Nyligen passerade årsdagen av folkmordet i Srebrenica. 20 år har nu gått sedan drygt 8000 bosnienmuslimska män och pojkar avrättades bara för att de var just bosnienmuslimer. Snart är det också årsdagen av Breiviks terrordåd på Utöya. Båda dessa fruktansvärda dåd var en konsekvens av rasistiska och nationalistiska strömningar.

Dessa strömningar uppkom inte ur ett politiskt vacuum. Folkmordet i Srebrenica hade aldrig kunnat genomföras om grunden inte lagts av en hatisk nationalistisk och antimuslimsk propaganda. Det som gjorde folkmordet möjligt var en propaganda om tillhörighet utifrån religiös och etnisk tillhörighet, av samma slag som sedan drev Anders Behring Breivik att utföra sina terrordåd.

Samma strömningar har under lång tid odlats och bejakats av rasistiska och främlingsfientliga krafter även i Sverige. Idag, i Sverige, sprids samma sorts nationalistiska och antimuslimska propaganda på bloggar, vid fikabord och inte minst via sociala medier och kommentarsfält – och från svenska parlament.

När SD:s partisekreterare Björn Söder pekar ut grupper som han menar inte tillhör den svenska nationen så är det ett steg i att försöka normalisera idén om att människor är så olika att de inte kan leva tillsammans om de tillhör olika religioner eller har olika etnisk bakgrund. Man försöker hela tiden flytta fram gränserna för vad som är ok att säga – och därmed i förlängningen göra.

När människor accepterar nationalistiska och rasistiska tankegångar om vikten av etnisk och kulturell renhet och bisarra tankar om ”den egna” kulturens överlägsenhet. Det är då som det ofattbara kan ske.

Kaj Raving (V)

Uppdaterades: 14 jul 2015