Skip to main content

Vilka betalar priset för de rikas lyxliv?

Det råa klassamhället har gjort comeback i Sverige. Ett fåtal rika kan köpa upp slott och attraktiva våningar världen över samtidigt som många, även småbarnsföräldrar, tvingas ut i hemlöshet. Hur har det kunnat bli så här illa?

Det går bra för svensk ekonomi. De senaste decennierna har det skett ett rejält ekonomiskt uppsving. Sveriges samlade förmögenhet är i dag större än någonsin. Men det finns en hake. Rikedomarna har bara tillfallit några få. Sedan början av 90-talet har inkomstklyftorna i Sverige vuxit snabbare och mer än i något annat västland. De svenska miljonärerna blir fler och fler. Även de som kan tituleras miljardär har ökat; från 50 st. 1998 till dagens 178 st.

I toppen på listan över Sveriges miljardärer hittar vi Ikeagrundaren Ingvar Kamprad med hans 655 miljarder. Därefter kommer Stefan Persson (H&M), familjen Rausing (Tetra Pak) och Antonia Ax:son Johnson (Axel Johnsongruppen) tätt följt av fastighetsägare och strebers inom bl.a. IT- och finansbranschen. Även fotbollsproffset Zlatan Ibrahimovic har lyckats kvala in till den här rikemansligan.

Tillsammans äger denna ekonomiska elit över 2 000 miljarder. En smått obegriplig summa. Som jämförelse är det mer än dubbelt så mycket som hela den svenska statsbudgeten för i år. För att göda ha-begäret hos dessa penningstinna blomstrar marknaden för exklusiva produkter såsom privata helikoptrar, specialbeställda bilar och skräddarsydda lyxresor till exotiska platser. Samtidigt har våra trygghetssystem raserats och levnadsvillkoren kraftigt försämrats för alla de med låga inkomster.

Det handlar om pensionärer, ofta kvinnor, som trots ett långt och många gånger slitsamt arbetsliv tvingas leva på en ovärdigt låg pension. Det handlar om föräldrar som hankar runt på lågbetalda, otrygga deltidsjobb och knappt har råd att köpa varma vinterskor till sina barn. Det handlar om de som lever på existensminimum; arbetslösa med obefintlig A-kassa eller sjukskrivna som, trots läkarintyg, nekas ersättning. Det är dessa och andra människor på marginalen som fått betala priset för ett lyxliv för några få.

Så här kan vi inte ha det. Detta var inte tanken med välfärdsstaten och folkhemmet för alla. Tyvärr vågar eller vill inte nuvarande S-ledda regeringen vidta de åtgärder som krävs för att minska klassklyftorna. Socialdemokraterna verkar istället fullt upptagna med att reda ut vad som är vänster och höger i sin ambition att vara ett mittenparti. Vänsterpartiet lider inte av denna villrådiga ängslighet. Vi darrar inte på manschetten för att utmana den ekonomiska eliten.

För det första måste vi bort från ett skattesystem riggat för de rika. Klassklyftorna ökade markant när skatten på arv, gåvor och förmögenhet togs bort. Vänsterpartiet vill därför införa en s.k. miljonärsskatt; en ny och träffsäker form av förmögenhetsbeskattning.

Även många av skatteavdragen är djupt orättvisa. Det gäller inte minst RUT- och ränteavdraget som är designade för att i synnerhet gynna välbeställda och subventionera deras lyxkonsumtion. Dessa skatteavdrag vill vi fasa ut och istället satsa pengarna på utökad hemtjänst för äldre och familjer med särskilda behov.

Vänsterpartiet vill också införa en skatt på finansiell spekulation och göra beskattningen av kapitalinkomster progressiv. Idag är det olämpligt nog mer lönsamt att ägna sig åt spekulation än att arbeta. Och självklart ska det vara lika skatt vid lika inkomst. Det är dags att stoppa skattediskrimineringen av pensionärer, sjuka och arbetslösa.

