År: 2017

Åttatimmarsdagen hör till en svunnen tid

Skrivet av kalmarlan den 23 september, 2017. Postad i Debattartiklar och insändare, Nyheter.

Högt tempo, stress och en press att arbeta övertid är vardag i många människors arbetsliv. I spåren följer ohälsa och sjukskrivningar. Med dagens arbetstidsnorm är det dessutom svårt att nå en hygglig balans mellan lönearbete, familjeliv och fritidsintressen – tiden räcker inte till. Istället för arbetsglädje och en avkopplande fritid sliter åtskilliga ut sig långt före pensionen.

Detta sker samtidigt som många andra inte alls får något jobb eller är hänvisade till deltidsjobb och knappt kan få inkomsten att räcka till. Så här kan vi inte ha det. Vi måste skapa ett hållbart arbetsliv. För alla. Det är dags att korta normalarbetstiden.

Vänsterpartiet har länge kämpat för sex timmars arbetsdag. Vi har upprepade gånger i förhandlingar med S och MP-regeringen försökt få dessa partier att inse behovet av en ny reform för arbetstidsförkortning. Men tyvärr förstår, vill eller vågar de inte. Vi ger dock inte upp. Sex timmars arbetsdag kommer bli en av de stora valfrågorna för Vänsterpartiet.

Vår plan är att starta direkt efter valet 2018 med en satsning på sex timmars arbetsdag med bibehållen lön på en arbetsplats i varje kommun och landsting/region. Detta blir det första större steget att nå målet om en generell arbetstidsförkortning på 30 timmar per vecka. Vår strategi är att förkortningen av arbetstiden ska införas stegvis. Självklart måste det kombineras med stora insatser för utbildning i bristyrken.

Flera kommuner och landsting har redan gått före och provat att införa sex timmars arbetsdag på utvalda arbetsplatser. Även många företag har infört kortare arbetstid. De positiva effekterna är många gånger långt över förväntan.

För individen innebär kortare arbetstid förbättrad hälsa och livskvalitet. Stressen minskar och vi får mer tid för vila, sociala relationer, motion och intressen. Vi hinner ta hand om våra barn, umgås med våra föräldrar och sköta livets nödvändiga vardagssysslor. Studier visar, föga förvånande, att många också får en bättre parrelation och sexliv när det finns mer tid och ork för varandra.

Utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv ger kortare arbetstid stora vinster. Genom att dela på jobben minskar vi både arbetslösheten och förbättrar arbetsmiljön. Praktiska erfarenheter av kortare arbetstid visar att sjukskrivningarna minskar och själva arbetet upplevs som roligare. Därmed minskas kostnaderna för arbetslöshet, sjukskrivningar och annan ohälsa. Även företagsekonomiskt blir förkortad arbetstid ofta en lönsam affär. Utvilade och friska medarbetare som trivs gör helt enkelt ett bättre jobb.

Kortare arbetstid är också en fråga om jämställdhet och rättvisa. Kortare arbetsdagar leder till att både kvinnor och män får mer tid för hem och barn. Många kvinnor som idag arbetar ofrivillig deltid skulle få en heltidstjänst. Det skulle minska det ekonomiska beroendet av en man både under arbetslivet och efter pensioneringen. Dessutom skulle kortare arbetstid minska klassklyftorna som de senaste årtiondena har vidgats alltmer. De enorma produktivitetsökningarna ska fördelas till alla. Inte bara de som redan har mest.

Våra politiska motståndare är fixerade vid timtalet åtta och hävdar att en arbetstidsförkortning är praktiskt omöjlig alternativt blir för dyr att genomföra. Dessa ”argument” har borgerligheten rutinmässigt använt sig av alla gånger som vi under 1900-talet har förkortat arbetstiden eller infört fler semesterdagar för vanliga arbetare. Då som nu talar de mot bättre vetande. Resultaten från verkligheten visar att sex timmars arbetsdag i allra högsta grad är genomförbart. Övergången är i själva verket en tämligen stillsam historia. Det dramatiska är istället vinsterna för både individen och samhället.

Vetenskapliga och tekniska framsteg har lett till att allt färre producerar allt mer. Produktiviteten har mer än tiodubblats sedan åttatimmarsdagen infördes för snart hundra år sedan. Åttatimmarsdagen har med tiden blivit förlegad. Det är nu dags att påbörja resan mot sex timmars arbetsdag. Att korta arbetstiden handlar om att skapa ett samhälle för alla. Inte bara för några få.

Per Gawelund (V)
sjuksköterska

Artikeln är publicerad i

Miljoner till förlossningsvården i Kalmar län

Skrivet av kalmarlan den 19 september, 2017. Postad i Nyheter, Pressmeddelande.

