Etikett: Bertil Dahl

Vanliga knegare har inget att tjäna på SD:s politik

Skrivet av kalmarlan den 25 oktober, 2016. Postad i Debattartiklar och insändare.

Sverigedemokraterna (SD) har återigen blivit avslöjade med intima förbindelser med ett högervridet lobbyföretag.

Förra gången det uppdagades handlade det om SD:s plötsliga vändning om vinster i välfärden. Innan valet 2014 stämde SD in i kritiken av vinstjaktens konsekvenser i välfärden. Då lät de nästan som vänsterpartister. Men efter valet hände något.

Svenskt Näringsliv, Vårdföretagarna och andra lobbyorganisationer har medgett att de efter valet haft givande samtal med ledningen i SD. Förra hösten kunde dessutom Dagens Industri rulla upp historien om ett intensivt och tvivelaktigt samarbete mellan SD och PR-byrån Kreab. För anonyma uppdragsgivare inom näringslivet inledde Kreabs dåvarande Sverigechef Marcus Uvell en vänskaplig relation med SD-toppen Linus Bylund. Marcus Uvell twittrade nöjt om insikter de hade fått tillsammans under lyxmiddagar och alkohol.

Bjudningarna och det förtroliga umgänget gav resultat. I maj 2015 lät SD meddela att de inte längre såg några problem med att välfärdsbolagen får göra fria vinstuttag. Med kovändningen om vinster i välfärden har SD ännu en gång bildat allians med de övriga borgerliga partierna. Konkret innebär detta att förslaget om vinststopp i välfärden som regeringen och Vänsterpartiet snart kommer lägga fram riskerar att röstas ner i riksdagen.

Nu ser vi ett liknande händelseförlopp spelas upp. Denna gång gäller det regeringens förslag till ny upphandlingslag. Syftet med förslaget är att företag som vill delta i offentliga upphandlingar måste erbjuda löner, semester och arbetstid i nivå med svenska kollektivavtal. I klartext handlar det om att mota bort oseriösa utländska företag och hindra lönedumpning för svenska arbetare. Självklarheter för Vänsterpartiet med snart 100 års kamp i arbetarrörelsen. Högerpartier kallar detta för oansvariga fackliga krav.

Innan valet ville SD locka LO-medlemmar och lovade att de kommer ta strid för svenska arbetares trygghet och fackliga rättigheter. Efter valet sker ett sidbyte. Nu tillkännager SD att de även här kommer göra gemensam sak med Allianspartierna. Med sin vågmästarroll har de makten att rata lagen som skulle göra livet bättre för lastbilschaufförer, städare, byggnadsarbetare med flera. Oscar Sjöstedt, SD:s ekonomisk-politiske talesperson, meddelar till SVT att han anser att det är kraftigt näringsfientliga förslag” och utbrister att han är ”glad att få vara med och sätta stopp för det.

Tydligare än så kan det knappast formuleras. Det är inte villkoren hos svenska arbetare som SD vill värna utan vinsten till ägarna bakom multinationella koncerner.   Dagens Industri hjälpte även denna gång till att belysa processen bakom SD:s politiska U-sväng.

Inför SD:s ställningstagande har Oscar Sjöstedt uppvaktats flera gånger av Almega, tjänsteföretagens lobbyorganisation. Almega har försett Oscar Sjöstedt med underlag från Svenskt Näringsliv samt en beställd konsultrapport från advokatbyrån Lindahls.  Flera fackförbund har reagerat kraftigt mot SD:s utspel.

Transports ordförande, Lars Lindgren, skräder inte orden till tidningen Arbetet: SD har visat sitt rätta ansikte. Måtte nu alla arbetare som tänkt rösta på dem inse vilket arbetarfientligt skitparti de är. När deras ekonomisk-politiske talesperson öppnar munnen hör man Svenskt Näringsliv eka i bakgrunden. Ett starkt uttalande, men fullt förståeligt. Det är hans medlemmar som får ta smällen av sveket från SD.

SD snackar gärna om bättre villkor för arbetare och människor i behov av välfärden. Men när det kommer till handling, när SD i politiska församlingar har en riktig chans att göra skillnad för dessa grupper, trycker de konsekvent på fel knapp. Vanliga knegare har inget att tjäna på SD:s politik. När det verkligen gäller så kan man lita på att SD är ett parti långt ut på högerkanten.

