Skip to main content

Våga testa nytt i Kalmar

Skrivet av kalmarlan den . Postad i Debattartiklar och insändare, Nyheter.

Nu pågår en diskussion i vårt land om kortare arbetstid. Vänsterpartiet och en del andra har drivit frågan under lång tid, men viljan att starta försök har varit mycket låg. Argumenten mot har varit exempelvis att landet går under, välfärden raseras och vi har inte råd. Det har varit som en oskriven lag att 40 timmar per vecka måste vi jobba, punkt.

Samma argument om ”jordens undergång” fanns när vi för länge sedan gick från 48 till 40 timmars vecka. Vi har inte märkt att varken jorden gått under eller Sverige blivit fattigare. Däremot har de ekonomiska och social klyftorna ökat, men det är en annan fråga och går att förändra.

Idag växer intresset för kortare arbetstid. Vi ser försök inom sjukvården, socialtjänsten, äldreomsorgen, inom privata företag, osv. Det sker försök inom kommuner och landsting. Det beror inte på att dessa politiker vill rasera välfärden, utan precis tvärtom öka kvaliteten.

Vi blir som samhälle allt rikare, teknikutvecklingen går snabbt framåt, färre människor kan utföra mer på kortare tid inom flera områden. Det är många arbetslösa som bara väntar på ett jobb och att få bidra till samhällets och sin egen framtid. Vi har också allt för många som är sjukskrivna från jobbet och skulle behöva arbeta kortare tid. Föräldrar har för kort tid till familj och barn, föreningslivet behöver fler ledare och kvinnor och män behöver större förutsättningar för att ta ett gemensamt ansvar för hem och barn. Som arbetsgivare har vi också ibland svårt att rekrytera personal.
 

Vid en kortare arbetstid kan vi minska sjukskrivningarna, ohälsan och de stora kostnaderna för detta. Vi ser en höjd kvalitet i olika verksamheter och blir en mer attraktiv arbetsgivare. Ska vi inte då våga testa, tänka nytt och utnyttja våra framsteg till att jobba mindre? Svaret känns självklart för oss som våga bryta igenom murar av fördomar. Det går! Låt oss starta vägen mot ett rikare arbetsliv och privatliv.

Det kostar naturligtvis pengar, men kostnaden att inte göra något har också en siffra. På nationell nivå vill Vänsterpartiet avsätta 2,5 miljarder per år under tre år till försök i hela landet. Flera kommuner och landsting har redan startat. Kalmar borde vara nästa!

Vänsterpartiet har varit med och styrt Kalmar sedan 1995. Vi ser idag en mycket positiv utveckling och stora framsteg i vår kommun inom i princip alla område. Låt oss ta fram ett underlag för att starta ett försök inom förslagsvis äldreomsorgen eller socialtjänsten. Nu skulle vi kunna ta ytterligare ett viktigt steg framåt i Kalmars utveckling genom ett försök med en arbetstidsförkortning. Det behöver inte vara så svårt. Kalmar nästa.

Bertil Dahl (V), kommunalråd

Liselotte Ross (V), 2:e vice ordförande i omsorgsnämnden

Leila Ben Larbi (V), 2:e vice ordförande barn- och ungdomsnämnden

Läs artikeln i

 

Läs mer om förslaget här (pdf)

Klicka på bilden och läs intervjun med Jonas Sjöstedt.

 

Det pågår en kamp om våra skattepengar

Skrivet av kalmarlan den . Postad i Debattartiklar och insändare, Nyheter.

Det pågår en kamp om vad våra skattepengar ska gå till. Sverige har blivit en experimentverkstad där riskkapitalister gnuggar händerna över nya goda vinstmöjligheter.

Men är det verkligen det vår välfärd är till för? Att säkra stora vinster åt riskkapitalister? Nej, självklart inte tycker en stor majoritet av svenskarna – och vill stoppa vinstjakten i välfärden.

Vänsterpartiet kämpar nu på folkets sida mot Alliansen, SD och det övriga etablissemang som bara är ute efter att berika sig på välfärden. När vi nu utmanar vinstjakten så är det också stora ekonomiska intressen som utmanas. De vinstdrivna bolagen tänker inte släppa sina vinster utan strid. Det är stora summor som står på spel för de som vill bli rika med hjälp av dina skattepengar.

Genom påkostade kampanjer försöker de få dig att svänga i frågan, precis som de med hjälp av bjudmiddagar fick SD att byta fot. Om deras kampanj misslyckas kan dessa skattepengar gå till den välfärd de är avsedda för – till en god omsorg för vår mormor, en bättre skola för våra barn eller fler sjuksköterskor inom vården – istället för att hamna i deras egna fickor.

Det är ingenting nytt att företag försöker köpa sig inflytande och påverka politiska beslut, men den här gången görs det för skattepengar. En sådan kampanj är inte billig och pengarna kommer från välfärdsbolagen. Resurser som skulle ha gått till att anställa sjuksköterskor, lärare och på andra sätt höja kvaliteten försvinner alltså till politiskt kampanjande – för att fortsätta få ta ut vinst.

