Att leva på andras nåd
“För den som saknar rättigheter lever på andras nåd.” Så slutar Kent Wernes bok Ofärdsland.
Meningen “För den som saknar rättigheter lever på andras nåd.“ gör ont att läsa. Var det i den riktning vi tyckte att Sverige skulle gå? Att de som är arbetslösa, sjuka och fattiga skulle leva på nåder. På andras nåder, oftast i form av en tjänsteman som kan gömma sig bakom paragrafer och förordningar. Som avgör om du är berättigad till pengar du behöver för att överleva.
Hur kunde vi låta nedmonteringen av de sociala systemen ske? System vi en gång skapade för att känna oss trygga och självständiga vid den händelse vi råkade ut för bakslag i livet. System som gjorde att vi inte behövde lämna hus och hem och vara till någon annans belastning mer än de system vi betalat till, och därmed slippa att stå i personlig skuld till någon.
Vill vi ha ett samhälle där grannen är beroende av välgörenhet för att få mat för dagen? Ett samhälle där allt fler saknar bostad och där människor återigen får leva på andras nåder för att få en sängplats för natten. Välgörenhet är ett symtom på samhällets brister, inget annat.
Nu måste en kursändring ske och låt den ske snabbt. Idag är det alltför många som får leva på anhörigas/vänners/välgörenhetsorganisationers goda vilja och samhällssystemens eventuella goda vilja. Vi måste återskapa människors värde oavsett var i livet de står. Ingen ska behöva kuvas på vägen. Ingen.
Lisa Södervall (V)