Kaj Raving – partiledningens udda fågel
Kaj Raving är metallarbetaren som blev facklig, som blev medlem i Vänsterpartiet, som blev ordförande och fritidspolitiker för att sen fortsätta som heltidspolitiker, bli en del av partiledningen och som nu, för tredje gången gillt, satsar på en plats i riksdagen.
Vi träffar Kaj på Kullzenska caféet i Kalmar. Det är måndag och dagen efter Vänsterpartiets 42:a kongress och själv beskriver han sig som post kongress, men som trots helgens eskapader är på märkbart gott humör.
— Trots att medierna gjort sitt bästa för att skapa en bild av ett parti fyllt av konflikter, var det bästa med kongressen att se och ta del av den extremt goda stämningen.
Vilka var kongressens stora frågor?
— Den största frågan var definitivt valplattformen, där vi som parti redogör för hur vi vill att Sverige ska bli världens mest jämlika land. 
Många av de stora frågorna gick partistyrelsens väg men kongressen röstade igenom några tillägg där förstatligandet av bilprovning och apotek märktes särskilt. Kongressen gjorde också tillägg om avskaffandet av karensdagen och att tandvården bör ingå i högkostnadsskyddet. Kongressens stora strid handlade om att flera kongressombud ville att frågan om sex timmars arbetsdag skulle göras till vår huvudfråga i valet, men partistyrelsen inklusive jag tycker att det vore olyckligt. Vi vill få valet att handla om jämlikhet och då är sex timmars arbetsdag snarare en metod än en enskild huvudfråga.
Kaj har i hela sitt yrkesverksamma liv jobbat som metallarbetare i Nybro. 19 år hann det bli inom stålindustrin innan han tog tjänstledigt för att jobba heltid med politiken. En politisk bana som inleddes något knackigt.
— Det var jättesvårt att bli medlem i partiet. Det var i samband med valrörelsen 2006 som jag bestämde mig för att engagera mig och sökte medlemsskap. Jag skickade in ansökan tre gånger under det året utan att få någon respons. Först efter valet i oktober fick jag ett samtal där jag blev inbjuden till ett medlemsmöte.
Ett halvår senare, på våren 2007 blev Kaj ordförande för Vänsterpartiet Nybro och det dröjde inte länge innan flera började dra i honom. Snart blev han också ersättare i styrelsen till det kommunala Bostadsbolaget, senare som 2:e vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden innan han hamnade där han är idag, som politisk sekreterare under Linda Fleetwood i landstinget.
2010 var första gången som Kaj toppade Kalmar läns Riksdagslista. Men trots utebliven riksdagsplats den gången så tog han klivet in i rikspolitiken 2012. Han blev då invald i partistyrelsen, där han nu är en av dem som suttit längst tillsammans med bland annat Jonas Sjöstedt, som valdes som partiordförande samma år. Efter kongressen 2016 blev Kaj nominerad, bland annat av Rosanna Dinamarca, till Verkställande utskottet (VU) och tog därmed steget in i den absoluta partitoppen. Kaj är den enda i VU som inte jobbar med rikspolitiken till vardags. På det sättet är han en udda fågel i gruppen, vilket kan vara både på gott och ont.
— Det finns en fördelar i att jag kan ställa de “dumma frågorna” och komma undan med det. Som aktiv i landstingspolitiken kommer jag in med ett annat perspektiv som ofta kan få de andra att tänka till. Men visst märker jag ibland att de diskuterat en fråga under veckan när jag själv jobbat här nere, då säger jag till dem och så brukar de skärpa sig.
Har du något exempel på när du gjort avtryck i rikspolitiken?
— Ja, ett konkret exempel som ligger nära i tid är att jag skrev en motion att det skulle föras in ett stycke om sjukvården i valplattformen som jag tyckte saknades. Jag fick med mig både VU och PS så, så blev det!
Något som Kaj däremot inte har lyckats få med partiledningen på är frågan om klimatskatt på mat. En fråga som han drev både vid kongressen 2016 och på årets kongress.
— Ska vi komma till rätta med klimatproblemet så måste vi ta tag i livsmedlens klimatpåverkan. Vi är ett parti som annars arbetar strukturellt med styrmedel. Vi är för koldioxidskatt på drivmedel och vi tror på flygskatten som ett sätt att styra över mot mer hållbara transportmedel, men just när det gäller livsmedel så resonerar vi plötsligt helt annorlunda i partiet. Då ska vi jobba med informationsinsatser, handlingsplaner och målsättningar, ja nästan lite liberalt.
Varför tror du att man väljer den hållningen?
