Med girigheten som drivkraft har regeringen infört ungdomsrea och sänkt krogmomsen. De skattepengar som ungdomsrean och den sänkta krogmomsen kostar hade räckt till att anställa tiotusentals undersköterskor, lärare och sjuksköterskor. Osäkerheten kring om dessa reformer över huvud taget skapat några nya jobb och hur många det i så fall handlar om är stor.

Pinsamma fiaskon för regeringen med andra ord, som jobbskapande åtgärder vill säga. Men krögarna blev ju glada. Och det är ju syftet. Den sänkta krogmomsen var ju resultatet av en framgångsrik lobbykampanj från restaurangbranschen som man till och med vann priset Årets lobbyist för. Branschen var också pådrivande för att införa ungdomsrean.

Krögarna beställde och regeringen lydde. Sänkt krogmoms är dessutom långt ifrån den enda subvention krögarna får. Sen dess har man haft fullt sjå med att motivera detta branschstöd. Men även om man väljer att tro på de osäkra siffror som nu används av förespråkarna om antalet jobb som skapats så kostar varje jobb oss skattebetalare långt över en miljon kronor!

Är det verkligen väl använda skattepengar? Vilken nytta hade alla dessa miljarder kunnat skapa om de hade använts på ett annat sätt? Är det verkligen i restaurangbranschen vi har som störst behov av att öka sysselsättningen, istället för inom till exempel vården, äldreomsorgen eller barnomsorgen? Är det verkligen rimligt att låta girigheten styra istället för behoven?

Kaj Raving (V)
Riksdagskandidat

Uppdaterades: 15 mar 2014