Etikett: Skatter

Ska välfärden vara till för dig?

Skrivet av kalmarlan den 11 februari, 2018. Postad i Debattartiklar och insändare.

Fredagen den 19 januari lade regeringen och Vänsterpartiet fram en lagrådsremiss om hur vinstjakten inom skolan och socialtjänstens områden, till exempel äldreomsorgen, ska försvinna. Alla partier i riksdagen kommer i vår få rösta och ta ställning till om Sverige ska förbli det enda landet i världen som tillåter vinstjakt till och med inom den skattefinansierade skolan.

Förslag i samma riktning inom vården presenteras i juni. Samtliga förslag syftar till att sätta medborgarnas rätt till välfärd före bolagens vinster, något som en stor majoritet av befolkningen velat länge. Förslagen gör det möjligt för seriösa privata och idéburna välfärdsföretag att slippa osund konkurrens från stora vinstjagande koncerner.

Skattemedel ska användas till det de är avsedda för. Ändå försvinner flera miljarder från välfärden till vinster varje år. Skolföretag kan länsa skolor och sätta dem i konkurs så att tiotusentals elever plötsligt står utan skola. Vinstsyftet gör det lönsamt att sätta glädjebetyg för att attrahera elever samtidigt som de håller nere lärartätheten för att öka vinstmarginalen. Inom äldreomsorgen tenderar personaltätheten och lönerna att vara lägre i vinstdrivande bolag vilket försämrar kvaliteten.

Förslagen innebär ett slut på detta. Bara företag som prioriterar verksamheten före vinsten ska få del av skattemedel. En marknadsmässig utdelning på eget investerat kapital som används i själva verksamheten kommer kunna tas ut, och ingen kommer tvingas gå med förlust som felaktigt påståtts. Mindre företag kommer kunna göra en liten vinst även om de inte själva investerat i företaget. Men skattepengar avsedda för välfärden kommer inte längre kunna gå rakt in på ägarnas bankkonton. Icke vinstdrivna, idéburna företag verkar redan utan vinstintresse och omfattas därför inte av kravet på vinstbegränsning. Deras ställning kommer stärkas.

En majoritet av befolkningen vill att kvalitet, jämlika villkor och valfrihet för medborgarna ska gå före vinster till riskkapitalbolag. De borgerliga och Sverigedemokraterna har hittills inte hållit med. Hör av dig till dina politiker så att de prioriterar dina intressen – inte riskkapitalbolagens – när de röstar om de här lagförslagen i vår.

Leif Svensson
För vänsterpartiets styrelse i Västervik

Artikeln är publicerad i

Ingen ska behöva var beroende av välgörenhet

Skrivet av kalmarlan den 16 januari, 2018. Postad i Debattartiklar och insändare.

Stadsmissionen är en organisation som gör fantastiska insatser och ofta finns där för att fånga upp människor som faller genom välfärdens skyddsnät. Men alltför många av deras insatser borde inte behövas i ett välfärdssamhälle som vårt, i ett av världens rikaste länder.

Under många år har dock maskorna i vårt samhälleliga skyddsnät blivit allt glesare och alltfler faller igenom. Sjukskrivna, arbetslösa, fattigpensionärer m.fl. Människor som borde fångats upp av samhället tvingas nu istället söka hjälp hos Stadsmissionen. Nu försörjer de 20 hushåll i Kalmar med en matkasse i veckan – och det står folk på kö. Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle.

Vi har alla möjligheter att skapa ett gott liv åt alla som lever här. Sverige som land är rikare än någonsin. Ekonomin är stark, BNP växer, sysselsättningen är hög. Men det är inte alla som får del av dessa rikedomar. För medan vi har fler och rikare miljardärer än någonsin så är det samtidigt många som har lämnats efter. Som tvingas klara vardagen med hjälp av matkassar från Stadsmissionen.

Det borde inte vara så. Det behöver inte vara så. Det är politiska beslut som lett till att det är så. Det kan ändras genom att ta andra politiska beslut. Välfärdsstaten i Sverige byggdes för att samhället i grunden är orättvist – och uppgiften borde vara att göra det mer rättvist. Idag är det, absurt nog, inte längre så. Såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar bär skulden för det.

Sverige har blivit ett extremland när det kommer till att sänka skatterna för de allra rikaste. Sedan 2005 har Sverige avskaffat fler skatter på kapital än något annat land i västvärlden och är också det land i västvärlden där inkomstklyftorna växer som allra mest. Borgarna riggade skattesystemet för att passa de rikaste, och socialdemokraterna – de vill inte göra något åt det.

Det kan vi i Vänsterpartiet aldrig acceptera. För oss är det uppenbart att när de rika blir allt rikare borde de också vara med och bidra mer till vår gemensamma välfärd. För oss är inte politiken ett politiskt maktspel. Politik handlar för oss om att göra livet bättre för de som bäst behöver det. Det goda ska komma fler till del och jämlikheten öka, då mår samhället bättre.