Alliansregeringen hade under sina åtta år fokus på att drastiskt sänka olika skatten, försämra trygghetssystemen och införa olika typer av skatteavdrag riktade till förmögna. Konsekvenserna av denna politik blev, föga förvånade, skenande klassklyftor och en välfärd i kris. Vad högern förstör måste vänstern bygga upp. Med våra konkreta förslag låter vi de rika bidra mer till välfärden och skapar ett mer jämlikt samhälle. Ett Sverige för alla – inte bara de rikaste.

Per Gawelund (V)
Sjuksköterska


Artikeln är publicerad i

 


 

Fattigdom och bostadsbrist är inte olösliga problem

Nyligen har vi kunnat läsa i Östran om hur människor tvingas leva i en husvagn utan vatten och värme. Det är en bild av förhållanden som inte är värdigt ett välfärdsland som vårt. Vi har också kunnat läsa om hur en forskare vittnar om att hemlöshet inte är förbehållet missbrukare utan sprider sig till allt bredare grupper av människor. Trots att Sverige är ett av världens rikaste länder.

Att det är så borde dock inte förvåna någon. Vi är många som fortfarande minns bilden från 2012 på den långa kön till soppköket utanför S:ta Clara kyrka i Stockholm. Det är ytterligare en i mängden av bilder som visar på ett Sverige som slits isär på grund av de ökande klyftorna i samhället. De senaste årtiondena har klyftorna ökat snabbare i Sverige än i något annat Västland.

Varken fattigdom, bostadslöshet eller köerna framför kyrkans soppkök är olösliga problem. Men vill man göra något måste man erkänna att det är de senaste årens nedmontering av välfärden som lett hit. Man måste erkänna att vi har ett skattesystem som är riggat för att gynna de rikaste och att vi har en bostadsmarknad som havererat på grund av misslyckat marknadstänkande.

Med våra gemensamma resurser har vi möjlighet att göra en fördelning utifrån andra värden. Alla människor behöver någonstans att bo. Tak över huvudet, värme och skydd när det är kallt eller regnar, utrymme att ha sina saker. Men många människor drabbas av att vi har en bostadsmarknad som präglas av brist, enorma kostnader och stora risker.

När man började bygga upp välfärden i Sverige så var bostadspolitiken en viktig del, tillsammans med sjukvård och bra skolor. Så behöver det bli igen. Många hyresrätter som byggs idag är för dyra för vanligt folk och långt ifrån alla har råd att köpa en bostadsrätt. Nu behöver samhället ta makten över Sveriges byggande och säkra att det byggs hyresrätter som folk har råd att bo i.

Vi har alla möjligheter att skapa ett gott liv åt alla som lever här. Sverige som land är rikare än någonsin. Ekonomin är stark, BNP växer, sysselsättningen är hög. Men Sverige har också blivit ett extremland när det kommer till att sänka skatterna för de allra rikaste. Pengarna finns, men det är många som inte märker av det, eftersom de finns i fickorna hos ett fåtal.

Sverige har nu fler och rikare miljardärer än någonsin tidigare. Idag har vi fler miljardärer per capita än USA. De rika blir allt rikare medan stora grupper av människor lämnas efter. Borgarna riggade skattesystemet för att passa de rikaste, men trots att regeringen ofta talar om vikten av ekonomisk jämlikhet så är Vänsterpartiet det enda parti som vill ändra på det.

Vi vill ha en ekonomi för alla, inte bara de rikaste. För oss är det uppenbart att när de rika blir allt rikare borde de också vara med och bidra mer till vår gemensamma välfärd. Välfärdsstaten i Sverige byggdes för att samhället i grunden är orättvist – och uppgiften borde vara att göra det mer rättvist. Idag är det, absurt nog, inte längre så. Det kan vi i Vänsterpartiet aldrig acceptera.

Kaj Raving (V)


Artikeln är publicerad i

 

 


 

Ett välkommet vårdpaket från vänster

När regeringen förhandlar med Vänsterpartiet så blir det en budget med tydlig vänsterprofil.  Det blir satsningar som minskar klyftorna och som gynnar de med störst behov, inte de med störst plånbok. Det bli mer åt de som tjänar minst, mer till kvinnor än till män och viktiga satsningar på välfärden. Det bli, inte minst, en historisk satsning på vården. Ett vårdpaket från vänster.


