Skip to main content

Östling bara symtom på ett sjukt system

Leif Östling meddelade den 22 november sin avgång som ordförande för Svenskt Näringsliv. Något annat beslut hade varit häpnadsväckande. Efter att ha ertappats med fingrarna långt ner i girighetens syltburk och dessutom fällt stötande kommentarer blev det omöjligt för honom att sitta kvar. Östling är osympatisk men egentligen bara ett symtom på ett sjukt system.

Kort resumé. Den så kallade ”Paradisläckan” avslöjade att Leif Östling var en av alla topparna inom näringslivet och politiken som världen över ägnar sig åt aggressiv och systematisk skatteplanering. SVT:s Uppdrag granskning med flera kunde genom läckan uppdaga att över 2 000 rika svenskar undanhåller cirka 43 miljarder varje år från Skatteverket. En hissnande summa. Pengarna skulle till exempel räcka till att anställa runt 103 000 (!) undersköterskor i äldreomsorgen.

Från dokumenten i ”Paradisläckan” framgår att Leif Östling år 2005 satte upp ett offshorebolag i skatteparadiset Malta. De enda syftena med att bilda dylika bolag är att dölja något eller att undfly att betala skatt i sitt hemland. Östling skapade också ett dotterbolag till Maltabolaget. Detta dotterbolag, med säte i Luxemburg, har Östling använt för att bland annat gömma undan aktier till ett värde av runt 30 miljoner kronor.

Leif Östling försvarade att han konsekvent kringgått skattesystemet, att han de facto själv har dikterat sin egen skattesats, med att han tycker skatterna är för höga i Sverige. Till reportern från SVT slängde han ur sig de idag ökända orden ”Vad fan får jag för pengarna?”.

Med detta uttalande avslöjade Leif Östling sitt förakt mot idén om välfärdsstaten Sverige; att var och en bidrar efter förmåga och får tillbaka efter behov. Ett samhälle som gemensamt finansieras av oss alla. Östlings arrogans blev särskilt graverande då han var ordförande i Svenskt Näringsliv; en arbetsgivarorganisation som företräder runt 60 000 privata företag över hela landet. Kritikerstormen lät inte vänta på sig, även från borgerligt håll och andra toppar i näringslivet. Östlings avgång var nu en tidsfråga.

I och med Panamadokumenten förra året och nu Paradisläckan har allmänheten fått insyn i en hemlig och ljusskygg värld. En skrupelfri ekonomisk elit avslöjas i sin iver att maximera sina rikedomar, oavsett vilka juridiska eller moraliska gränser som passeras. Det handlar om penningtvätt, korruption och skattefiffel. En del affärer har varit lagliga men moraliskt tvivelaktiga. Vad gäller just Leif Östling har, såvitt vi vet idag, inte något olagligt kunnat fastslås.

Leif Östling är egoistisk, det tillstår han själv, och har uppvisat ett fullständigt förkastligt beteende. Han verkar lida av en svårartad girighet. Men hans individuella problembild är inte poängen här. Dekadens hos enskilda kan samhället aldrig helt skydda sig emot. Det fallet Leif Östling framförallt visar är att vi har stora och allvarliga systemfel som måste rättas till. Det är många gånger möjligheten, eller som ordspråket lyder, tillfället som gör tjuven.

För det första måste krafttag tas mot det organiserade skattefusket. Det ska vara svårt och olönsamt att slå in på en kriminell eller moraliskt oförsvarlig bana. Vänsterpartiet vill förstärka Skatteverket och öka myndighetens möjligheter att motverka skatteflykt samt återfinna de enorma summor som idag gömts undan i skatteparadis.

Vi vill också ha lagstiftning som tvingar misstänkta företag att redovisa sina räkenskaper till Skatteverket. De institut och banker som deltagit i olaglig aktivitet ska lagföras och eventuellt få sitt tillstånd indraget.

Den borgerliga alliansregeringen var mer intresserad av att jaga svårt sjuka människor än patologiska skattesmitare. Vänsterpartiet vill istället reformera skattesystemet som idag är riggat för de rika och göra livet svårare för fuskare. På så sätt skapar vi ett Sverige för alla – inte bara några få.

Per Gawelund (V)
Femma på riksdagslistan för Vänsterpartiet Kalmar län


Artikeln är publicerad i 


 

Lägg fulspelet åt sidan och ta ansvar i stället

När rätten till personlig assistans infördes så var det en stor frihetsreform. Idag ser vi dessvärre hur de av oss som i vår vardag behöver hjälp av personlig assistent har drabbats av oacceptabla inskränkningar av assistansen – och därmed i våra liv.

Dagens nedmontering av LSS inleddes under den förra regeringen, då Liberalerna var en del av regeringsunderlaget. Vänsterpartiet har sedan dess tillsammans med andra kämpat mot försämringarna och motionerade redan 2009 om en lagändring. Utvecklingen kunde ha stoppats då, men den fortsatte – med Liberalernas goda minne. Konsekvenserna av detta ser vi idag.

Tusentals människor far illa och kämpar nu för rätten att få leva som alla andra. I det läget väljer Pierre Edström (L) att slå undan en utsträckt hand. Istället för att söka allianser som kan hjälpa alla oss som drabbas, ägna han sig åt fulspel för att söka politisk konflikt. Det gör oss faktiskt otroligt besvikna. Särskilt när det följs upp med mer av samma vara.


