Skip to main content

Kortare arbetsdag är målet

Arbetstidsförkortning med bibehållen lön har varit en viktig fråga för Vänsterpartiet under lång tid. Arbetarrörelsen har drivit frågan om arbetstidsförkortning sedan 1800-talet. Trots att högern varje gång sagt att det är omöjligt så har arbetstiden kortats många gånger i olika steg sedan dess. Nu är det hög tid för nästa steg.

Vänsterpartiet föreslår nu en nationell satsning på sex timmars arbetsdag. Vi vill införa treåriga projekt med sex timmars arbetsdag på en arbetsplats i vartenda landsting och varenda kommun i hela Sverige. Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Vi går från enstaka försök till kortare arbetstid på massor av arbetsplatser. Vi påbörjar i praktiken resan mot sex timmars arbetsdag.

Arbetstidsförkortning ger ökad makt och fritid till människor samtidigt som det är en stor feministisk reform. Alltför ofta bekostar idag främst kvinnor sin egen ”arbetstidsförkortning” med deltidslön och låga framtida pensioner. Med en låg deltidslön följer oftast ett direkt ekonomiskt beroende av en man både i arbete och efter pensioneringen. Det är knappast bra för jämställdheten.

De senaste decennierna har arbetsplatserna slimmats och effektiviserats i stor utsträckning. Många har svårt att kombinera förvärvsarbete med föräldraskap, familj och fritid – tiden räcker inte till. Många stressar sönder hälsan, livet och relationerna till våra nära och kära. Samtidigt står många människor utan arbete eller arbetar ofrivilligt deltid.

Vi behöver ett arbetsliv med plats för fler, där vi kan minska sjukskrivningar och utbrändhet. Där människor inte slits ut i förtid utan orkar jobba till pensionsålder. Vi behöver ett mänskligt och rättvist samhälle där människor har möjligheter att leva rika liv. Vänsterpartiet utmanar den uppgivenhet som präglar stora delar av dagens politik. Vi vill vi ge människor tid att leva.

Sverige är redo för en ny frihetsreform. En reform som kommer att ge oss ökade möjligheter att få livet att gå ihop, göra oss friskare och göra att fler kan få jobba. Sverige är redo för sextimmars arbetsdag. Vi vill ha en samhällsekonomi som är bra för alla och inte bara några få och kortare arbetstid är ett viktigt steg på den vägen. Det är vår tur nu.

Den samlade borgerligheten vill inte framåt utan bakåt till en tid där människor stod med mössan i hand för att få ett jobb. Lägre löner och en osäkrare arbetsmarknad skapar inte bättre liv och inte ett bättre samhälle. Vad socialdemokratin vill är allt svårare att veta. Som en vindflöjel fladdrar de fram och tillbaka. De har helt enkelt inte den kompass för jämlikhet som det här landet behöver.

Vi är ett parti med visioner och frågan om sex timmars arbetsdag har stått på vår dagordning under lång tid. Vi nöjer oss dock inte med att drömma utan vill förändra på riktigt. Det kräver politiska förslag som är praktiskt genomförbara. Nu visar vi att sex timmars arbetsdag inte är en utopi utan en möjlig, och önskvärd, reform.

Vi vill nu genomföra en storskalig satsning på kortare arbetstid i varje landsting och kommun i hela Sverige, på arbetsplatser som äldreomsorg och sjukvård, socialtjänst, barnomsorg och skolan. Efter tre år ska satsningen studeras och utvärderas. Vi räknar med att det kommer kosta ungefär 2,5 miljarder årligen. Detta blir ett av våra viktigaste krav i sommarens budgetförhandlingar.

Den här satsningen är ett strategiskt steg för arbetstidsförkortning, snabbt och lätt att få igång. Och med ett så pass storskaligt projekt över hela landet kommer resultaten bli svåra att avfärda. Vi visar att det går. Vi startar något som kan spridas som ringar på vatten till fler arbetsplatser. Åtta timmars arbetsdag är en 100 år gammal idé, sex timmars arbetsdag är framtiden.

Kaj Raving (V)


Lär artikeln i


Läs mer om förslaget här (pdf)


Klicka på bilden och läs intervjun med Jonas Sjöstedt.

Vinstjakten får inte hota kvaliteten

Replik

Bertil Dahl (V), Liselotte Ross (V) och Michael Ben Larbi Palmquist (V) svarar Per Dahl (M), Björn Brändewall (L) och Christopher Dywik (KD) på deras debattinlägg om Norlandia Care från 3/5.


Det privata bolaget Norlandia Care driver några äldreboende i Kalmar. Det har nu larmats om kraftiga missförhållanden på deras boenden. Anställda vittnar dessutom om dåliga arbetsvillkor och en hopplös situation att kunna bedriva äldreomsorg. Ansvariga inom bolaget verkar sakna kunskap och handlingsplan för att ändra situationen.

I det läget går tre borgerliga politiker ut och försvarar privatiseringen av dessa boenden. De menar att de privata bolagen behöver mer pengar än de får idag. Kommunen ska också ställa färre och mindre omfattande krav på de privata bolagen. Detta är inget annat än ett borgerligt självmål och det flera gånger om.

Kalmar kommun ställer idag ett stort antal krav vid en eventuell entreprenad. Det handlar om att garanterar kvaliteten för de äldre och så långt som möjligt arbetsvillkoren för de anställda. Det är i princip samma villkor som ställs för kommunens egna äldreboenden. Krav ställs också att kostnaderna inte ska var högre än om kommunen själv drivit verksamheten. Kraven är viktiga och självklara.

