Skip to main content

Etikett: Linda Fleetwood

Med kortare arbetsdag orkar vårdpersonalen

På ortopedkirurgiavdelningen på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Mölndal hade man för tre år sedan en situation som känns igen från stora delar av sjukvårdssverige. Man hade nämligen bestående svårigheter att rekrytera och även behålla de anställda. Man har dock hittat en lösning på problemet, en lösning som vi i Vänsterpartiet vill prova här i landstinget i Kalmar län.

Vi i den rödgröna majoriteten har länge arbetat för att på olika sätt förbättra arbetsmiljön och göra landstinget i Kalmar län mer attraktiv som arbetsgivare. På riksnivå har Vänsterpartiet under lång tid drivit på för att sjuksköterskor ska kunna läsa specialistutbildningar på betald arbetstid. Landstinget i Kalmar län blev först med att införa det.

Vi erbjuder heltid till alla anställda, ett introduktionsprogram för nyutbildade sjuksköterskor och genomför en lång rad andra åtgärder för att klara rekryteringen. Men på ett område har vi i Vänsterpartiet svårt att få gehör: när det gäller sänkt arbetstid med bibehållen lön. Jag är dock säker på att det är en åtgärd som skulle få fler att vilja stanna kvar och få fler att vilja jobba hos oss.

För tre år sedan var personalomsättningen skyhög på avdelningen i Mölndal och uppemot hälften av de operationssjuksköterskor som var i tjänst för att hålla operationssalarna öppna kom via bemanningsföretag. Trots detta räckte inte bemanningen, utan man tvingades ständigt hålla en eller flera operationssalar stängda. Patienter drabbades och arbetsmiljön för personalen var ohållbar.

Avdelningsledningen insåg att något måste göras – och nyckeln visade sig vara arbetstiden. I början av 2015 införde man på försök sextimmarsdag med full lön för sjuksköterskor och undersköterskor. För drygt ett år sedan var jag tillsammans med Vänsterpartiets landstingsgrupp på plats i Mölndal för att ta del av det som redan då visats sig vara ett framgångsrecept.

Satsningen hade enligt ledningen lett till flera positiva effekter. Bland annat en klart förbättrad arbetsmiljö och en ökad produktion. Personalen vittnade om att den kortare arbetstiden gav möjlighet till återhämtning. De sökte sig inte längre därifrån och sjukskrivningarna hade minskat. Det var inte längre var svårt att rekrytera personal och man var oberoende av bemanningsföretag.

På akuten i Huddinge är erfarenheterna liknande. Sänkt arbetstid var en av flera åtgärder man tog till för att stoppa personalflykten och försämringen av patientsäkerheten. Personalen själva tog in en arbetstidsmodell som sänkt sjuktalen, tagit bort vakanserna och gett medarbetarna bättre återhämtning. Det har gjort det attraktivt även för erfarna sjuksköterskor att arbeta där.

Listan över arbetsplatser inom vården som kortar arbetstiden för att kunna rekrytera och behålla sin personal kan göras längre, men är inte begränsad till sjukvårdspersonal. Lokalvårdarna är en grupp som sällan uppmärksammas men som fyller en viktig roll för att vården ska fungera på ett bra och patientsäkert sätt. Och de har ett ofta tungt och slitigt jobb.

På Skellefteå lasarett firar nu lokalvårdarna att ett försök med sex timmars arbetsdag med bibehållen lön infördes för ett år sedan. Även här syns framgångarna. Färre har blivit sjukskrivna sedan försöksperioden inleddes och de vittnar om att fler orkar med jobbet och får tid till återhämtning, vilket är en vinst för individen och samhället i stort.

Det finns många sätt att förbättra arbetsmiljön i välfärden och vi måste använda sig av dem alla om vi ska klara dagens och morgondagens rekryteringsbehov. Sex timmars arbetsdag har visat sig vara effektivt. Kortare arbetsdag ger tydliga positiva effekter och hållbara arbetsplatser. Personalen blir friskare, mindre stressad och får mer energi.

I dagarna kom beskedet att framgångarna lett till att projektet på ortopedkirurgiavdelningen på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Mölndal nu har permanentats. Jag kan inte förstå varför vi i vårt landsting inte skulle inspireras av dessa och andra framgångar. Sex timmars arbetsdag är en framtidsreform. Vi vet att den fungerar. Så vad väntar vi på?

Linda Fleetwood (V)
Landstingsråd


Artikeln är publicerad i


 

Tänderna är en del av kroppen

Tänderna är en del av kroppen, det är självklart för de flesta. Då borde inte rätten att ha råd med tandvård skilja sig från rätten till hälso- och sjukvård. Men det gör den idag och tänderna ingår, märkligt nog, inte i samma högkostnadsskydd som övriga kroppen. Det är en klassfråga och många med tunn plånbok låter bli att gå till tandläkaren eftersom det är för dyrt.

Vänsterpartiet vill att alla, oavsett inkomst, ska ha råd att ha bra tänder. Därför har vi drivit igenom en rad reformer, som en dubblering av det allmänna tandvårdsbidraget för alla åldersgrupper. Det börjar gälla nu i april. Och tack vare Vänsterpartiet har också åldersgränsen för fri tandvård höjts succesivt till 22 år i år. Nästa år höjs gränsen till 23 år, för att fler ska ha råd att gå till tandläkaren.

Men vårt mål är att likställa tandvården med all annan hälso- och sjukvård – att tänderna ska ses som en del av kroppen. Det finns egentligen inga verkliga skäl som talar mot detta. Obehandlade sjukdomar i mun och tänder innebär samma lidande och risker för den enskilde som i övriga delar av kroppen. Det finns dessutom ett samband mellan dåliga tänder och andra sjukdomar.

Hittills har vi inte nått ända fram, men vi fortsätter att driva på i frågan. Nyligen antogs vänsterpartiets valplattform. Där finns kravet med. För oss handlar det om jämlikhet.

Precis som att man kan gå till sjukvården oavsett om man är rik eller fattig så ska man kunna gå till tandläkaren. Det ska inte synas i munnen om man har hög eller låg inkomst i Sverige.

Linda Fleetwood (V)
Landstingsråd


Artikeln är publicerad i