Vänsterpartiets huvudmål i förhandlingarna med regeringen var att få igenom just en betydande och långsiktig satsning på vården. Det har vi fått! Det blir en viktig satsning på förlossningsvården, mer pengar till psykiatrin för satsningar på psykisk hälsa och det blir en rejäl satsning på bättre arbetsvillkor för vårdanställda. Och mer därtill.

När Vänsterpartiets krav på bättre välfärd och ökad rättvisa får genomslag blir det viktiga satsningar på sjukvården som gynnar oss alla. Det vårdpaket vi nu har fått igenom är på totalt 4,7 miljarder kronor under 2018. Satsningen ökar sedan till 5,4 miljarder därefter. Dessa satsningar ligger dessutom utöver de satsningar på vården vi redan tidigare fått igenom.

Jag är mycket glad över dessa framgångar i budgetförhandlingarna med regeringen. Redan i våras blev det klart att Vänsterpartiet fått igenom en stor satsning till förbättrade arbetsvillkor för vårdanställda. Jag vet att behoven är stora, att personalen många gånger sliter hårt och att framför allt kvinnor blir sjuka av sin arbetsmiljö. Den trenden måste vi bryta och det brådskar.

Nu får vi en permanent satsning som innebär ett tillskott på över 70 miljoner för Landstinget i Kalmar län. Dessa pengar ger oss möjlighet att satsa ytterligare på kompetensutveckling, utveckla försök med kortare arbetstid och på andra sätt förbättra arbetsmiljön för våra medarbetare för att de ska vilja – och orka – arbeta kvar inom hälso- och sjukvården.  

Dessa 4,7 miljarder inkluderar även en satsning på förlossningsvården. Den tillfälliga satsning som Vänsterpartiet fick igenom i vårändringsbudgeten fördubblas nu. Dessutom förlängs den till att gälla i fem år. För Landstinget i Kalmar län innebär enbart den delen över 20 miljoner kronor per år som ska gå till att förstärka personaltätheten och förbättra arbetsmiljön.

När man föder barn ska man vara trygg med att man får den vård man behöver. Detta är en kraftfull förstärkning som ger landstinget möjligheter att fortsatt utveckla och behålla den goda förlossningsvården. Det skapar förutsättningar för ökad tillgänglighet, kvalitet och patientsäkerhet för kvinnan och hennes familj, såväl som en bättre arbetsmiljö för medarbetarna.

Psykisk ohälsa är ett utbrett problem i alla åldersgrupper och vårdens förutsättningar att möta dessa behov behöver stärkas. Som landstingsråd med ansvar för psykiatrin gläds jag lite extra åt att Vänsterpartiet fått igenom ytterligare satsningar till barn och ungdomshälsan, ungdomsmottagningarna och psykologerna på hälsocentralerna liksom till BUP och vuxenpsykiatrin.

Genom höjd kapacitet att behandla barn och unga med psykisk ohälsa så tidigt som möjligt kan trycket minskas och väntetider till BUP kortas för de med behov av psykiatrisk vård. Vidare ska satsningen gå till den slutna vården inom vuxenpsykiatrin för bemanning samt för att utveckla arbetssätt och behandling.

Vårdpaketet innehåller också satsningar på barnhälsovård: landstingen får pengar för att fler barn ska få tillgång till vaccinationer och god tandhälsa och den sociala barn- och ungdomsvården förstärks. Dessutom har vi sett till att gynekologiskt cellprov för screening för livmoderhalscancer görs avgiftsfritt och att tandvårdsbidraget fördubblas.

En bra och jämlik vård bidrar till ett samhälle där alla får chans att må bra och bli bemötta utifrån sina behov. Vårdpaketets miljarder lägger en god grund för detta. Det gör helt enkelt skillnad när Vänsterpartiet är med och förhandlar.

Linda Fleetwood (V)
Landstingsråd


Artikeln är publicerad i