Per Dahl (M), Björn Brändewall (L) och Christopher Dywik (KD) anser tydligen att privata bolag ska kunna ha lägre kvalitetskrav och sämre villkor för sina anställda när de ska driva en kommunal verksamhet. Vi ska enligt dessa borgerliga politiker inte ställa samma höga krav på bolagen som på den privata verksamheten. Bolagen ska dessutom få mer skattepengar till verksamheten än vad som gäller för kommunens egen verksamhet. Det är hårresande att läsa hur de fullständigt går vilse i sin egen vinstjakts-labyrint. De tycker att privata bolag ska ha en egen gräddfil.

Det är bättre att erkänna att vinstjakt och profittänkande inte hör hemma i vår välfärd. För oss i Vänsterpartiet är det självklart att varje skattekrona ska användas i verksamheten och inte delas ut till aktieägare. Vi ska garantera en hög kvalitet i verksamheterna och ska andra aktörer driva någon verksamhet så ska det ske utan vinstjakt och med samma höga krav och villkor som gäller för den kommunala verksamheten.

Bertil Dahl (V), kommunalråd

Liselotte Ross (V), 2:e vice ordförande omsorgsnämnden

Michael ben Larbi Palmquist (V), ersättare omsorgsnämnden


Lär artikeln i


 

Rätten till abort inte självklar

På 60- och 70-talet åkte många svenska kvinnor till Polen för att genomföra laglig och säker abort. För oss i Sverige är det idag självklart att kvinnor bestämmer över sin egen kropp. Så är det inte i Polen. I Polen har aborträtten inskränkts till att bli en av Europas strängaste. Den polska regeringen vill dessutom göra ytterligare inskränkningar.

Nu är det vår tur att ställa upp. Vänsterpartiet i Kalmar län har därför tillsammans med angränsande distrikt och Vänsterpartiet i EU dragit igång en kampanj med syfte att dels samla in medel till information om sexuella och reproduktiva rättigheter i Polen och dels att lyfta frågan om rätten till abort i allmänhet och situationen för polska kvinnor i synnerhet.

Genom riksdagens beslut fick svenska kvinnor makt över sina kroppar och sexualitet, men också friheten att i större utsträckning kunna utforma sina liv på sina egna vilka villkor. Beslutet för snart 50 år sedan togs inte utan motstånd. Det krävdes decennier av kamp i och utanför riksdagen. Vänsterpartiet hade redan 1931 motionerat om fri abort och blivit nedröstade.

Men Polen visar att vi inte heller kan ta våra framsteg för givna. 1993 avskaffade Polen den fria aborträtten. Idag får du endast göra abort i Polen om du blivit utsatt för sexuellt övergrepp, om den gravidas liv är vid fara eller vid fosterskador. Dessa restriktioner gör att Polen spelar i samma liga som Irland och Malta i tävlingen om de länder i Europa där abort i princip är totalförbjudet.

Det räcker dock inte för den katolska kyrkan i Polen som nu arbetar för att abort inte ens ska tillåtas om det finns fosterskador eller om graviditeten är ett resultat av en våldtäkt. Målet är alltså att inskränka en abortlagstiftning som redan är en av Europas striktaste. Individer och organisationer som informerar om rätten och möjligheter till abort kan straffas för det.

Före 1975 fick kvinnor i Sverige inte själva bestämma över sina egna kroppar och fatta beslut om att avbryta en oönskad graviditet. Men det innebar inte att aborter inte utfördes. Valet stod då mellan att köpa en illegal abort i Sverige eller resa utomlands, för de som hade den möjligheten det vill säga. Aborter genomförs i alla länder oavsett lagstiftning.

I Polen beräknas årligen 200 000 illegala aborter eller aborter utomlands ske. Det är över 500 aborter per dag. I polska tidningarna finns annonser som erbjuder ”Full gynekologisk service” eller som hjälper dig att ”återfå mensen”. För den med pengar finns alltid en väg att köpa en säker abort. Och de som får betala det högsta priset är framförallt unga och fattiga kvinnor.

Men kvinnors rätt till abort är en hälso- och rättighetsfråga, och kvinnor gör abort oavsett hur lagarna ser ut. Därför måste de som inte får göra abort i sitt hemland få den vården i Sverige. Vi har välutbildade barnmorskor och en väl fungerande abortverksamhet samt en unik modell med preventivmedelsrådgivning, ungdomsmottagningar och mödra- och förlossningsvård.

Det fysiska avståndet till Polen är inte långt, men möjligheten att få bestämma över sin kropp är långt ifrån denna verklighet. Därför har vi dragit igång denna kampanj för att samla in pengar till information om sexuella och reproduktiva rättigheter i Polen och för att lyfta frågan om rätten till abort i allmänhet och situationen för polska kvinnor i synnerhet.

Det som just nu pågår i Polen angår nämligen oss. För oss är det självklart att vi har ett ansvar gentemot de kvinnor som i andra länder förvägras sina mänskliga rättigheter. För 50 år sedan reste kvinnor från hela Sverige till just Polen för att de behövde avbryta en oönskad graviditet. Nu är det vår tur att ställa upp.

Linda Fleetwood (V)
Landstingsråd


Läs artikeln i


Klicka på bilden och gå in på kampanjsidan.