Om nio månader är det val. När vi står där och ska plocka upp valsedeln så står vi inför ett avgörande vägval. Ska vi bygga ett samhälle som är till för folket, där alla garanteras ett gott liv eller ska vi ha ett samhälle där de rikaste får diktera villkoren medan andra är beroende av matkassar från Stadsmissionen? Det handlar om vilket slags land vi ska vara.

Stadsmissionen gör ett fantastiskt arbete, men i ett välfärdssamhälle som vårt, i ett av världens rikaste länder, ska ingen behöva vara beroende av välgörenhet för att klara sin vardag. Vill du, som jag, att Sverige ska vara ett land för alla – inte bara de rika? Det kräver ett starkt Vänsterparti.

Kaj Raving (V)
Riksdagskandidat

Artikeln är publicerad i

Östling bara symtom på ett sjukt system

Skrivet av kalmarlan den 24 november, 2017. Postad i Debattartiklar och insändare.

Leif Östling meddelade den 22 november sin avgång som ordförande för Svenskt Näringsliv. Något annat beslut hade varit häpnadsväckande. Efter att ha ertappats med fingrarna långt ner i girighetens syltburk och dessutom fällt stötande kommentarer blev det omöjligt för honom att sitta kvar. Östling är osympatisk men egentligen bara ett symtom på ett sjukt system.

Kort resumé. Den så kallade ”Paradisläckan” avslöjade att Leif Östling var en av alla topparna inom näringslivet och politiken som världen över ägnar sig åt aggressiv och systematisk skatteplanering. SVT:s Uppdrag granskning med flera kunde genom läckan uppdaga att över 2 000 rika svenskar undanhåller cirka 43 miljarder varje år från Skatteverket. En hissnande summa. Pengarna skulle till exempel räcka till att anställa runt 103 000 (!) undersköterskor i äldreomsorgen.

Från dokumenten i ”Paradisläckan” framgår att Leif Östling år 2005 satte upp ett offshorebolag i skatteparadiset Malta. De enda syftena med att bilda dylika bolag är att dölja något eller att undfly att betala skatt i sitt hemland. Östling skapade också ett dotterbolag till Maltabolaget. Detta dotterbolag, med säte i Luxemburg, har Östling använt för att bland annat gömma undan aktier till ett värde av runt 30 miljoner kronor.

Leif Östling försvarade att han konsekvent kringgått skattesystemet, att han de facto själv har dikterat sin egen skattesats, med att han tycker skatterna är för höga i Sverige. Till reportern från SVT slängde han ur sig de idag ökända orden ”Vad fan får jag för pengarna?”.

Med detta uttalande avslöjade Leif Östling sitt förakt mot idén om välfärdsstaten Sverige; att var och en bidrar efter förmåga och får tillbaka efter behov. Ett samhälle som gemensamt finansieras av oss alla. Östlings arrogans blev särskilt graverande då han var ordförande i Svenskt Näringsliv; en arbetsgivarorganisation som företräder runt 60 000 privata företag över hela landet. Kritikerstormen lät inte vänta på sig, även från borgerligt håll och andra toppar i näringslivet. Östlings avgång var nu en tidsfråga.

I och med Panamadokumenten förra året och nu Paradisläckan har allmänheten fått insyn i en hemlig och ljusskygg värld. En skrupelfri ekonomisk elit avslöjas i sin iver att maximera sina rikedomar, oavsett vilka juridiska eller moraliska gränser som passeras. Det handlar om penningtvätt, korruption och skattefiffel. En del affärer har varit lagliga men moraliskt tvivelaktiga. Vad gäller just Leif Östling har, såvitt vi vet idag, inte något olagligt kunnat fastslås.

Leif Östling är egoistisk, det tillstår han själv, och har uppvisat ett fullständigt förkastligt beteende. Han verkar lida av en svårartad girighet. Men hans individuella problembild är inte poängen här. Dekadens hos enskilda kan samhället aldrig helt skydda sig emot. Det fallet Leif Östling framförallt visar är att vi har stora och allvarliga systemfel som måste rättas till. Det är många gånger möjligheten, eller som ordspråket lyder, tillfället som gör tjuven.

För det första måste krafttag tas mot det organiserade skattefusket. Det ska vara svårt och olönsamt att slå in på en kriminell eller moraliskt oförsvarlig bana. Vänsterpartiet vill förstärka Skatteverket och öka myndighetens möjligheter att motverka skatteflykt samt återfinna de enorma summor som idag gömts undan i skatteparadis.

Vi vill också ha lagstiftning som tvingar misstänkta företag att redovisa sina räkenskaper till Skatteverket. De institut och banker som deltagit i olaglig aktivitet ska lagföras och eventuellt få sitt tillstånd indraget.

Den borgerliga alliansregeringen var mer intresserad av att jaga svårt sjuka människor än patologiska skattesmitare. Vänsterpartiet vill istället reformera skattesystemet som idag är riggat för de rika och göra livet svårare för fuskare. På så sätt skapar vi ett Sverige för alla – inte bara några få.

Per Gawelund (V)
Femma på riksdagslistan för Vänsterpartiet Kalmar län

Artikeln är publicerad i