Högt tempo, stress och en press att arbeta övertid är vardag i många människors arbetsliv. I spåren följer ohälsa och sjukskrivningar. Med dagens arbetstidsnorm är det dessutom svårt att nå en hygglig balans mellan lönearbete, familjeliv och fritidsintressen – tiden räcker inte till. Istället för arbetsglädje och en avkopplande fritid sliter åtskilliga ut sig långt före pensionen.

Detta sker samtidigt som många andra inte alls får något jobb eller är hänvisade till deltidsjobb och knappt kan få inkomsten att räcka till. Så här kan vi inte ha det. Vi måste skapa ett hållbart arbetsliv. För alla. Det är dags att korta normalarbetstiden.

Vänsterpartiet har länge kämpat för sex timmars arbetsdag. Vi har upprepade gånger i förhandlingar med S och MP-regeringen försökt få dessa partier att inse behovet av en ny reform för arbetstidsförkortning. Men tyvärr förstår, vill eller vågar de inte. Vi ger dock inte upp. Sex timmars arbetsdag kommer bli en av de stora valfrågorna för Vänsterpartiet.

Vår plan är att starta direkt efter valet 2018 med en satsning på sex timmars arbetsdag med bibehållen lön på en arbetsplats i varje kommun och landsting/region. Detta blir det första större steget att nå målet om en generell arbetstidsförkortning på 30 timmar per vecka. Vår strategi är att förkortningen av arbetstiden ska införas stegvis. Självklart måste det kombineras med stora insatser för utbildning i bristyrken.

Flera kommuner och landsting har redan gått före och provat att införa sex timmars arbetsdag på utvalda arbetsplatser. Även många företag har infört kortare arbetstid. De positiva effekterna är många gånger långt över förväntan.

För individen innebär kortare arbetstid förbättrad hälsa och livskvalitet. Stressen minskar och vi får mer tid för vila, sociala relationer, motion och intressen. Vi hinner ta hand om våra barn, umgås med våra föräldrar och sköta livets nödvändiga vardagssysslor. Studier visar, föga förvånande, att många också får en bättre parrelation och sexliv när det finns mer tid och ork för varandra.

Utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv ger kortare arbetstid stora vinster. Genom att dela på jobben minskar vi både arbetslösheten och förbättrar arbetsmiljön. Praktiska erfarenheter av kortare arbetstid visar att sjukskrivningarna minskar och själva arbetet upplevs som roligare. Därmed minskas kostnaderna för arbetslöshet, sjukskrivningar och annan ohälsa. Även företagsekonomiskt blir förkortad arbetstid ofta en lönsam affär. Utvilade och friska medarbetare som trivs gör helt enkelt ett bättre jobb.

Kortare arbetstid är också en fråga om jämställdhet och rättvisa. Kortare arbetsdagar leder till att både kvinnor och män får mer tid för hem och barn. Många kvinnor som idag arbetar ofrivillig deltid skulle få en heltidstjänst. Det skulle minska det ekonomiska beroendet av en man både under arbetslivet och efter pensioneringen. Dessutom skulle kortare arbetstid minska klassklyftorna som de senaste årtiondena har vidgats alltmer. De enorma produktivitetsökningarna ska fördelas till alla. Inte bara de som redan har mest.

Våra politiska motståndare är fixerade vid timtalet åtta och hävdar att en arbetstidsförkortning är praktiskt omöjlig alternativt blir för dyr att genomföra. Dessa ”argument” har borgerligheten rutinmässigt använt sig av alla gånger som vi under 1900-talet har förkortat arbetstiden eller infört fler semesterdagar för vanliga arbetare. Då som nu talar de mot bättre vetande. Resultaten från verkligheten visar att sex timmars arbetsdag i allra högsta grad är genomförbart. Övergången är i själva verket en tämligen stillsam historia. Det dramatiska är istället vinsterna för både individen och samhället.

Vetenskapliga och tekniska framsteg har lett till att allt färre producerar allt mer. Produktiviteten har mer än tiodubblats sedan åttatimmarsdagen infördes för snart hundra år sedan. Åttatimmarsdagen har med tiden blivit förlegad. Det är nu dags att påbörja resan mot sex timmars arbetsdag. Att korta arbetstiden handlar om att skapa ett samhälle för alla. Inte bara för några få.

Per Gawelund (V)
sjuksköterska

Artikeln är publicerad i

Uppdaterades: 23 sep 2017