Linda Fleetwood (V), landstingsråd
Bertil Dahl (V), kommunalråd
Liselotte Ross (V), 2:e vice ordförande omsorgsnämnden
Per Gawelund (V), ledamot socialnämnden
Kaj Raving (V), ledamot partistyrelsen

Nolltolerans för våld mot kvinnor

Skrivet av kalmarlan den 8 mars, 2016. Postad i Debattartiklar och insändare.

En kvinna som blir slagen i ansiktet varje lördagskväll har något avgörande att berätta. Inte bara om en enskild mans försök att kontrollera henne genom sitt våld utan om samhället vi alla lever i.
Utan att för en sekund ursäkta det våld som just han utövar mot just henne har mäns våld mot kvinnor sin förklaring i den maktobalans som finns mellan könen i samhället.

Dagligen misshandlas kvinnor fysiskt, psykiskt och sexuellt, ibland så allvarligt att det leder till döden. I genomsnitt dödas 13 kvinnor varje år av en nuvarande eller tidigare partner. Tusentals kvinnor och barn söker skydd på landets kvinnojourer varje år. Var femte vuxen kvinna i Sverige har någon gång i sitt liv utsatts för allvarligt sexuellt våld. Vart tionde barn tvingas uppleva pappas våld mot mamma. 2014 anmäldes 20 300 sexualbrott. 98 procent av dem som misstänks för sexualbrott är män och killar och det är framför allt kvinnor och barn som utsätts för dessa brott. Detta är också situationen i vår region.

Vänsterpartiet är ett feministiskt parti som har konkreta förslag för ökad jämställdhet och för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. För att stärka det förebyggande arbetet och det psykosociala stödet för dem som blivit utsatta för sexuellt våld krävs åtgärder i hela samhället. Regeringen måste ta initiativ till att skapa handlingsplaner mot våldtäkt och sexuellt våld med kartläggning av vilka områden som behöver förbättras och förslag på konkreta åtgärder. Landsting och kommuner måste förbättra sitt arbete.

Vi vill tillsätta en haverikommission som ska se över varje fall där en kvinna mördats eller misshandlats till döds av en närstående man. En liknande lagstiftning infördes 2007 när det gäller barn som dödats av närstående. Därför var det positivt att riksdagen beslutade att även dödligt våld mellan närstående vuxna ska utredas. Syftet ska vara att ge underlag för förslag till åtgärder som förebygger att kvinnor och män utsätts för våld eller andra övergrepp av närstående eller tidigare närstående personer. Alla fall av dödligt våld ska omfattas, oavsett kön på offer eller förövare.

Kvinnojourerna behöver tillräcklig och kontinuerlig finansiering för att kunna bedriva ett fungerande arbete på lång sikt. I den centrala budgeten har Vänsterpartiet fått med pengar till Kvinnojourerna.
I Kalmar har vi höjt stödet till Kvinnojouren.

Vi vill också införa en särskild nätombudsman (NätO) för att motverka det utbredda hotet och hat mot kvinnor och på nätet. Hat och hot finns i samhällets alla miljöer, även på internet. Näthatet, som till stor del drabbar kvinnor, har under de senaste åren brett ut sig och blivit alltmer vanligt.

Både Kalmar kommun och Landstinget i Kalmar län har jobbat framgångsrikt med jämställdhetsfrågorna. Det har gjort skillnad för många, men vi behöver bli ännu bättre inte minst på att förebygga och få bort mäns våld mot kvinnor. I det arbetet måste både män och kvinnor aktivt delta.

Vi vet att våldet mot kvinnorna har sin rot både i att män som grupp har mer makt och anses mer värda än kvinnor, och i den ekonomiska ojämlikheten där kvinnor har sämre villkor och lägre löner.

Vi måste också på allvar utmana maskulinitetsnormerna, alltså de bilder av hårda, våldsamma män som vi ständigt matas med, och hur de påverkar mäns beteenden och syn på framförallt kvinnor och hbtq-personer som svagare, bristfälliga och möjliga att ge sig på med våld, verbalt och fysiskt. Det är dags att göra upp med de bilderna som förminskar både män och kvinnor och som skapar en grogrund för våldet.

Mäns våld mot kvinnor är inte biologiskt, det är inte ärftligt. Våldet är socialt skapat av oss människor och därför går det också att förändra.

Bertil Dahl (V), Kommunalråd
Linda Fleetwood (V), Landstingsråd
Liselotte Ross (V), Politisk Sekreterare

Låt oss fortsätta att investera i vår gemensamma välfärd

Skrivet av kalmarlan den 12 november, 2015. Postad i Okategoriserade.