Alliansen och SD står på välfärdsföretagens sida för att bevara vinstjakten i välfärden. Vi står istället på folkets sida, mot riskkapitalister och lobbyister. Tillsammans kan vi vinna kampen och få en välfärd som finns till för alla oss som behöver den – inte för att säkra stora vinster åt riskkapitalister.

Kaj Raving (V)

Läs artikeln i

 

 

 

Fallet Norlandia är ett symtom

Skrivet av kalmarlan den . Postad i Debattartiklar och insändare.

Nu har återigen konsekvenserna av vinstjakten i välfärden uppdagats. Historien är den samma, fast bara med andra namn. Denna gång heter företaget Norlandia och äldreboendena Liljan och Ståthållaren.

Norlandia Care Group AB är en multinationell privatägd koncern med säte i Norge. Bolaget har tre affärsområden; patienthotell, förskola och äldreomsorg. Bolagets intäkt var ca. 3 miljarder norska kronor 2015. De största intäkterna kommer från äldreomsorgen i Sverige. Vinsten 2015 blev svindlande 254 miljoner norska kr. Norlandia har köpt upp och expanderat rejält de senaste åren, särskilt på den svenska välfärdsmarknaden. I vintras lade bolaget lägsta anbudet och vann upphandlingen av äldreboendena Liljan och Ståthållaren i Kalmar.

Omgående började Norlandia slimma och hyvla i personalstyrkan. Detta är nu inte så konstigt då syftet med bolaget är att göra vinst. Eftersom Norlandia inte kan få mer intäkter än vad avtalet säger så återstår att minska kostnaderna för att uppnå vinsten. Det är personalen som utgör den största kostnaden och det är i huvudsak där vinsterna kan pressas fram. Affärsmässigt helt logiskt. Medmänskligt rent förjävligt.

Barometern kunde 25/4 avslöja vanvård och kraftigt försämrad arbetsmiljö på Liljan och Ståthållaren. Personalen på golvet har länge försökt uppmärksamma bristerna, t.ex. skrivit flera avvikelser, anmälning enligt Lex Sarah och på andra sätt försökt slå larm och bett om personalförstärkning. Svaret från cheferna har varit blankt nej. Istället har chefer kallat in personal för att revidera och försköna rapporterna, ibland till och med dikterat exakt hur avvikelsen ska beskrivas. Och Lex Sarah anmälningen kom aldrig in till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Den stoppades vid chefens bord.

I Norlandia är ensamarbete satt i system. Barometern har pratat med flera i omsorgspersonalen som vittnar om att de äldre ofta tvingas sitta länge och vänta för att få hjälp på toaletten, att de till och med har lämnats liggandes på golvet eller i sin egen avföring. I timmar. Promenader hinns inte med. Vissa äldre har inte fått gå ut på sex månader. Anhöriga bekräftar situationen. Det är helt enkelt för få händer för att tillgodose de äldres behov. På grund av rädsla för repressalier, som att få kicken, vill personalen vara anonyma för media.

Personalbristen gör att de anställda inte hinner sitta ner och lugna äldre med oro och ångest. Detta leder ofta till frustration och vredesutbrott, särskilt hos äldre med demenssjukdom som lätt misstolkar och inte riktigt förstår vad som händer. Som en direkt följd har användningen av lugnande mediciner ökat sedan Norlandia tog över verksamheterna.

Även fast personalstyrkan har reducerats har cheferna lagt på ytterligare arbetsuppgifter på de som kämpar kvar. Cheferna har dessutom plockat bort den viktiga rapporttiden mellan arbetspassen. I affärsvärlden är ju som bekant tid lika med pengar. På ett redan från början underbemannat grundschema ser verkligheten ännu värre ut då flera tjänster är vakanta och vikarie ofta inte sätts in vid sjukdom.

På grund av den pressade situationen har många i personalen redan slutat. Flera av de som kämpar kvar vittnar om stress och symtom på utmattning; de känner en klump i magen när de går till jobbet och går hem gråtfärdiga för att de inte hinner och räcker till. En personal säger till Barometern att hen skäms för att jobba där.

Men det är verkligen inte personalen på golvet som ska skämmas. Skämmas bör däremot ledningen i Norlandia. Skattepengar som skulle gått till en värdig omsorg om de äldre har ägarna istället slussat in till sina privata konton. Moraliskt förkastligt så det förslår, men ännu så länge inte olagligt. Fallet Norlandia är ett symtom på ett sjukt system.

Den största platsen i skamvrån är därför reserverad för politikerna i SD och de andra högerpartierna. Det är de som försvarar och upprätthåller det vansinniga systemet med vinster i välfärden.

Per Gawelund (V)
Sjuksköterska

Läs artikeln i

 

 

eller i