Skip to main content

Etikett: Omsorg

Ska välfärden vara till för dig?

Skrivet av kalmarlan den . Postad i Debattartiklar och insändare.

Fredagen den 19 januari lade regeringen och Vänsterpartiet fram en lagrådsremiss om hur vinstjakten inom skolan och socialtjänstens områden, till exempel äldreomsorgen, ska försvinna. Alla partier i riksdagen kommer i vår få rösta och ta ställning till om Sverige ska förbli det enda landet i världen som tillåter vinstjakt till och med inom den skattefinansierade skolan.

Förslag i samma riktning inom vården presenteras i juni. Samtliga förslag syftar till att sätta medborgarnas rätt till välfärd före bolagens vinster, något som en stor majoritet av befolkningen velat länge. Förslagen gör det möjligt för seriösa privata och idéburna välfärdsföretag att slippa osund konkurrens från stora vinstjagande koncerner.

Skattemedel ska användas till det de är avsedda för. Ändå försvinner flera miljarder från välfärden till vinster varje år. Skolföretag kan länsa skolor och sätta dem i konkurs så att tiotusentals elever plötsligt står utan skola. Vinstsyftet gör det lönsamt att sätta glädjebetyg för att attrahera elever samtidigt som de håller nere lärartätheten för att öka vinstmarginalen. Inom äldreomsorgen tenderar personaltätheten och lönerna att vara lägre i vinstdrivande bolag vilket försämrar kvaliteten.

Förslagen innebär ett slut på detta. Bara företag som prioriterar verksamheten före vinsten ska få del av skattemedel. En marknadsmässig utdelning på eget investerat kapital som används i själva verksamheten kommer kunna tas ut, och ingen kommer tvingas gå med förlust som felaktigt påståtts. Mindre företag kommer kunna göra en liten vinst även om de inte själva investerat i företaget. Men skattepengar avsedda för välfärden kommer inte längre kunna gå rakt in på ägarnas bankkonton. Icke vinstdrivna, idéburna företag verkar redan utan vinstintresse och omfattas därför inte av kravet på vinstbegränsning. Deras ställning kommer stärkas.

En majoritet av befolkningen vill att kvalitet, jämlika villkor och valfrihet för medborgarna ska gå före vinster till riskkapitalbolag. De borgerliga och Sverigedemokraterna har hittills inte hållit med. Hör av dig till dina politiker så att de prioriterar dina intressen – inte riskkapitalbolagens – när de röstar om de här lagförslagen i vår.

Leif Svensson
För vänsterpartiets styrelse i Västervik

Artikeln är publicerad i 

 

Det är skillnad på att bygga och driva skolor

Skrivet av kalmarlan den . Postad i Debattartiklar och insändare, Nyheter.

Borgare frågar ofta, förvisso retoriskt, vad det är för skillnad på att bygga en skola och göra vinst på det och att sedan driva skolan och göra vinst på det.

Skillnaden är ju den att en byggnad, oavsett dess avsedda funktion, slutbesiktigas när den är färdigbyggd. Efter den besiktningen så finns oftast en garanti mot fel som inte syntes i besiktningen.

Låt oss nu säga att företag A har byggt skolan och klarat besiktningen och nu börjar driva sin skola. Vidare så säger vi att det är en 4-9-skola. Eleverna är nöjda med skolan, föräldrarna är nöjda med skolan och lärartätheten är jämförbar med kommunal skola. Men sedan börjar de första som gått hela högstadiet på skolan på gymnasiet och man upptäcker stora brister i deras kunskap, brister som inte fångades i nationella prov. Vad händer nu?

Marknaden sållar bort dåliga företag heter det från tillskyndarna av privatisering och det är sant. Hade företag A byggt dåliga byggnader som inte klarat slutbesiktningarna eller läckt som såll vid första regnskuren så hade de inte fått bygga många fler byggnader, därmed inte kunnat göra vinst och försvunnit, men hur är det med skolan här? De fick varje år en vinst utan att bristerna synts.

Kunden som i det här fallet är kommunen i vilken skolan är belägen, kan de begära skolpengen tillbaka? Nej, den har redan gått ut i vinst. Finns där någon garanti för kommunen att falla tillbaka på? Nej, givetvis inte, det är ju en omöjlighet att ställa ut en sådan garanti.

Men säger privatiseringsapologeterna, vi får ju tillsätta en bättre kontrollmyndighet så att ingen dålig skola kan sippra igenom. Men den stora fördelen med privatiseringar, enligt dess tillskyndare, är ju att det är billigare då företag är effektivare än kommuner och då kan skatterna sänkas.

Så för att vi ska kunna sänka skatterna så ska vi privatisera ut verksamheter där vi inte kan få några garantier från utföraren och vinst kan tas ut utan att vi vet att målen nås och från den sjunkande skattepengen så ska vi sjösätta en gigantisk kontrollapparat så vi kan kontrollera att den billigare verksamheten gör det den ska, för marknaden kan inte sålla bort dåliga företag om man inte vet att det är det de är.

Denna förklaringsmodell kan appliceras på alla verksamheter som vi enligt borgerlig modell måste privatisera och resultaten blir samma varje gång. Hur många gamla far illa innan företag B som driver ”Gammelsippans vårdkedja” fastnar i kontrollen och det visar sig att de inte skött de gamla på rätt sätt?