— Det finns en stark köttnorm i samhället och det ses som en väldigt känslig fråga att tala om för folk vad de ska äta. Jag tror dock att dessa farhågor är obefogade. Hälften av alla unga i åldrarna 18-29 är för en klimatskatt på livsmedel som exempelvis kött. Just den här gruppen är också vår främsta målgrupp därför tycker jag inte partiledningen borde backa i den här frågan.
Kommer du fortsätta driva på för klimatskatt på mat?
— Ja.
Vid valkonferensen i Mönsterås i höstas blev Kaj för tredje gången vald som förstanamn på länets riksdagslista. Något som för Kaj inte var självklart då han efter 2014 års val gick ut med att han var färdig med sitt riksdagskandiderande.
Vad fick dig att ändra dig?
— Jag sa samma sak även efter valrörelsen 2010. Det är så otroligt slitsamt att genomföra en valrörelse, fara runt i länet, vara mycket hemifrån, tuffa debatter med mycket förberedelse. Det är både utmattande och psykiskt påfrestande. Jag kan väl konstatera att jag är dum i huvet som gör det här igen. Men man hinner glömma lite samtidigt som kampviljan växer under mandatperioden.
När Kaj ser tillbaka på tiden sen valet 2014 så saknar han inte exempel på vad som har gått Vänsterpartiets väg och nämner bland annat glasögonbidraget och historiskt stora satsningar på välfärden. Han är också nöjd med hur partiet har skött rollen som förhandlingspartner samtidigt som man har varit oppositionsparti till regeringen, även om han sett vissa problem i detta.
— Det kan ha gjort oss något otydliga, det har varit svårt för en del människor att se skillnad på Vänsterpartiet och regering. Här i ligger den stora utmaningen för oss. Vi måste vara mer offensiva och tala om våra segrar och att det är Vänsterpartiets segrar inte Socialdemokraternas. Som glasögonbidraget och möjligheten att ta studielån till körkort, det hade inte hänt om det inte var oss regeringen förhandlade med.
Om du nu efter valet får en plats i riksdagen. Vilka frågor kommer du driva?
— Arbetsrättsfrågor är något som ligger mig nära om hjärtat med tanke på min fackliga bakgrund. Sjukvårdsfrågor har jag jobbat med ganska länge nu och de har kommit att bli väldigt viktiga för mig.
Kommer du in i riksdagen så får du ju flytta upp till Stockholm, hur känns det?
— Stockholm är ju jättetrevligt, men det är tur att man får åka därifrån?
Intervjun med Kaj fortsätter och vi fyller på kaffe- och te-kopparna både en och två gånger. Samtalet kommer in på hösten och vinterns Metoo-rörelse.
— I någon mån har det varit en revolution som redan nu har förändrat väldigt mycket. Jag tänkte på det i samband med kongressfesten, åtminstone jag uppfattade som att det var skötsammare överlag och det tänker jag är en direkt konsekvens av metoo.
Vad kan man ta med sig in i politiken för att åstadkomma en förändring i denna fråga?
— Det handlar om att arbeta med de bakomliggande strukturerna. Vi pratar ju om hela den patriarkala maktordningen. Rätt till heltid, 6 timmars arbetsdag, delad föräldraförsäkring. Alla de här delarna hänger ihop för ett mer jämställt samhälle. Det handlar om makt och vi måste rucka på rådande maktförhållanden.
Resonemanget om bakomliggande strukturer är återkommande när vi pratar om den fråga Kaj tror kommer dominera debatten inför höstens val, nämligen lag och ordning.
— Vi har vårt svar på debatten om lag och ordning. I valplattformen talar vi om det svikna Sverige. Delar av landsbygden har övergivits i många år där samhället har dragit sig tillbaka när all service försvinner. Genom utförsäljningen väljer vinstdrivande företag som apotek och vårdcentraler att flytta in mot centrum och mer tätbefolkade områden, för att det helt enkelt är mer lönsamt. Liknande fenomen har vi sett i många av de förorterna som det pratas mycket om idag. Lösningen på grundproblemen där är inte fler poliser, som alla andra partier tävlar om. Vi vet att det är en generell välfärdspolitik och ett jämlikt samhälle som är det enda botemedlet mot kriminalitet och brottslighet. Lösningen ska vara att kriminalitet inte ens finns som ett alternativ.
Nu väntar en valrörelse och hårt jobb för Kaj. Målet är tydligt. Kalmar län ska få sitt sin första Vänsterpartistiska riksdagsman på 12 år.
Text:
Agnes Berg
Jens Körge
Bildmontage:
Per Gawelund
