens rikaste länder, ska ingen behöva vara beroende av välgörenhet för att klara sin vardag. Vill du, som jag, att Sverige ska vara ett land för alla – inte bara de rika? Det kräver ett starkt Vänsterparti.

Kaj Raving (V)
Riksdagskandidat


Artikeln är publicerad i

Fattigdom och bostadsbrist är inte olösliga problem

Nyligen har vi kunnat läsa i Östran om hur människor tvingas leva i en husvagn utan vatten och värme. Det är en bild av förhållanden som inte är värdigt ett välfärdsland som vårt. Vi har också kunnat läsa om hur en forskare vittnar om att hemlöshet inte är förbehållet missbrukare utan sprider sig till allt bredare grupper av människor. Trots att Sverige är ett av världens rikaste länder.

Att det är så borde dock inte förvåna någon. Vi är många som fortfarande minns bilden från 2012 på den långa kön till soppköket utanför S:ta Clara kyrka i Stockholm. Det är ytterligare en i mängden av bilder som visar på ett Sverige som slits isär på grund av de ökande klyftorna i samhället. De senaste årtiondena har klyftorna ökat snabbare i Sverige än i något annat Västland.

Varken fattigdom, bostadslöshet eller köerna framför kyrkans soppkök är olösliga problem. Men vill man göra något måste man erkänna att det är de senaste årens nedmontering av välfärden som lett hit. Man måste erkänna att vi har ett skattesystem som är riggat för att gynna de rikaste och att vi har en bostadsmarknad som havererat på grund av misslyckat marknadstänkande.

Med våra gemensamma resurser har vi möjlighet att göra en fördelning utifrån andra värden. Alla människor behöver någonstans att bo. Tak över huvudet, värme och skydd när det är kallt eller regnar, utrymme att ha sina saker. Men många människor drabbas av att vi har en bostadsmarknad som präglas av brist, enorma kostnader och stora risker.

När man började bygga upp välfärden i Sverige så var bostadspolitiken en viktig del, tillsammans med sjukvård och bra skolor. Så behöver det bli igen. Många hyresrätter som byggs idag är för dyra för vanligt folk och långt ifrån alla har råd att köpa en bostadsrätt. Nu behöver samhället ta makten över Sveriges byggande och säkra att det byggs hyresrätter som folk har råd att bo i.

Vi har alla möjligheter att skapa ett gott liv åt alla som lever här. Sverige som land är rikare än någonsin. Ekonomin är stark, BNP växer, sysselsättningen är hög. Men Sverige har också blivit ett extremland när det kommer till att sänka skatterna för de allra rikaste. Pengarna finns, men det är många som inte märker av det, eftersom de finns i fickorna hos ett fåtal.

Sverige har nu fler och rikare miljardärer än någonsin tidigare. Idag har vi fler miljardärer per capita än USA. De rika blir allt rikare medan stora grupper av människor lämnas efter. Borgarna riggade skattesystemet för att passa de rikaste, men trots att regeringen ofta talar om vikten av ekonomisk jämlikhet så är Vänsterpartiet det enda parti som vill ändra på det.

Vi vill ha en ekonomi för alla, inte bara de rikaste. För oss är det uppenbart att när de rika blir allt rikare borde de också vara med och bidra mer till vår gemensamma välfärd. Välfärdsstaten i Sverige byggdes för att samhället i grunden är orättvist – och uppgiften borde vara att göra det mer rättvist. Idag är det, absurt nog, inte längre så. Det kan vi i Vänsterpartiet aldrig acceptera.

Kaj Raving (V)


Artikeln är publicerad i

 

 


 

Det är skillnad på att bygga och driva skolor

Borgare frågar ofta, förvisso retoriskt, vad det är för skillnad på att bygga en skola och göra vinst på det och att sedan driva skolan och göra vinst på det.


Skillnaden är ju den att en byggnad, oavsett dess avsedda funktion, slutbesiktigas när den är färdigbyggd. Efter den besiktningen så finns oftast en garanti mot fel som inte syntes i besiktningen.

Låt oss nu säga att företag A har byggt skolan och klarat besiktningen och nu börjar driva sin skola. Vidare så säger vi att det är en 4-9-skola. Eleverna är nöjda med skolan, föräldrarna är nöjda med skolan och lärartätheten är jämförbar med kommunal skola. Men sedan börjar de första som gått hela högstadiet på skolan på gymnasiet och man upptäcker stora brister i deras kunskap, brister som inte fångades i nationella prov. Vad händer nu?

Marknaden sållar bort dåliga företag heter det från tillskyndarna av privatisering och det är sant. Hade företag A byggt dåliga byggnader som inte klarat slutbesiktningarna eller läckt som såll vid första regnskuren så hade de inte fått bygga många fler byggnader, därmed inte kunnat göra vinst och försvunnit, men hur är det med skolan här? De fick varje år en vinst utan att bristerna synts.

Kunden som i det här fallet är kommunen i vilken skolan är belägen, kan de begära skolpengen tillbaka? Nej, den har redan gått ut i vinst. Finns där någon garanti för kommunen att falla tillbaka på? Nej, givetvis inte, det är ju en omöjlighet att ställa ut en sådan garanti.

Men säger privatiseringsapologeterna, vi får ju tillsätta en bättre kontrollmyndighet så att ingen dålig skola kan sippra igenom. Men den stora fördelen med privatiseringar, enligt dess tillskyndare, är ju att det är billigare då företag är effektivare än kommuner och då kan skatterna sänkas.

Så för att vi ska kunna sänka skatterna så ska vi privatisera ut verksamheter där vi inte kan få några garantier från utföraren och vinst kan tas ut utan att vi vet att målen nås och från den sjunkande skattepengen så ska vi sjösätta en gigantisk kontrollapparat så vi kan kontrollera att den billigare verksamheten gör det den ska, för marknaden kan inte sålla bort dåliga företag om man inte vet att det är det de är.

Denna förklaringsmodell kan appliceras på alla verksamheter som vi enligt borgerlig modell måste privatisera och resultaten blir samma varje gång. Hur många gamla far illa innan företag B som driver ”Gammelsippans vårdkedja” fastnar i kontrollen och det visar sig att de inte skött de gamla på rätt sätt?

Privatiseringsivrarna talar då om att det minsann finns kommuner som inte sköter sig och visst finns det det. De politiker som sitter i dess ledning åker ut när det visar sig att de inte skött sitt uppdrag ordentligt. Minns Motala! När det gäller kommunala verksamheter så har kommunen ett klart kontrolluppdrag över sina verksamheter och de anställda är lagligt skyddade att påtala brister, något som inte finns hos de privata. Denna kontrollmyndighet kostar inget extra.

Därför kan företag bygga byggnader till det offentliga och gå med vinst men därför ska de inte få driva verksamheten i dem.

Ulf Åman (V)
Oskarshamn


Artikeln är publicerad i