Privatiseringsivrarna talar då om att det minsann finns kommuner som inte sköter sig och visst finns det det. De politiker som sitter i dess ledning åker ut när det visar sig att de inte skött sitt uppdrag ordentligt. Minns Motala! När det gäller kommunala verksamheter så har kommunen ett klart kontrolluppdrag över sina verksamheter och de anställda är lagligt skyddade att påtala brister, något som inte finns hos de privata. Denna kontrollmyndighet kostar inget extra.

Därför kan företag bygga byggnader till det offentliga och gå med vinst men därför ska de inte få driva verksamheten i dem.

Ulf Åman (V)
Oskarshamn

Artikeln är publicerad i 

 

 

Fallet Norlandia är ett symtom

Skrivet av kalmarlan den . Postad i Debattartiklar och insändare.

Nu har återigen konsekvenserna av vinstjakten i välfärden uppdagats. Historien är den samma, fast bara med andra namn. Denna gång heter företaget Norlandia och äldreboendena Liljan och Ståthållaren.

Norlandia Care Group AB är en multinationell privatägd koncern med säte i Norge. Bolaget har tre affärsområden; patienthotell, förskola och äldreomsorg. Bolagets intäkt var ca. 3 miljarder norska kronor 2015. De största intäkterna kommer från äldreomsorgen i Sverige. Vinsten 2015 blev svindlande 254 miljoner norska kr. Norlandia har köpt upp och expanderat rejält de senaste åren, särskilt på den svenska välfärdsmarknaden. I vintras lade bolaget lägsta anbudet och vann upphandlingen av äldreboendena Liljan och Ståthållaren i Kalmar.

Omgående började Norlandia slimma och hyvla i personalstyrkan. Detta är nu inte så konstigt då syftet med bolaget är att göra vinst. Eftersom Norlandia inte kan få mer intäkter än vad avtalet säger så återstår att minska kostnaderna för att uppnå vinsten. Det är personalen som utgör den största kostnaden och det är i huvudsak där vinsterna kan pressas fram. Affärsmässigt helt logiskt. Medmänskligt rent förjävligt.

Barometern kunde 25/4 avslöja vanvård och kraftigt försämrad arbetsmiljö på Liljan och Ståthållaren. Personalen på golvet har länge försökt uppmärksamma bristerna, t.ex. skrivit flera avvikelser, anmälning enligt Lex Sarah och på andra sätt försökt slå larm och bett om personalförstärkning. Svaret från cheferna har varit blankt nej. Istället har chefer kallat in personal för att revidera och försköna rapporterna, ibland till och med dikterat exakt hur avvikelsen ska beskrivas. Och Lex Sarah anmälningen kom aldrig in till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Den stoppades vid chefens bord.

I Norlandia är ensamarbete satt i system. Barometern har pratat med flera i omsorgspersonalen som vittnar om att de äldre ofta tvingas sitta länge och vänta för att få hjälp på toaletten, att de till och med har lämnats liggandes på golvet eller i sin egen avföring. I timmar. Promenader hinns inte med. Vissa äldre har inte fått gå ut på sex månader. Anhöriga bekräftar situationen. Det är helt enkelt för få händer för att tillgodose de äldres behov. På grund av rädsla för repressalier, som att få kicken, vill personalen vara anonyma för media.

Personalbristen gör att de anställda inte hinner sitta ner och lugna äldre med oro och ångest. Detta leder ofta till frustration och vredesutbrott, särskilt hos äldre med demenssjukdom som lätt misstolkar och inte riktigt förstår vad som händer. Som en direkt följd har användningen av lugnande mediciner ökat sedan Norlandia tog över verksamheterna.

Även fast personalstyrkan har reducerats har cheferna lagt på ytterligare arbetsuppgifter på de som kämpar kvar. Cheferna har dessutom plockat bort den viktiga rapporttiden mellan arbetspassen. I affärsvärlden är ju som bekant tid lika med pengar. På ett redan från början underbemannat grundschema ser verkligheten ännu värre ut då flera tjänster är vakanta och vikarie ofta inte sätts in vid sjukdom.

På grund av den pressade situationen har många i personalen redan slutat. Flera av de som kämpar kvar vittnar om stress och symtom på utmattning; de känner en klump i magen när de går till jobbet och går hem gråtfärdiga för att de inte hinner och räcker till. En personal säger till Barometern att hen skäms för att jobba där.

Men det är verkligen inte personalen på golvet som ska skämmas. Skämmas bör däremot ledningen i Norlandia. Skattepengar som skulle gått till en värdig omsorg om de äldre har ägarna istället slussat in till sina privata konton. Moraliskt förkastligt så det förslår, men ännu så länge inte olagligt. Fallet Norlandia är ett symtom på ett sjukt system.

Den största platsen i skamvrån är därför reserverad för politikerna i SD och de andra högerpartierna. Det är de som försvarar och upprätthåller det vansinniga systemet med vinster i välfärden.

Per Gawelund (V)
Sjuksköterska

Läs artikeln i

 

 

eller i