Nu är landstingsgruppens Nyhetsbrev NR 2 2017 ute. Läs den här nedan eller klicka på länken och spara ner den (pdf). Arkiv till alla nyhetsbrev hittar du här.
[su_document url=”https://kalmarlan.vansterpartiet.se/files/2017/04/Nyhetsbrev-NR-2-2017.pdf”]
På 60- och 70-talet åkte många svenska kvinnor till Polen för att genomföra laglig och säker abort. För oss i Sverige är det idag självklart att kvinnor bestämmer över sin egen kropp. Så är det inte i Polen. I Polen har aborträtten inskränkts till att bli en av Europas strängaste. Den polska regeringen vill dessutom göra ytterligare inskränkningar.
Nu är det vår tur att ställa upp. Vänsterpartiet i Kalmar län har därför tillsammans med angränsande distrikt och Vänsterpartiet i EU dragit igång en kampanj med syfte att dels samla in medel till information om sexuella och reproduktiva rättigheter i Polen och dels att lyfta frågan om rätten till abort i allmänhet och situationen för polska kvinnor i synnerhet. 
Genom riksdagens beslut fick svenska kvinnor makt över sina kroppar och sexualitet, men också friheten att i större utsträckning kunna utforma sina liv på sina egna vilka villkor. Beslutet för snart 50 år sedan togs inte utan motstånd. Det krävdes decennier av kamp i och utanför riksdagen. Vänsterpartiet hade redan 1931 motionerat om fri abort och blivit nedröstade.
Men Polen visar att vi inte heller kan ta våra framsteg för givna. 1993 avskaffade Polen den fria aborträtten. Idag får du endast göra abort i Polen om du blivit utsatt för sexuellt övergrepp, om den gravidas liv är vid fara eller vid fosterskador. Dessa restriktioner gör att Polen spelar i samma liga som Irland och Malta i tävlingen om de länder i Europa där abort i princip är totalförbjudet.
Det räcker dock inte för den katolska kyrkan i Polen som nu arbetar för att abort inte ens ska tillåtas om det finns fosterskador eller om graviditeten är ett resultat av en våldtäkt. Målet är alltså att inskränka en abortlagstiftning som redan är en av Europas striktaste. Individer och organisationer som informerar om rätten och möjligheter till abort kan straffas för det.
Före 1975 fick kvinnor i Sverige inte själva bestämma över sina egna kroppar och fatta beslut om att avbryta en oönskad graviditet. Men det innebar inte att aborter inte utfördes. Valet stod då mellan att köpa en illegal abort i Sverige eller resa utomlands, för de som hade den möjligheten det vill säga. Aborter genomförs i alla länder oavsett lagstiftning.
I Polen beräknas årligen 200 000 illegala aborter eller aborter utomlands ske. Det är över 500 aborter per dag. I polska tidningarna finns annonser som erbjuder ”Full gynekologisk service” eller som hjälper dig att ”återfå mensen”. För den med pengar finns alltid en väg att köpa en säker abort. Och de som får betala det högsta priset är framförallt unga och fattiga kvinnor.
Men kvinnors rätt till abort är en hälso- och rättighetsfråga, och kvinnor gör abort oavsett hur lagarna ser ut. Därför måste de som inte får göra abort i sitt hemland få den vården i Sverige. Vi har välutbildade barnmorskor och en väl fungerande abortverksamhet samt en unik modell med preventivmedelsrådgivning, ungdomsmottagningar och mödra- och förlossningsvård.
Det fysiska avståndet till Polen är inte långt, men möjligheten att få bestämma över sin kropp är långt ifrån denna verklighet. Därför har vi dragit igång denna kampanj för att samla in pengar till information om sexuella och reproduktiva rättigheter i Polen och för att lyfta frågan om rätten till abort i allmänhet och situationen för polska kvinnor i synnerhet.
Det som just nu pågår i Polen angår nämligen oss. För oss är det självklart att vi har ett ansvar gentemot de kvinnor som i andra länder förvägras sina mänskliga rättigheter. För 50 år sedan reste kvinnor från hela Sverige till just Polen för att de behövde avbryta en oönskad graviditet. Nu är det vår tur att ställa upp.
Linda Fleetwood (V)
Landstingsråd
Läs artikeln i
Klicka på bilden och gå in på kampanjsidan.
Den 27 april kan riksdagen fatta beslut om att tvinga bankerna att upprätthålla kontanthantering. Det är en viktig fråga inte minst för landsbygden.
Många är de enskilda, företag, föreningar och organisationer som vittnar om svårigheterna när bankerna lägger ned sin kontantservice. Nu kan de partier som säger sig stå upp för landsbygden göra verklig skillnad.
Vänsterpartiet har gång på gång lyft frågan om tillgången till kontanter. Vi gjorde det under den borgerliga regeringen och vi har gjort det under den socialdemokratiskt ledda regeringen. Ingen gång har Centerpartiet slutit upp. Det är svårt att förstå varför.
Problemen med den bristande kontanthanteringen är många. Många företagare påverkas negativt, de vittnar om problem med att bli av dagskassor, hur svårt de har att få tag i växel, hur långt de tvingas åka för att kunna utföra ärenden gällande bankservice med kontanter och hur de känner sin verksamhet hotat av bristen på kontanter. Många av dessa företag finns på landsbygden där tillgången till bredband inte alltid finns och där de har många äldre kunder som vill kunna använda kontanter.
Många är också de föreningar på landsbygden som finansierar sig med lotterier, försäljningar av olika slag, bingo, kaféer mm men har svårt att sätta in pengarna på sina konton och om de lyckas får de betala stora avgifter för det. Ett absurt system där ideella jobbar för att stärka föreningars ekonomi, folk som vill stödja föreningen bidrar ekonomiskt till föreningens verksamhet och sen tar banken en allt för stor del av de pengarna. Bankers ansvar för samhället verkar tyvärr inte så stort.
Vänsterpartiet anser att det är dags att lagstifta om att banker ska åläggas hantera kontanter. Det förslag som regeringen har lagt gör ingenting åt dagens situation. Att partier som Centerpartiet pratar om sin oro gör ingen skillnad. Det är när man i konkret handling i riksdagen förändrar lagar som man stödjer företag och föreningar på landsbygden. Eller så stödjer man bankerna så de kan öka sina vinster istället.
Kaj Raving (V), partistyrelseledamot
Ulla Andersson (V), ekonomiskpolitisk talesperson
Håkan Svenneling (V), landsbygdspolitisk talesperson
Läs artikeln i