Liselotte Ross (V), politisk sekreterare och Bertil Dahl (V), kommunalråd — Liselotte Ross (V) och Bertil Dahl (V)

Måndag den 9 november minns vi de fruktansvärda händelserna på kristallnatten 1938, en natt som tog närmare 1500 människoliv. Dygnen runt den 9 november markerade de tyska nazisterna att de var beredda att använda vilka medel som helst i kriget mot judarna.

I dessa dagar så tänker vi på alla de drabbade på kristallnatten och samtidigt ser vi vad som pågår runt omkring oss i världen, i Europa och i Sverige idag. Människor flyr från sina sönderbombade hemländer och det fruktansvärda kriget. De flyr tillsammans med sina barn för att finna trygghet och möjlighet att skapa sig ett nytt liv.
Sverige står idag inför en rejäl utmaning, hur vi på bästa sätt ska ta emot alla medmänniskor som kommer hit och söker asyl. Grundläggande för all integration tror vi är att just se varandra som medmänniskor. Det är våra framtida grannar, kollegor, vänner och kanske familjemedlemmar.

Motargumenten är många och rädslan över konsekvenserna för vårt samhälle är stor. Låt oss därför se tillbaka. Under 40-talet kom 70 000 ensamkommande finska barn. Vi var då 6,5 miljoner invånare och hade ett betydligt lägre BNP. I år beräknas vi ta emot 30 000 ensamkommande barn. Undersökningar visar att det gått bra för de ensamkommande som tidigare anlänt till vårt land. Den svenska välfärdens framgångshistoria inleddes samtidigt som vi tog emot en mängd flyktingar i anslutning till andra världskriget.

Många människor vill sätta vår gemensamma välfärd mot vår invandring. Ska våra egna äldre inte få den hjälp de behöver? Ska våra egna barn inte få stöd i skolan? Låt oss även här se tillbaka. 1973 tog vi emot människor på flykt från diktaturens Chile vilket gör att vi idag har 45 000 människor med chilensk bakgrund, flest i världen efter Argentina och USA. Detta borde om vi lyssnar på många varit slutet på vår gemensamma välfärd, men inte. 1973 infördes 40-timmars arbetsvecka, året efter kom LAS. 1974 infördes rätten att vara hemma för vård av barn och 1975 infördes vår världsberömda föräldraförsäkring.

Hela 70-talet blev det stora årtiondet för välfärdsreformer i Sverige. Under årtiondet tog vi emot 90 000 invånare från Finland. Utbyggd välfärd eller inte beror inte på om vi tar emot flyktingar. Det handlar om huruvida vi har en vettig politik. Sveriges framgång har byggt på att vi investerar i sådant som vi behöver. Det handlar om att investera i bostäder och kommunikationer men också i människor, i utbildning, hälsa, demokrati och jämlikhet.
1994 fick 82 000 flyktingar från f.d. Jugoslavien asyl i vårt land och blev viktiga kuggar i utvecklingen av välfärden i vårt samhälle. Vi är landet som är känt för vår starka gemensamma välfärd men också för vårt generösa flyktingmottagande, det finns ingen motsättning däremellan.

I år ser ut att bli året då vi tar emot rekordmånga flyktingar men det är också året då vi för första gången på två decennier satsar mycket pengar på att bygga fler bostäder. Det är samma år som ersättningen till arbetslösa höjs, då barn får gratis medicin, föräldraförsäkringen höjs och äldreomsorgen får mer pengar.

Låt oss fortsätta att investera i vår gemensamma välfärd, frigöra resurser för fortsatta investeringar i infrastruktur och i den integration med riktiga jobb som måste till för att inte en ny låglönesektor ska etableras. Vi ska ha en rättvisare fördelningspolitik. Låt oss få till ett förbud mot vinstjakten hos bolagen som ordnar flyktingboenden och hem för ensamkommande. Varenda krona måste gå till själva mottagandet och inte ner i Bert Karlssons fickor.

Vi behöver bli fler och ta vara på den kunskap, energi och engagemang som dessa människor på flykt bär med sig. Den positiva utvecklingen i vårt land och vår kommun hade aldrig varit möjlig utan medverkan från våra nya svenskar. På samma sätt kommer vår framtid vara beroende av att vi tar chansen att välkomna dessa människor som nu får asyl i vårt land och förstår att vi tillsammans kan utveckla vår gemensamma välfärd.

Bertil Dahl (V), kommunalråd Kalmar kommun
Liselotte Ross (V), politisk sekreterare Kalmar kommun