Läs Pierre Edströms (L) senaste replik i
 


Det gör oss också riktigt oroliga. Är det så att Pierre Edström och Liberalerna helst av allt vill göra LSS till en valfråga nu när de balanserar på fyraprocentspärren till riksdagen? Vi hoppas verkligen inte att det är så. Det skulle innebära att en lösning på dagens situation ligger minst ett år in i framtiden. Så länge kan vi inte vänta. Läget är akut och situationen måste lösas NU!

Pierre Edström har uppenbarligen insett att hans försök att koppla försämringarna av LSS till Vänsterpartiets inflytande över budgeten inte höll. Det är bra, men nu upprörs han istället över att vi gjort upp om budgeten med regeringen utan att vi gjort upp i alla andra frågor. Vi skulle säga att det är exakt vad man kan förvänta sig av ett oppositionsparti. Vilket Vänsterpartiet är.

Det är sant att Vänsterpartiet har haft stora framgångar i budgetförhandlingarna med regeringen. Det är också sant att det finns områden där vi inte nått dit vi velat och valt att inte göra upp. Ibland har det skett på grund av att regeringen sökt sig högerut och istället valt att göra gemensam sak med borgerliga partier, som Liberalerna.

Vi har exempelvis inte lyckats rucka regeringen när det gäller att rätta till det skattesystem som den borgerliga regeringen riggade för de rikaste. Vi har inte heller lyckats få regeringen att åtgärda de brister i LSS som pågått under lång tid men som eskalerat under senare år. Därför har vi sträckt ut en hand till Liberalerna och alla andra som liksom vi vill se en LSS värd namnet.

Till vår besvikelse fick vi se den utsträckta handen slås undan när Pierre Edström, i ett läge där vi behöver finna en lösning, valde att söka politisk konflikt. Vi tycker att det är sorgligt. Men om Pierre Edström är beredd att lägga det politiska fulspelet åt sidan och ta ansvar istället, så är vi beredda att sträcka ut vår hand igen.

Maj Karlsson (V), ledamot i Socialutskottet

Kaj Raving (V), riksdagskandidat


Läs artikeln i 


Läs mer

Kaj Raving (V) om regeringens LSS-besked – ”Ett steg i rätt riktning – men inte nog”

Kaj Raving (V) om regeringens LSS-besked – ”Ett steg i rätt riktning – men inte nog”

Pierre Edström (L) ägnar sig åt fulspel om LSS

Antingen vilseleder Pierre Edström (L) avsiktligen eller så har han helt enkelt ingen koll. I en insändare påstår han att Vänsterpartiet skulle vara medskyldiga till den pågående LSS-krisen. Detta eftersom vi har gjort upp om budgeten med regeringen. Det är helt enkelt inte sant – och det vet rimligen Pierre Edström mycket väl om.


Läs Pierre Edströms (L) insändare i
 


För oss är politiken inte ett politiskt maktspel utan det handlar om att göra livet bättre för dem som bäst behöver det. Vi är därför besvikna över att Pierre Edström i detta läge väljer att söka politisk konflikt istället för att söka en lösning tillsammans med oss andra som vill rätta till lagstiftningen. Politiskt fulspel hjälper inte alla de som drabbats.

LSS kom till för att personer med omfattande funktionsvariationer skulle ges specifika rättigheter som ger dem samma möjlighet att leva som alla andra. Lagstiftningen har haft stor betydelse för att kunna säkerställa ett fullvärdigt liv med självbestämmande och att människor med funktionsvariationer kan vara fullt delaktiga i samhället.

I media, men också i personliga berättelser, har vi tagit del av många vittnesmål från människor som får sin hela tillvaro och vardag kullkastad på grund av plötsligt indragna timmar och avslag på ansökningar om assistans. Det är ovärdigt ett välfärdsland som Sverige. Därför är vi stolta över att kunna säga att Vänsterpartiet hela tiden har slagits för att bevara LSS.

Det var exempelvis Vänsterpartiet som tog ett utskottsinitiativ med krav om att regeringen river upp direktivet från regeringen om att Försäkringskassan ska stoppa ökningen av assistanstimmarna. Det initiativet blev nedröstat av S, MP – och Pierre Edströms alliansvänner i Moderaterna. Medan C avstod från att rösta.

Det är just nya direktiv och en lagändring som behövs! Det är dessa som styr bedömningarna från Försäkringskassan – inte budgeten. Budgeten är en prognos utifrån rådande läge, inget annat. Om Försäkringskassan fått mer pengar i budgeten – hur skulle de bedöma då? Jo, fortfarande enligt gällande direktiv och lagstiftning såklart. Det borde en rutinerad politiker som Pierre Edström veta.

Försämringarna av LSS och rätten till assistans började redan under den förra borgerliga regeringen. Till skillnad från Vänsterpartiet, som är i opposition till regeringen men gjort upp om budgeten, så var Pierre Edströms Liberalerna då en del av regeringsunderlaget. Den lagändring som borde ha kommit redan då kan komma nu i stället – om Liberalerna verkligen vill.

Läget är akut för dem av oss som behöver hjälp av personlig assistans för att leva värdiga liv. Liv slås i spillror på grund av att LSS-lagstiftningen inte fungerar enligt lagstiftarens intentioner. Så, Pierre Edström, sluta med ditt politiska fulspel och ta ansvar istället. Vår hand är utsträckt till alla som vill få en LSS värd namnet.

Maj Karlsson (V), ledamot i Socialutskottet

Kaj Raving (V), riksdagskandidat


Läs artikeln i 


Läs mer

Kaj Raving (V) om regeringens LSS-besked – ”Ett steg i rätt riktning – men inte nog”