Vänsterpartiet har i förhandlingarna med regeringen fått igenom en stor satsning på förlossningsvården i hela landet. För Landstinget i Kalmar län innebär satsningen ett tillskott på nästan 22 miljoner kronor per år under 2018-2022.

– Detta är en kraftfull förstärkning som ger landstinget möjligheter att fortsatt utveckla och behålla den goda förlossningsvården. Det skapar förutsättningar för ökad tillgänglighet, kvalitet och patientsäkerhet för kvinnan och hennes familj, såväl som en bättre arbetsmiljö för medarbetarna, säger landstingsrådet Linda Fleetwood.

Den tillfälliga satsning som Vänsterpartiet fick igenom i vårändringsbudgeten fördubblas nu. Dessutom förlängs den till att gälla i fem år.

– När man föder barn ska man vara trygg med att man får den vård man behöver. Detta tillskott gör stor skillnad här i Kalmar län. Det märks när Vänsterpartiet är med och förhandlar statsbudgeten. Då blir det en ekonomisk politik som är till för alla, inte bara för de få i toppen, säger Linda Fleetwood.

Totalt för hela riket ligger satsningen på 1 miljard kronor per år under 2018-2022. Det är pengar som framför allt ska gå till att förstärka personaltätheten och förbättra arbetsmiljön. Det är nödvändigt för att fler ska vilja och orka jobba inom förlossningsvården. Medel inom satsningen får även användas för insatser inom neonatalvården.

Sedan tidigare finns en satsning på förlossningsvård och kvinnors hälsa på 400 miljoner kronor årligen till och med 2019. Även den är resultat av krav som Vänsterpartiet drivit i förhandlingar med regeringen.

För mer information:

Linda Fleetwood, landstingsråd, 070 265 64 25

Kaj Raving, politisk sekreterare, 070 258 97 55

Självmord – ett stort folkhälsoproblem

Skrivet av kalmarlan den 11 september, 2017. Postad i Debattartiklar och insändare, Nyheter.

Igår, 10 september, var det den Internationella suicidpreventiva dagen, den internationella FN-dagen för att uppmärksamma självmord. Landstinget i Kalmar län har en nollvision när det gäller självmord och har under de senaste åren bedrivit ett omfattande och intensivt arbete för att minska självmorden i Kalmar län. Men det kommer ta tid att närma oss det målet.

Självmord är ett betydande folkhälsoproblem. Län med många självmord har flera gemensamma karaktärsdrag. De län som ligger högt i självmordsstatistiken är glesbygdslän med hög arbetslöshet och utflyttning, som Kalmar län. Att förebygga självmord i samhället handlar mycket om politiska beslut och resurser. Tendensen är dock att en persons problem av andra människor ses som dennes individuella, trots att det är omgivningen och samhället i övrigt som också spelar in i stor grad.

Mäns överrepresentation när det gäller självmord är ett väl känt faktum. Det är även en global företeelse. För att komma tillrätta med detta så krävs ett aktivt genusperspektiv på samhällsnivå där man motverkar de skadliga maskulinitetsnormer som utgör de bakomliggande orsakerna. Maskulinitetsnormen i samhället säger att en man ska vara stark, handlingskraftig och framgångsrik. Våld mot andra, och ibland även mot sig själv, ses dessvärre ibland som en naturlig ingrediens i den normen.

Maskulinitetsnormerna bidrar också till mäns känslomässiga begränsningar och deras svagare sociala nätverk. Män är generellt sämre på att kommunicera och söker exempelvis inte hjälp vid en depression i samma grad som kvinnor. Det gör män mer utsatta för genomgripande förändringar som skilsmässor, arbetslöshet och pensionering.

Att män generellt, och i synnerhet män som är fångna i de traditionella maskulinitetsidealen, inte självmant söker hjälp, är en del av problemet. ”Att inte kunna leva upp till den dominerande maskulinitetsnormen är för en del män uppenbart så svårt att de tar sina liv.” skriver exempelvis professor Lars Jalmert i Psykisk Hälsa 2014:3 och menar att självmord då kan vara ett sätt att återta kontrollen och själv bestämma över sitt liv. Maskulinitetsnormen är alltså en, bokstavligen, dödlig social konstruktion.

För mig som feminist är det självklart att det är utifrån detta vi måste dra de folkhälsopolitiska slutsatserna för att komma tillrätta med mäns överrepresentation vid självmord. Det är utifrån detta som samhället måste vidta åtgärder och det krävs tidiga åtgärder för att bekämpa de skadliga könsnormer som idag präglar vårt samhälle. Landstingets jämställdhetsarbete är självklart en viktig del i detta.

Linda Fleetwood (V), landstingsråd

Artikeln är publicerad i